Nyårssmällar

En kalv på isen!

Watching the Cattle

Gardeuse De Vache

A baby cow stranded on a frozen lake and stuck in the ice was blown to safety by a TV news helicopter pilot, who used the very powerful air flow created by his helicopter to move it. Without some human interven-tion, it was possible the calf could have broken through the ice and drowned as such a young animal undoubtedly would not have known how to save itself. Also, it isn’t clear how the calf could have been saved otherwise.

In the video below, you can hear a person on the lake’s shore encouraging the pilot, so it may have been that the ice wasn’t strong enough to support an adult capable of capturing the animal and leading it to land.

The calf was stranded on the ice near Watonga, Oklahoma. Paul Dunn is the pilot who helped the animal after his TV news station received a call from a local rancher about the situation. Dunn had used the helicopter air stream to blow a deer stranded on ice to safety several years ago.

Du har väl Okeyko under uppsyn, Karin!?

Grattis Rudyard!

Den här bilden hittade jag på Rikki Tikki Tavi,

varifrån man kan klicka sig till själva berättelsen.

.

Jag kan tänka mig att det är fler än jag, som kom i kontakt med Rudyard Kiplings författarskap genom Rikki-Tikki-Tavi. En av berättelserna i "Djungelboken. Jag tror nog att vår lärare läste hela boken högt för oss, men det var den spännande berättelsen om mungon Rikki-Tikki-Tavi och hans kamp med Nag den stora svarta kobran, och Nagina hans fru, som etsade sig fast i mitt minne.
Havets hjältar hade vi i klassuppsättning — av den minns jag inget annat än en dramatisk bild där vågorna slår upp över däck, och att det var seeeegt och sömnigt att ta' sig igenom boken eftersom vi mellanstadiebarn läste högt i tur och ordning.

.

illustration av Joseph M. Gleeson

. "Kim" hela världens lilla vän, läste jag långt senare, men är inte säker på att jag orkade igenom varken den eller Kiplings "Just-So Stories". I alla fall minns jag bara "The Cat that Walked by Himself"

...i betraktande av den iakttagelseförmåga, den ursprungliga inbillningskraft samt den manliga styrka i uppfattning och skildringskonst, som utmärka denne världsberömda författares skapelser.

står det i motiveringen för hans nobelpris, som han fick 1907.
.

Joseph Rudyard Kipling
30 december 1865 – 18 januari 1936

Om brevskrivning

och att formulera sig

Brevskrivning, 1912

Carl Larsson

.Två av mina brevvänner är mycket unga — och nu talar jag om gammeldags brevvänner som skriver handskrivna brev.
Ruth är ung men kanske inte mycket ung längre, eftersom hon fyller tretton år i augusti. Vi har brev-växlat i ungefär fem år nu. Hon är min väninna Naomis yngsta dotter, och skriver prydliga innehålls-rika brev som är en fröjd att få. Naomi har talat om att hon skriver en kladd först, och frågar om hon inte vet hur ett ord stavas, men ingen får läsa hennes brev — varken de hon skriver eller de hon får av mig. Hon saknar aldrig ämnen att skriva om, hon berättar om skolan, om vardagslivet hemma — som alla amish barn förväntas hon ta' del av allt arbete både inomhus och i trädgården. Jag är säker på att hon är både bättre husmor och trädgårdsarbetare än vad jag är.

Kalle är min andra brevvän. Han är nio år och gravt dyslektisk, att läsa och skriva är en kamp för honom. Det hela började för ungefär ett år sedan när han ta-lade om hur han avskydde att läsa och skriva. Så jag föreslog att han och jag skulle rita brev till varandra — han är mycket konstnärligt begåvad, och nappade genast på förslaget. Bara nu de senaste månaderna har han börjat skriva korta, i regel felstavade, mening-ar i sina brev. Och hans mamma berättar att han är stolt som en tupp när han med möda kan läsa de få meningar jag skriver i mina brev.

Vad vill jag då säga med detta? Jo, att barn kan bli duktiga på att formulera sig om de får en chans och massor med uppmuntran. Ja, Ruth behöver inte så mycket uppmuntran — hon är liksom resten av familj-en verbal och tycker att det är roligt att uttrycka sig i skrift.
Jag har jämnåriga vänner som inte kommit längre än till "hur-mår-du-jag-mår-bra-brev". Så man kan inte skylla all dålig svenska på datorer. Men jag kunde inte låta bli att jämföra mina unga brevvänners brev med ett blogginlägg jag snubblade över häromdagen.
Kvinnan som har bloggen beskriver sig som lika känd som kungen — och honom har jag ju hört talas om, men den här kvinnan var en helt ny bekantskap för mig. Hon lär ha skrivit böcker — och jag undrar i mitt stilla sinne om någon tvättar hennes manus eller om de ges ut som hon skriver. Det inlägget jag hittade beskriver hennes jul och får mig att tänka på upp-satser man skrev i mellanstadiet, där det givna ämnet var "Mitt jullov".

