Konsten att få sista jamet

Min älskling har lagt sig till med en ny (o)vana den sista veckan. Frampå småtimmarna slår han sig ned vid fotändan av min säng och berättar hur fruktansvärt hungrig han är – och anmodar mig att lägga upp mat omgående. Jag som vet att det finns torrmat i skålen, säger så – men en katt vet alltid bäst och för att inte hinna vakna alltför mycket har jag snubblat upp och fyllt på med en näve mat. Varpå han tackar och utan att röra maten styr kosan mot sängen helt inställd på en stunds puss och kram. När han nästan spunnit mig till sömns, vilket ta’r ungefär tio minuter, så reser han sig och deklarerar att det är dags att gå ut..
När han halv fem i morse talade om att han var utsvulten så hivade jag upp honom i sängen och talade om att vi lika gärna kunde börja med puss och kram på en gång eftersom han ändå inte äter på natten. Visst, det gick han med på – efter tio minuter hade han fått nog och jag var beredd på att släppa ut honom. Men den gubben gick inte – jag ombads vänligen men bestämt att lägga upp mat, vilket jag naturligtvis gjorde. Tror nå’n att han åt. Nej då. Tror nå’n att han gick ut. Nej då. Han återvände till sängen för tio minuters puss och kram – se’n gick han ut.