Jag blir lika glad varje gång jag ser sådana här vänskapsband mellan djur, eller mellan djur och människor. Orangutangen är verkligen överförtjust, och visar det på sånt charmigt sätt i sitt kroppsspråk.
Visst blir man glad av den här filmen! Och avundsjuk på all energin... Det är som att se en liten människounge när orangutangen far runt, slår kullerbyttor och faller raklång - all glad överskottsenergi måste ut. Jag vet inte om det är önsketänkande, men jag inbillar mig att de kommer att förbli vänner. Bindningarna som etableras så här tidigt är nog känslomässigt starka, och det finns ju andra exempel på hur djur blir lyckliga när de efter lång tid träffar gamla bekanta. Tänker bland annat på Christian - var det ett lejon? Finns en rörande filmsnutt på nätet när han träffar sina gamla ägare. Margaretha
Hej! Jag har läst dina bloggar länge nu utan att kommentera. Jag hittade dig två gåmger, först när jag sökte på Merete Mazzarella och sen när jag sökte på port-a-cath (för min man). Det är så mycket intressant att läsa, du säger så många sanningar som jag tror många tänker men inte alla kan hitta ord för. Läste nyss "På sjuan" och kan bara hålla med. Kanske lite deppigt, men då blev jag på gott humör när jag såg den här underbara filmen. Och alla vackra bilder du visar! Tack för jättefina bloggar! Klappa kisse från mig. Och jag hoppas att du själv mår bra! kram /Anna P.S. Förlåt för att det blev så långt
Välkommen till mitt hörn av bloggversum Anna, Det är roligt att du trivs här. Jag är ledsen att du fått vänta på svar, jag rör mig långsamt för ögonblicket. Att det blir långa kommentarer är bara trevligt - hoppas du fortsätter på den inslagna vägen! både kisse och jag skickar många hälsningar, Margaretha
Du kan väl snålblogga!? Du har så många bra inlägg på de andra bloggarna som nog inte alla har läst. Och det är kanske inte lite jobbigt som att tänka ut nytt. Jag klarar mig inte utan en dos bastmatta om dan!
Trodde jag hade kommenterat här, men den kommentaren måste ha kommit bort. Underbar film! kram från Mette
Jag blir lika glad varje gång jag ser sådana här vänskapsband mellan djur, eller mellan djur och människor.
SvaraRaderaOrangutangen är verkligen överförtjust, och visar det på sånt charmigt sätt i sitt kroppsspråk.
Christina,
SvaraRaderaJa, jag var tvungen att visa det här som motvikt mot de hemska bilderna i förra inlägget.
Margaretha
Åh, vilken härlig filmsnutt! Man blir alldeles varm i hjärtat.
SvaraRaderawv=deltaten (delstaten?)
Vilken härlig film! Vad glad man blir. De är bästa kompisar och verkar ha hur kul som helst tillsammans. :)
SvaraRaderaVilken vänlig överskottsenergi den lilla orangutangen har! Förblir paret lika goda vänner när orangutangen blivit äldre, tro?
SvaraRaderaUnderbar filmsnutt!
Kommer på mig med att sitta och fånflina omväxlande med att skratta, hoppas inge ser mig.
SvaraRaderamvh R
Visst blir man glad av den här filmen! Och avundsjuk på all energin... Det är som att se en liten människounge när orangutangen far runt, slår kullerbyttor och faller raklång - all glad överskottsenergi måste ut.
SvaraRaderaJag vet inte om det är önsketänkande, men jag inbillar mig att de kommer att förbli vänner. Bindningarna som etableras så här tidigt är nog känslomässigt starka, och det finns ju andra exempel på hur djur blir lyckliga när de efter lång tid träffar gamla bekanta. Tänker bland annat på Christian - var det ett lejon? Finns en rörande filmsnutt på nätet när han träffar sina gamla ägare.
Margaretha
Hej!
SvaraRaderaJag har läst dina bloggar länge nu utan att kommentera. Jag hittade dig två gåmger, först när jag sökte på Merete Mazzarella och sen när jag sökte på port-a-cath (för min man). Det är så mycket intressant att läsa, du säger så många sanningar som jag tror många tänker men inte alla kan hitta ord för. Läste nyss "På sjuan" och kan bara hålla med. Kanske lite deppigt, men då blev jag på gott humör när jag såg den här underbara filmen. Och alla vackra bilder du visar!
Tack för jättefina bloggar! Klappa kisse från mig. Och jag hoppas att du själv mår bra!
kram /Anna
P.S. Förlåt för att det blev så långt
Välkommen till mitt hörn av bloggversum Anna,
SvaraRaderaDet är roligt att du trivs här.
Jag är ledsen att du fått vänta på svar, jag rör mig långsamt för ögonblicket.
Att det blir långa kommentarer är bara trevligt - hoppas du fortsätter på den inslagna vägen!
både kisse och jag skickar många hälsningar,
Margaretha
Du kan väl snålblogga!? Du har så många bra inlägg på de andra bloggarna som nog inte alla har läst. Och det är kanske inte lite jobbigt som att tänka ut nytt.
SvaraRaderaJag klarar mig inte utan en dos bastmatta om dan!
Trodde jag hade kommenterat här, men den kommentaren måste ha kommit bort. Underbar film!
kram från Mette