Nu är julen över, och det var en bra jul. Barnen blev nöjda över sina klappar, vilket är skönt. Jag måste säga att det var inte det lättaste att köpa julklappar men nu är det gjort.

Vi åt och drack gott, sen dansade vi och hade det roligt med barnen.

I eftermiddag ska vi åka hem till min mamma och träffa min släkt och äta kalkon.

Hur har er jul varit?

Fick ni några fina julklappar?

Det blev en riktig gran, Kungsgranen ska vara bäst då den inte ska barra. Sen är den mycket finare än en vanlig, tycker i allafall jag. Jag fick frågan om vad granen kostade och den kostade 700 kr.

Sanning — en dygd?

Karl Friedrich Hieronymus Freiherr von Münchhausen
G. Bruckner

.

sann`ing subst. ~en ~ar
ORDLED: sann-ing-en
• yttrande eller tanke som överensstämmer med verkligheten ibl. spec. betr. livsfrågorna e.d.: grundsanning; halvsanning; söka ~en; säga ~en; tala ~; de eviga ~arna; ~en att säga; om ~en skall fram; en allmänt vedertagen ~; en gammal ~; säga ett ~ens ord; en ~ med modifikation; med ~en överensstämmande; ~en, hela ~en och ingenting annat än ~en; det är dagsens ~
BET.NYANSER: a) ibl. iron. om ngt som på tvivelaktiga grunder hålls för sant av de flesta: många gamla ~ar ställdes på huvudet i rapporten b) ibl. med tonvikt på (ofta obehaglig) uppriktighet e.d. ⟨mest plur.⟩: gå in och säga chefen några ~ar
IDIOM: i ~ verkligen; se ~en i vitögat acceptera (obehagliga) fakta; säga halva ~en bara säga en del av det man vet
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. sannind, sanning; till sann; jfr minsann
.

Jag tänker kalla henne Bettan, kompisen se'n många år som är bra på det mesta, vet om det — men aldrig skryter med det. Naturligtvis har Bettan, liksom alla andra, både goda och mindre goda sidor — men hon visar sällan de mindre goda.
Nyligen talade jag med Anna, en annan kompis som också känner Bettan, hon återgav en historia som Bettan berättat — och Anna frågade om jag trodde den var sann. Jo då, jag kunde tala om för Anna att berättelsen var i högsta grad sann — det enda som inte var sant var att Bettan inte varit med om det. Det var något jag upplevde i Polen för länge se'n, och så pass osannolikt att jag kunde vara säker på att det var min berättelse inte Bettans.
Bettan fabulerar nämligen vilt, och hon gör det utom-ordentligt bra.
Däremot har jag aldrig kommit på henne med en lögn, och hon är nog en av de mest pålitliga människor jag känner.
.

fabule´ra verb ~de ~t
ORDLED: fabul-er-ar
SUBST.: fabulerande, fabulering
• berätta fantasifullt och levande utan förebild i verkligheten; vanl. med positiv värdeladdning {→fabla, fantisera}: författaren saknar förmåga att ~
KONSTR.: ~ (om ngn el. ngt el. att+INF el. att+SATS)
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. fabulera; av lat. fabulari med samma bet.; till fabel

lju`ga verb ljög ljugit ljugen ljugna, pres. ljuger
ORDLED: ljug-er
SUBST.: ljugande; lögn
• medvetet framföra osanning vanl. för att vinna ngn fördel {→narras}: han ljög om sina inkomster; ~ ihop en historia
BET.NYANSER: a) ibl. försvagat (medvetet) vilseleda: konsten att ~ med statistik b) refl.: ~ sig till en förmån c) om annat än person ge en felaktig uppfattning: kameran ljuger inte; siffrorna ljuger
KONSTR.: ~ (om ngt), ~ (ihop el. bort) ngt
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. liugha; gemens. germ. ord; jfr lögn, lönn
.

Jag har ofta grunnat på begreppet sanning, när jag träffat Bettan. Vad är det som gör att sanning är en så enastående dygd? Såvitt jag vet, står det inte i bibeln att man ska tala sanning. Och inte kan jag komma på någon annan visdomskälla som uppmanar oss att hålla oss till sanningen.
Ändå betraktas det som moraliskt förkastligt att ljuga.
Är det fult att ljuga? Var går gränsen mellan en lögn och en fabel?
Skriver jag en bok i jagform är det helt OK att berätta vilka skrönor som helst— men berättar jag samma sak är det inte det.
.

