Stygga myggan

 Nu är jag så lyckligt lottad att mygg inte tycker att jag smakar gott. Jo, jag får ett och annat myggbett, eftersom det alltid finns någon slyngelmygga som vill smaka på mig bara för att mamma mygga säger att jag smakar illa. Ljudet, av en enda liten mygga, kanske inte driver mig till vansinne, men irriterar mig förfärligt mycket.
Men i går när jag var omsvärmad, blev jag nästan upprymd av ljudet eftersom jag plötsligt mindes “Stygga myggan”. Tyvärr hittar jag bara den här Klapp och Klang inspelningen av den — och den är inte alls lika rolig att lyssna på som Kaj Gullmar. Gurli Maria Bergström, som Kaj Gullmar egentligen hette, hade sommarstuga på samma ö som vi har vår stuga. Mitt enda minne av henne är att hon sjöng “Stygga myggan” för mig. Jag minns också att vi rodde över för att hälsa på henne, och att hon till min stora besvikelse inte var hemma. Kort därefter brann hennes stuga ned, och hon lämnade ön.
Hon skrev musiken till oändligt många av den tidens örhängen — förmodligen till många fler än de flesta av oss vet.
Ett par andra myggminnen skrev jag om för ett par år sedan, men just det här flöt inte upp till ytan den gången.