En av mina talanger är att packa — jag kan få ned oanade mängder i en resväska med den påföljden att väskorna blir näst intill omöjliga att lyfta. På den tiden jag fortfarande reste släpade jag alltså runt på osannolikt tunga väskor — hälften av innehållet var dessutom helt onödigt. I England och U.S.A. kom alltid någon till undsättning när jag släpade på mitt bagage (varför har/hade deras järnvägsstationer aldrig hissar och rulltrappor?) och alltid fick jag mer eller mindre vitsiga kommentarer. Smugglar du guld? Har du din mördade make i väskan? Och en utmattade herre satte ned väskan med en duns och sa': "jag ska aldrig mer erbjuda unga damer min hjälp". Priset tog nog en tysk. Jag skulle till Lübeck och klev av färjan i Travemünde för att ta' en buss in till sta'n. Från kajen leder en oändligt lång trappa upp till vägen och där stod jag med en väska som nådde mig till midjan (nåja, nästan) och undrade hur i all världen jag skulle få upp både mig och väskan för trappan. Jag ser huvudet på en man däruppe — plötsligt tittar han ned och får syn på mig och rusar nedför trapporna. Han sliter åt sig väskan och börjar springa uppför trappan medan han ropar att han har så bråttom för hans buss kommer strax. Väl uppe frågar han vart jag ska och halar upp en tidtabell ur fickan talar om när min buss kommer för att se'n i sista sekunden kasta sig på sin buss!
Det handlar ju inte om någon spelad gentlemannaartighet, utan om vänlighet och hjälpsamhet. Man kanske ska ha inställningen att själv är bäste dräng, men när någon med starkare rygg och armar hjälper en känns det bara skönt. Kanske är man bara ovan vid hjälp?
SvaraRaderaJag vill klara mig själv om det bara är möjligt - men ibland är det näst intill omöjligt och då är jag jätteglad om någon rycker in och bär, lyfter eller vad det nu kan röra sig om. Och när nå'n går igenom en dörr fem steg före mig och se'n bara låter den falla igen framför nosen på mig då blir jag sur. Vanlig vänlighet och uppmärksamhet räcker långt.
SvaraRaderaMargaretha
Jag försökte vara gentlefröken idag men det hade jag inget för alls. På hundpromenaden såg jag att granförsäljaren hade problem att få upp kärran över trottoarkanten. Säkert hade fem sex försök gjorts innan jag kom fram. Men på frågan om han ville ha hjälp svarade han att det skulle nog gå bra om jag bara höll mig ur vägen. Jag vet vem jag inte ska köpa julgran av!
SvaraRaderaNästan oförskämt tycker jag att det är att lämna dig med två stora kartonger utan att erbjuda bärhjälp!
Undrar om en del karlar tycker att det är genant att ta' emot hjälp av fruntimmer - särskilt om det är muskelrelaterad hjälp.
SvaraRaderaMargaretha