Jag fick en fråga

The Lacemaker, 1823
Vasili Andreevich Tropinin

.

Undrar om langarn har givit namnet till langettsömn? Vet ju att langarn är lingarn i en viss grovlek men så dök plötsligt langett upp...

En fråga från Karin på Åland, ändrade riktningen på min dag — jag blev ju bara tvungen att hitta svaret på hennes fråga.
Det vill säga, just som jag slog mig ned för att hitta ett svar, så tog livet dagen i egna händer — och ingenting gick som jag tänkt. Tack och lov har jag kunnat åter-vända till min sköna stol vid brasan, och kan fortsätta där jag slutade för över åtta timmar se'n.

langett, ett styngn som kan

varieras på många roliga vis

bilden från en broderisida
.

Först frågar jag Hellquist: langarn, 1851, förr även: lantråd o. glansgarn; okänt ursprung.

Den boken har ju några år på nacken, upplagan på nätet är från 1922. Min egen är betydligt nyare, men jag orkar inte gå efter den just nu utan frågar NE, som tycks ha nyare uppgifter:

langarn [la`n-] subst. ~et ~er
ORDLED: lan--garn-et
• brodergarn av linne
HIST.: sedan 1851; till lan och garn

lan subst. ~en ~er
ORDLED: lan-en
• platt tråd eller remsa av metall
HIST.: sedan 1787; av ty. Lahn med samma bet.; ur lat. lamina 'metalltråd; metallskiva, plåt'; jfr lamé, lamell, laminat

Och slutligen Wikipedia: Langarn är den grövre tråd som används vid knyppling för att åstadkomma konturer i spetsmönster genom att den övriga spetsen knyppats med tunnare tråd. En vanlig typ av langarn är lingarn 18/3.

Intressant att se att bara Hellquist anser att det inte behöver vara lingarn. I Sverige har vi varit hårt bundna till traditionen när det kommer till textilt hantverk, man ska knyppla med lintråd, precis som det varit snudd på otänkbart att väva daldräll och damast i annat än linne. Kan tänka mig att det är därför som man anser att langarn ska vara lintråd. Slår man på engelskans motsvarighet (gimp) kan det vara vilket material som helst.

Hellquist ta'r inte ens upp langett, men det gör NE:

langett [laŋget´] subst. ~en ~er
ORDLED: lang-ett-en
• kantsöm med broderade uddar
HIST.: sedan 1669; av fra. languette med samma bet., till langue 'tunga'; av lat. lingua 'tunga'; jfr lingvist

Och visst är det lite lustigt att det har samma ursprung som lingvist!

Själv börjar jag fundera på var lang kommer in — ett ord, som förmodligen bara vävare känner till. Lang är de trådar man håller i handen när man varpar. Men det ordet hittar jag ingenstans.

En liten duk

Hoppsan

Min gamla "slå-sönder" trotjänare har fått ålders-krämpor. Alltså tog jag fram en annan, nästan inte använd, apparat, för att finfördela kexen jag skulle ha till pajskal i en helt onödig, ohälsosam, kaloririk men förhoppningsvis läcker efterrätt.
Inte nog med att den var dålig på att slå sönder, be-hållaren satt hårt på sin sockel när jag skulle ta' loss den. Men med ett ordentligt vrid-ryck, fick jag loss den...

Ja, ni ser — jag fick loss fel del, bara den bottenlösa behållaren.

Jo då, den blev rätt god.

En trevlig väggalmanacka

Lösryckta tankar

eller möjligtvis förryckta tankar

Illustration av Vintergatan från NASA

Kom av en slump att sätta på radion, och kunde lyssna till nästan hela programmet Vinter, i dag med Cajsa Stina Åkerström.
Var det inte i skarven 60- 70-tal som det under några år fanns ett program som hette Vintergatan? Minns att jag låg hemma med en dunderförkylning och stic-kade på en tröja åt en kompis lille son, medan jag lyssnade till Bang.
Jag har hört stumpar av Vinter förr om åren, men precis som med sommarprogrammen, är det få av Vinterpratarna som fångar mitt intresse. Men det gjorde alltså Cajsa Stina Åkerström i dag. Bland myc-ket annat talade hon om ljusföroreningar och om de nya energilamporna som en del forskare anser är skadliga. Man kan efterlyssna på Sveriges radios hemsida om man inte kan lyssna på reprisen 22:05 i kväll.
Natten är verkligen inte längre "tyst och klar" som Zacharias Topelius skriver i sin dikt Vintergatan — en dikt jag alltid kommer att tänka på när jag står utan-för stugan i skärgården och ser vintergatans breda band, som sträcker sig från fastlandet och vidare över huset ut mot havet.


