Om strumpor och julsång

För många anglosaxiska barn är juldagens morgon, julens höjdpunkt — det är då de vittjar sina strumpor som de kvällen dessförinnan hängt upp på öppna spisen, eller sänggaveln.
Jag insåg plötsligt, att jag inte hade en aning om var-för man hänger upp strumpor — ändå är jag uppväxt med en jättestrumpa, som min mormor sytt, i vilken årets julklappar samlades före jul.
Så jag begav mig ut på nätet, i jakten på kunskap, och fann ett par olika varianter på hur det började.

Den ena historien säger att det var en adelsman som blev änkeman, och i sin stora sorg inte klarade av att förvalta sin förmögenhet. Så där satt han utfattig med tre vackra döttrar som han inte kunde ge någon hemgift. Det tycks i alla fall ha varit god tåga i flickorna, de skötte hushållet och lappade och lagade sina slitna paltor. En kväll när de hade tvättat sina kläder, hängde de upp dem fram-för brasan för att torka. Just den kvällen kom Sankt Nikolaus förbi och tittade in genom fönstret, han såg flickornas strumpor och smög sig in i huset med tre guldsäckar, som han stoppade ned i strumporna.
Flickorna blev gifta och levde lyckliga i alla sina da´r.

En annan variant säger att det började i Holland där barnen, redan på 1500-talet, på julaftonens kväll fyllde sina träskor med halm och morötter åt Sintir-klass renar. I utbyte mot fodret stoppade Sintirklass en liten gåva i skon.

På tal om juldagen, minns jag hur jag som sexåring inte för mitt liv kunde begripa vad jag hade i stallet att göra på juldagens morgon. Trots att jag i första klass hade en djupt religiös lärarinna, hade budskapet gått mig förbi. Och när vi började öva julsånger blev det mor som fick förklara innebörden i "När juldagsmor-gon glimmar".