Visades den första Ford Mustangen på New York World’s Fair. Innan dagen var slut hade det sålts 22000 Mustanger!
Bilar är inte mitt specialintresse, men jag har sett mycket av dem genom åren, eftersom min far testkörde de flesta nya modeller som kom ut på marknaden. Vilket även betydde att jag fick prova på att köra dem. (Ett enkelt sätt att bli popular bland pojkar!) Fast 1964 var jag inte tillräckligt gammal för att sitta vid ratten, men jag minns mycket väl när vi var ute och åkte Mustang, den var ju mytomspunnen redan från början.
Flera år senare, kom jag att åka mycket Mustang eftersom Ken, min kanadensiska väninnas pojkvän hade en. Och på amerikanskt vis, körde vi runt med öppna fönster med radion på vrålläge. Det jag minns mest av dessa turer är hur jädrans obekvämt det var — för bilen hade två stolar i framsätet, inte ett säte, så vi satt tre fram och tre bak. Eftersom Ken var Joanies kille, hade hon den obekvämaste platsen i mitten — men det var inte särskilt bekvämt att sitta ytterst heller.
mustang´ subst. ~en ~er
ORDLED: must-ang-en
• förvildad tamhäst i Nordamerika som har ganska låg mankhöjd och är stark och uthållig: indianerna anföll över prärien på sina eldiga ~er
BET.NYANSER: a) en modern, bekväm typ av spårvagn b) ett tvåsitsigt jaktflygplan
HIST.: sedan 1861; av eng. mustang, spa. mesteño med samma bet.; urspr. till lat. (animalia) mixta 'blandade (djur)
Oj, dessa jänkbilar! Antingen älskar man dem eller så hatar man dem. I min ungdom hade jag en beundrare som försökte impa på mig med en sådan (minns inte vilket märke!) och jag tror att han blev väldigt sårad när jag inte föll vare sig för bilen eller honom.
SvaraRaderaTrevlig fortsättning på söndagen!
Vad roligt det måste varit att få fara i så många nya bilar. Bilen på bilden tycker jag är söt och skulle inte ha något emot att finåka den. De klassiska amerikanarna, stora vräkiga som "raggare" har en förkärlek för är inte min melodi. //Magdalena som önskar fortsatt trevlig helg
SvaraRaderaAilas,
SvaraRaderaNa, jag varken älskar eller hatar - fast jag har lite svårt att förstå vitsen med de vräkiga bilarna. Man sitter kanske säkrare i dem än i en europeisk leksaksbil.
Den manliga fåfängan förnekar sig inte!
Magdalena,
Det var intressant att få provköra olika sorters bilar - jag finkörde ju bara - och roligt att vara med när bilarna pressades till det yttersta. Särskilt när farten var fri!
Nej, vrålåken gillar inte jag heller. Dessutom var de ofta så mjuka i fjädringen att man blev åksjuk i dem.
Här närmar sig helgen sitt slut - en makalöst vacker kväll med hela fjorton plusgrader.
Margaretha
Den där bilen skulle jag heller inte haft något emot att åka i. :) Dagens enorma bilar är inget för mig. Men de flesta amerikaner verkar ju ha blivit helt sålda att man "måste" ha en sådan bil. Kanske inte så roligt när bensinen närmar sig $5/gallon. Du har mer vår än vad jag har. Här regnar det och är grått.
SvaraRaderaAnne-Marie,
SvaraRaderaNej, jag har aldrig förstått mig på bilen som statusmarkör. Se'n är det en annan sak att man på de flesta håll i Staterna måste ha' en bil om man ska kunna handla och ta' sig någonstans.
Margaretha
som har det riktigt
vårvarmt i dag
Bilstatus har jag heller aldrig fattat. Mustanger är för mig just levande hästar, numera i förbindelse med Monty Roberts som studerade de vilda mustangerna för att komma underfund med deras kommunikationsspråk. Kunskaperna omsatte han sedan i sitt arbete med stor framgång.
SvaraRaderaF ö fyllde maken 20 den dag du beskriver!
Olgakatt,
SvaraRaderaBer om att få mina varmaste framförda till maken, så här i efterskott!
De levande mustangerna är bra mycket mer spännande än de avgudade maskinerna.
Margaretha
Vi flyttade från England till USA när jag var 15 år, och jag förstod aldrig det roliga med att sitta minst 4 personer i framsätet och åka fram och tillbaka i den lilla staden hela kvällarna.
SvaraRaderaMinns aldrig att jag åkte mustang, det var alltid jättestora amerikanare.
O, så många minnen jag fick av ditt inlägg!
Albertina,
SvaraRaderaVälkommen till bastmattan!
Nog kan man göra något roligare - och mer produktivt - än att köra fram och tillbaka. Men ungdomar har nog i alla tider ägnat sig åt den sortens sysselsättning, före bilarnas intåg, körde man med häst och vagn by bygatan, och hade man inget fordon kunde man alltid gå Draget fram och tillbaka.
Kanske kommer du att blogga om några av de nyväcta minnena?
Margaretha