Cajsa Stina talade om att nutidens barn växer upp utan att se vintergatan, för bor man i ett sam-hälle ser man inte myc-ket av stjärnhimlen nu för tiden. Och mina tankar svingar sig till en annan tankelian. I går när jag la ut inlägget på teblog-gen, sökte jag efter information om klädnypor (eller klyper, som di säger här). För hur jag än försöker kan jag inte förstå hur klädnypan i artikeln ser ut, men jag hittade inget liknande på nätet. Däremot hittade jag en lång artikel om klädnypor, där jag bland annat lä-ser att när Smithsonian institutet 1998 hade en utställ-ning om klädnypor, frågade en gosse vad en klädnypa är!
Det har aldrig föresvävat mig att man skulle kunna skriva en hel artikel (2710 ord) om klädnypor, men det kan man alltså, och det är nöjsam läsning.

Slutar jag inte här, så har jag snart skrivit de tusen ord som fattas för att mitt inlägg ska bli lika långt. Egentligen hade jag tänkt behandla dysterhet, Charles Babbage, Sankt Stefan, dålig svenska, vegetarianism och radioprogrammet filosofiska rummet, men till och med jag, som har svårt att begränsa mig, inser att det skulle bli i mesta laget. I stället kommer Zacharias Topelius dikt.

Vintergatan

Och nu är lampan släckt, och nu är natten tyst och klar,
och nu stå alla minnen upp från längst försvunna dar,
och milda sägner flyga kring som strimmor i det blå,
och underbart och vemodsfullt och varmt är hjärtat då.

De klara stjärnor skåda ned i vinternattens glans,
så saligt leende, som om ej död på jorden fanns.
Förstår du deras tysta språk? Jag vet en saga än,
jag har den lärt af stjärnorna, och vill du höra den?

Långt på en stjärna bodde han i aftonhimlens prakt;
hon bodde i en annan sol och i en annan trakt.
Och Salami så hette hon, och Zulamith var han,
och båda älskade så högt och älskade hvarann.

De bott på jorden båda förr och älskat redan då,
men skildes åt af natt och död och sorg och synd också.
Sen växte hvita vingar fort på dem i dödens ro;
de dömdes långt ifrån hvarann på skilda stjärnor bo.

Men på hvarandra tänkte de i blåa höjdens hem.
Omätlig låg en rymd af glans och solar mellan dem;
tallösa världar, underverk af skaparns visa hand,
sig bredde mellan Salami och Zulamith i brand.

Och då har Zulamith en kväll, af längtans makt förtärd,
begynt att bygga sig en bro af ljus från värld till värld;
och då har Salami, som han, från randen af sin sol
begynt att bygga, också hon, en bro från pol till pol.

I tusen år så byggde de med omotståndlig tro,
och så blef Vintergatan byggd, en strålig stjärnebro,
som famnar himlens högsta hvalf och zodiakens ban
och binder samman strand vid strand af rymdens ocean.

Förfäran grep keruberne; till Gud steg deras flygt:
»O Herre, se hvad Salami och Zulamith ha byggt!»
Men Gud allsmäktig log, och klart ett sken sig vida spred:
»Hvad kärlek i min värld har byggt, det rifver jag ej ned.»

Och Salami och Zulamith, när bryggan färdig var,
de sprungo i hvarandras famn - och strax en stjärna klar,
den klaraste på himlens hvalf, rann upp i deras spår,
som efter tusen år af sorg i blom ett hjärta slår.

Och allt som på den dunkla jord har älskat ömt och gladt
och skildes åt af synd och sorg och kval och död och natt,
har det blott makt att bygga sig från värld till värld en bro,
var viss, det skall sin kärlek nå, dess längtan skall få ro.

Grattis Clara!

Clarissa Harlowe "Clara" Barton
25 december 1821 – 12 april 1912

.

Clara Bartons första patient var hennes bror David. När hon var elva år föll han ned från en taksparre i en loge. Hon vårdade honom i tre år, skötte hans medici-nering och även åderlåtningen.
Som 17-åring blev hon lärare och undervisade i sex år innan hon öppnade sin egen skola i North Oxford, Massachusetts.
Hon vidareutbildade sig och fortsatte att undervisa och öppnade ännu en skola i New Jersey. När skol-styrelsen vägrade att anställa henne som föreståndare för skolan, med en högre lön, utan gav tjänsten åt en man, slutade hon sin tjänst. Clara flyttade till Washington DC, där hon arbetade som kontorist på patentverket.

När inbördeskriget bröt ut 1861, sa' hon upp sig från sin tjänst och anmälde sig som frivillig. I början av krigen skötte hon administrationen av förbandsmateriel och annat material. Senare blev hon chef för nordstaternas sjuksköterskor.
Efter kriget föreläste hon om sina erfarenheter från kriget, samtidigt som hon engagerade sig i kvinno-saksfrågor och de svartas rättigheter. Samtidigt fortsatte hon ett arbete hon inlett i krigets slutskede med att ta' reda på vad som hänt med soldater som anmälts som saknade.
Det hårda och myckna arbetet ledde till ett psykiskt sammanbrott och hennes läkare ordinerade en Europaresa. På den resan hörde hon talas om Röda korset, och åtta år senare, 1881 var hon med och grundade Aamerikanska Röda korset, vars första president hon blev. En post hon behöll till 1904, då hon avgick efter kritik för sin ledarstil.
De kommande åtta åren bodde hon i Maryland, där hon höll sig à jour med vad som hände i världen och förde ett aktivt och rikt liv, som inkluderade ridturer på sin häst.
Hon dog i sviterna efter en fökylning när hon var 89 år.

Hon levde efter devisen "You must never so much as think whether you like it or not, whether it is bearable or not; you must never think of anything except the need, and how to meet it."

Om strumpor och julsång

För många anglosaxiska barn är juldagens morgon, julens höjdpunkt — det är då de vittjar sina strumpor som de kvällen dessförinnan hängt upp på öppna spisen, eller sänggaveln.
Jag insåg plötsligt, att jag inte hade en aning om var-för man hänger upp strumpor — ändå är jag uppväxt med en jättestrumpa, som min mormor sytt, i vilken årets julklappar samlades före jul.
Så jag begav mig ut på nätet, i jakten på kunskap, och fann ett par olika varianter på hur det började.

Den ena historien säger att det var en adelsman som blev änkeman, och i sin stora sorg inte klarade av att förvalta sin förmögenhet. Så där satt han utfattig med tre vackra döttrar som han inte kunde ge någon hemgift. Det tycks i alla fall ha varit god tåga i flickorna, de skötte hushållet och lappade och lagade sina slitna paltor. En kväll när de hade tvättat sina kläder, hängde de upp dem fram-för brasan för att torka. Just den kvällen kom Sankt Nikolaus förbi och tittade in genom fönstret, han såg flickornas strumpor och smög sig in i huset med tre guldsäckar, som han stoppade ned i strumporna.
Flickorna blev gifta och levde lyckliga i alla sina da´r.

En annan variant säger att det började i Holland där barnen, redan på 1500-talet, på julaftonens kväll fyllde sina träskor med halm och morötter åt Sintir-klass renar. I utbyte mot fodret stoppade Sintirklass en liten gåva i skon.

På tal om juldagen, minns jag hur jag som sexåring inte för mitt liv kunde begripa vad jag hade i stallet att göra på juldagens morgon. Trots att jag i första klass hade en djupt religiös lärarinna, hade budskapet gått mig förbi. Och när vi började öva julsånger blev det mor som fick förklara innebörden i "När juldagsmor-gon glimmar".

Snöfnatt

Matprat

Åsa och jag har pratat lite om brysselkål, och jag lovade att gräva fram mitt favoritrecept på rostad brysselkål. Det är så enkelt att man egentligen inte behöver något recept.

Värm ugnen till drygt 200°, jag brukar sätta min på 225°, men den är nog en lågtempare.

Häll en slurk olivolja i en eldfast form, blanda den med en gnutta salt och svartpeppar.
Lägg i brysselkål och rör om så att oljan fördelas jämt på kålen.
Rosta brysselkålen i 35 - 45 minuter, skaka formen några gånger, för att de ska få färg runt om.
Brysselkålen ska bli rejält brynt, den ska nästan se bränd ut.

Egentligen tycker jag bättre om namnet rosenkål, men jag har märkt att alla inte förstår vad jag menar om jag använder det namnet. För många år se'n odlade vi rosenkål, en lättodlad grönsak, som bara vinner på att bli lite frostbiten innan den skördas. Fast det kan vara vanskligt att låta den stå kvar för länge. Våra rådjur visade sig vara rosenkålsälskare!

kål subst. ~en
ORDLED: kål-en

1 typ av (vanligen bladrik eller uppsvälld) korsblommig köksväxt som man äter blad, stam el. rot på {→kålrot}: kålodling; kålrabbi; blomkål; brysselkål; rödkål; salladskål; vitkål
BET.NYANSER: a) särsk. om vitkål: kålhuvud; kålsallad b) om maträtt därav: kåldolmar; kålsoppa; får i ~; en stark doft av ~ c) om likn. växt som vanl. inte äts: kirskål; strandkål
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. kal; ur lat. caulis 'stjälk; kål(stock)

2 i fraserna göra/ta ~ på göra slut på
HIST.: sedan 1619; urspr. 'hacka ngn som kål (till kålsoppa)

Baking Bread

Helen Allingham

Läser just, att bröd som bakas på julafton inte möglar — i alla fall sa' man så i England förr. Så synd att jag inte bakade i dag.

Julprat

Innan julen är över borde jag väl svara på alla frågor om mina julvanor som ingick i utmärkelsen från Pia. Men det tänker jag inte göra — inte ta' dem en och en i alla fall. Då kommer det bara att märkas hur ojulig och grinig jag är. Dessutom har jag nog julpratat varenda jul, här på bloggen.
Jag har berättat om skogens vackraste gran, om äpplen och om hur vi har levande ljus i granen (om vi har någon) och jag har visat när min älskling slår in julklappar. Och säkert berättat om en massa mer eller mindre relevanta julminnen.
Men jag tror inte att jag matpratat i någon större utsträckning, vilket inte är så konstigt eftersom jag har svårt att förlika mig både med den traditionella julmaten och med överflödet.

Det finns ingenting som är absolut nödvändigt för att julen ska infinna sig. Och den enda julsyssla jag ägnar mig åt är julkorten, vilket jag också skrivit om flera gånger. I ett par år har jag också skrivit att jag skulle ordna ett nytt och bättre ställe att hänga upp de inkommande julkorten. Tror någon att jag gjort det? Nehej, rätt antaget — det har inte blivit av. Men eftersom vi fått en trapphiss blev jag tvungen att fixa en bättre plats än trappuppgången. Det blev bättre än jag trodde, bortsett från att jag inte når upp, så att jag kan sätta upp fler kort nu. De får ligga i ett vackert keramikfat så länge.

Inte ställer jag till med julbak heller, vilket de flesta av redan vet, just därför tänker jag förvåna omvärden med ett par kakrecept!
Eftersom jag väntar besök av vänner som inte nyttjar ägg, bakade jag ett par sorter utan. Det luktade himmelskt när kakorna gräddades, men jag blev besviken när jag smakade dem. Nu har de provsma-kats av oberoende kakätare, som alla försäkrar att de är goda. Det slår mig då att jag som inte gillar små-kakor inte är den rätta att avgöra huruvida de är goda eller ej.

.
KRYDDKAKOR

Rör
170 g kopp smör
med
½ kopp muskovadosocker

Tillsätt
2 msk mjölk

I en annan pyts blandar du
1½ kopp mjöl
¼ kopp malen mandel
2 tsk kanel
1 tsk nejlika
½ tsk muskot
½ tsk kryddpeppar
½ tsk bakpulver

som du se'n blandar ned i smörröran.
Det blev en jättefin och lättarbetat deg,

som inte ens jag "kavelmotståndaren"

hade något emot. Kavla ut degen,

den ska bli 3-4 mm tjock,

och ta ut kakor med lämpliga mått.

Grädda i 150° i 15 minuter. Om du som jag skull

glömma plåten, så gör det inget — min sista plåt

stod nog inne dubbelt så länge, det enda

som hände var att de blev lite hårdare.

.

FUDGEKAKOR

den här sortens bak gillar jag, där man blandar hela

smeten i en enda kastrull — föredömligt lite disk!

Blanda
1 kopp mjöl
1/4 tsk bikarbonat
1 tsk vaniljsocker

Smält
120 g smör

och rör ned
½ kopp kakao
1/3 kopp råsocker
1/3 kopp muskovadosocker
1/3 kopp yoghurt
1 tsk vaniljsocker

och till sist mjölblandningen

Klicka ut smeten från rågade teskedar.

Som (kanske) synes på bilden, breder kakorna

ut sig ordentligt, så klicka glest!
Grädda i 175° i ungefär 10 minuter.

.

Behöver du omvandla koppar till dl, hittar du en bra sida här.

Här var det livat, här var det glatt

Nudistpolka

Inte dansar jag vals, nej det passar ej alls
i nudistens attityd, för i valsen är man pryd,
men se polkan går i nord som i syd.
Uti dur, går i ur, går i skur, är kultur,
har en frisk och frejdig fart,
o vad det är underbart att få naken dansa polka.

Ofta funderar jag över varför ett visst minne kommer för en. I dag började jag nynna på "Nudistpolka", utan att kunna räkna ut varför.
Den melodin utlöser två minnen, den äldsta från min barndom när jag köpte "Roslagsvår", inspelad på stenkaka — på baksidan fanns just "Nudistpolka".
Det andra minnet härrör sig från Winnipeg, där jag nå'n gång i tonåren, tillsammans med kompisen Joan, var nere på sta'n och handlade julklappar. Lätt slitna slank vi in på en restaurang för att äta lunch. Ett enkelt ställe där borden stod tätt, och musik från skrälliga högtalare påtvangs gästerna. Plötsligt tonar "Nudistpolka" ut i rummet, och jag kan inte låta bli att skratta, visserligen var det en orkestrerad variant utan sång, men delar av texten steg upp till ytan och jag gav Joanie en improviserad översättning.
Då hörs ett bullrande magskratt från grannbordet, den jultomtelika mannen där tyckte att det var en jättetrevlig sång, medan hans lilla fru bara såg sur ut.

Jag, en miljöbov

Det är ingen konst att sortera sina sopor hemma i köket — men se'n börjar problemen. Min närmaste återvinningsstation (behändigt litet ord) ligger 3 km härifrån. Kruxet är att jag far till byn högst en gång i veckan — ibland inte ens varannan vecka — och för det mesta med färdtjänst. Färdtjänst är en förträfflig inrättning, men deras service sträcker sig inte så långt som till att vänta medan passagerarna pular ner sitt avfall i de rätta behållarna.
Så här hemma växer sopberget i garaget, till mössens förnöjelse. Så händer det nå'n gång ibland att jag skulle ha möjlighet att stanna till vid återvinningssta-tionen — i går till exempel. Men då var det -21°, och eftersom jag är som ett gammalt engelskt hus med vattenledningarna utanpå, så klarar jag inte av så låga temperaturer. Men i motsats till husen, så kan jag gå inomhus, och gör det — för att som britterna klättra efter fasaden med en asbestplatta i ena handen och en blåslampa i andra, känns inte som ett trevligt alter-nativ.
Så, vad gör jag då — jo, jag slänger saker i de vanliga soporna som jag inte borde slänga där. Jag tröstar mig med att vårt lilla hushåll inte producerar så förfärligt mycket sorterbart avfall. Visst får jag dåligt samvete, men jag kan inte komma på något bättre alternativ

Jubileum

Den 21 december 1937 debuterade Jumpy, Deafy, Dizzey, Hickey, Wheezy, Baldy, Gabby, Nifty, Sniffy, Swift, Lazy, Puffy, Stuffy, Tubby, Shorty och Burpy på vita duken.

Livsglädje

Hygien

Det råder bristande hygien på våra sjukhus, berät-tades det på radion i går. Jo, nog minns jag min förvåning när jag började som sjukvårdsbiträde och såg att all personal bar smycken, och i stort sett be-tedde sig precis så som jag lärt mig att vi inte skulle bete oss.
Men ett annat minne flyter också upp.
Jag låg på en brits på akuten, när jag får sällskap bakom skynket av en svart tjej med en fantastisk afrikansk frisyr. Vi börjar tala med varandra, hon är gift i Sverige, men har nyligen varit hemma i Kenya. Då har hon passat på att gå till frissan, som fixade hennes hår — vilket tog två dagar. Det var en månad sedan, och jag fick lära mig att frisyren fick förbli orörd i flera veckor till, kanske ännu längre.
Efter några timmar rullas vi åt varsitt håll — men vi hade hunnit bli goda vänner, och visste en hel del om varandra. Ett par dagar senare, när vi båda var ope-rerade kommer Betty hasande — hennes teabstinens hade satt in och hon visste att jag hade te och tekanna i ryggsäcken.
Jag uttrycker min förvåning över att hennes fina frisyr är intakt — otroligt med tanke på hur man ska skrub-ba sig och tvätta håret före en operation.
Hon berättar då att hon slapp tvätta håret eftersom hon talat om att det tog flera dagar att torka det. Men jag undrade i mitt stilla sinne om personalen visste att det var fyra veckor se'n hon senast tvättade håret.

Smartson inte så smart

Illustration ur Asbjørnsen & Moe
av Theodor Kittelsen
.

Som jag berättade skrev jag till Smartson och frågade hur jag skulle kunna skriva om en produkt jag inte kan få tag på. Svaret är godag yxskaft!

Ditt ärende har lösts. Se svar nedan:

Jonny Jonasson, dec-20 11:57 (CET):

Hej, tyvärr tar det tid innan alla butiker tar in nya produkter.
Hoppas du kan hitta grädden någonstans i alla fall.

Mvh/smartson

Inte nog med att han inte ids skriva ut med vänliga hälsningar — vilket jag betraktar som direkt ohövligt — och inte vet att ett snedstreck betyder genom, han svarar inte på frågan! Vem har löst mitt problem och hur?
Visst jag hoppas också att jag ska hitta grädden någonstans — men var, i en snödriva mellan ytterdörren och brevlådan, för det är ungefär så långt jag kommer varje dag.
Även om jag kunde ta' mig någonstans skulle det inte falla mig in att kosta bensinpengar på att köra sex mil till närmaste metropol, bara för att leta efter grädde som jag inte ens vet om jag kommer att uppskatta.

Jo, jag vet att jag är grinig.

Andra inlägg om grädde och kossor hittar du här:
Utvald

Gutenberg bjuder på både ko och råtta

En ko, ja!

Kobrygga

Var är Okeyko?

Katter, katter, katter

Cat

Cat

Cat as Muse

Cat Sitting with Eyes Closed

Cat Cleaning Itself

Cat Studies

Cat Studies

Cat Studies

Black Cat on Blue and Pink

Study of a Cat

Sleeping Cat

Seated Tortoiseshell Cat

Study of a Tortoiseshell Cat

Study of a Cat

Girl with Cat

Girl Wit a Cat on her Lap

Young Woman holding a Black Cat
..

Alla av Gwen John.

Man ska vara skraj

skraj´ adj. ~t
• rädd ⟨vard.⟩: hon blev ~ för något
KONSTR.: ~ (för ngn el. ngt)
HIST.: sedan 1909; ev. sammanblandning av skrämd och haj 'ängslig'; jfr haja till

Fear

Maria Yakunchikova

.

Så där lagom rädd alltså. Det kan vara farligt att vara totalt orädd. Läser i den här artikeln om en kvinna som är det. Hon har en ovanlig sjukdom som skadat den del av hennes hjärna som kallas amygdala.

Cat terrified at a dog

.

rädsla [räd`- el. rä`d-] subst. ~n
ORDLED: räd-slan
• stark negativ känsla som uppkommer av att ngn eller ngt upplevs som hotande e.d. {→bävan, 1fasa, fruktan 1, 1oro, räddhåga, skräck, ängslan}: hon darrade av ~; han levde i ständig ~ för sjukdomar
BET.NYANSER: a) med tonvikt på uttrycket för denna känsla: ~n lyste ur ögonen på henne; hon såg på honom med hat och ~ b) personifierat: ~n tog strupgrepp på henne c) försvagat stark oro för viss företeelse: ~n att misslyckas; han gick fort av ~ att möta någon
KONSTR.: ~ (för ngn el. ngt)
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. rädsla; till rädas

rä`das verb räddes, sup. undviks
ORDLED: räd-as
SUBST.: rädsla
• vara rädd (för) {SYN. frukta 1} ⟨ngt högt.⟩: de flesta människor räds döden; ~ för sitt liv vara rädd för att bli dödad; hon räds inte att bli gammal
KONSTR.: ~ (för) ngt, ~ att+INF
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. räþas, urspr. 'komma att darra', till räþa 'skrämma'; jfr rädd, rädsla, rälig

rä`lig adj. ~t
ORDLED: räl-ig
• obehaglig ⟨provins.⟩: det var ~t att gå hem ensam i mörkret; somliga tyckte att han var ~
KONSTR.: ~ (att+INF), ~ (mot ngn)
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. räþeliker 'förskräcklig'; nära besl. med rädas

Var är Okeyko?

Första gräddrapporten.

Maid & The Magpie
Sir Edwin Henry Landseer

Ska det bli någon grädde här, så behöver jag en kossa!

Fick för en tid sedan en check för att kunna köpa ut två förpackningar av den nya smaksatta grädden. Min första tanke var att det ju inte var så smart att behöva köpa ut båda sorterna på en gång. Jag har ju svårt att göra av med 2 dl vispgrädde innan den dör av ålders-krämpor
Kanske behöver jag inte bekymra mig om hur jag ska hinna använda den innan den blir dålig — den finns nämligen inte att köpa på min ort. Jag har skrivit och frågat hur de menar att jag ska kunna blogga om en produkt som inte går att få tag på. Återstår att se om jag får något svar.
Så läser jag några av de andra gräddtestarna, och förstår att det inte bara är jag som inte får tag på grädden — inte ens i Stockholm lyckas alla få tag på den.

Glöm inte

att det är EBU:s julmusikdag idag! Det börjar 18:00 i P2.