Helgläsning



 The Gardener, 1882

Georges Pierre Seurat 

Pingst — ”hänryckningens tid”. Allt är så behagligt nytt, så smekande rent. Intet har ännu hunnit bli gammalt och dammigt. Jag sitter på förstugubron och ser över till granngården uppe på backen mitt emot. Jag ser, hur man fejar och rustar för högtiden — allt kan jag tydligt följa med ögonen. Bonden är ute med kratta och skyffel och gör gårdsplanen fin; jag ser på alla hans rörelser, hur ivrigt han är upp tagen av sitt arbete och hur omsorgsfullt han gör det. Nu kommer gårdens stora katt klivande i gräset, lättjefullt går han fram och stryker sig ett tag kärvänligt mot husbondens stövel och lägger sig sedan på rygg i solgasset. Jag tänder min pipa och ler mot dem där uppe. I fjärran hör jag kyrkklockorna ringa. Nu sätter gubben in sina redskap men kommer strax ut igen. Han hämtar vatten och ställer sig mitt på den nykrattade gårdsplanen och tvättar sig, så att vattnet stänker om honom. Han frustar av välbehag och hans våta ansikte lyser mot solen. 

Jag är med i gubbens förtjusning, den går mig till hjärtat. Planen där uppe ser verkligen inbjudande ut nu . . . Se människan! säger jag leende för mig själv. Det är dock något skönt hos henne, denna lust till det rena och prydliga. Även om hon blott visar den vid riktigt högtidliga tillfällen, så finns den där likväl . . . 

    ”Det stilla året” (1923)

      av Ragnar Jändel

 

Blått, vitt & rött

 är färgerna som våra böcker ska ha i dag, säger Ugglanoboken.

Familjelycka

Knut Ekwall

 “If we could follow the slogan that says,"Turn off the TV and open a good book" we would do something of substance for a future generation.” 

                 Gordon B. Hinckley

Jag går längst bokhyllorna och spanar efter bokryggar i rätt färg  — den allra rödaste ryggen hör till: ”Lärkans flykt till Candlleford” av Flora Thompson. Det är en vacker och påkostad bok — jag vet inte om begreppet presentbok fortfarande används, men det är vad jag kommer att tänka på. Den är rikligt illustrerad med målningar av brittiska konstnärer.

Den svenska översättningen är ett sammandrag av det engelska originalet.

”Lark Rise to Candleford” 

Boken är skriven i tredje person, men är en berättelsep om författarens barndom. Vi fick boken för många år sedan av engelska vänner som var lätt chockade över av vi inte kände till den här klassikern.

Den vitaste av alla mina böcker är nog ”Fröding själv” av Germund Mischanek, som var docent i litteraturhistoria, och en av våra främsta Frödingkännare. 

Boken är, med sina knappt 200 sidor faktaspäckad och ger en god bild av familjerna Frödings liv. Ett liv som kunde ha varit taget ur en av Selma Lagerlöfs böcker.

 

”Still life with Geraniums”

 

Blåare än så här kan det nog inte bli — en omfångsrik (477 sidor) biografi om ”Den okände Matisse”, av Hilary Spurling.

En bok som måste få ta tid att läsa.

Nog är det svårt att förstå hur den här målningen, ”La Desserte” kunde reta upp publiken på Parisersalongen — bara en av alla gånger han retade upp publiken med sina målningar.

Ett köksporträtt

 

I dag önskar sig Klimakteriehäxan en inbjudan att besöka våra kök.

The Kitchen, 1948

Pablo Picasso

1. Den kryddan (förutom salt och peppar) använder jag ofta: 

Curry, (hemgjord när jag har tillräckligt med energi), spiskummin, kummin & kardemumma.

Jag är nog periodare, så det varierar tid från annan.

2. Den kokboken rådfrågar jag ofta: 

Jag är som sagt periodare, om jag överhuvudtaget använder kokbok blir det kanske ”The Mooswood Cookbook”, som jag redan skrivit om, eller ”More-with-Less Cookbook”, suggestions by Mennonites om how to eat better and consume less of the world’s limited food resources.

Och det händer att jag använder mig av Anna Bergenströms brödrecept.

The Bread is Baked

Peter Seal

3. Den köksprylen är jag glad att jag har: 

Assisten, är väl vad de där tunga otympliga maskinerna kallas — nu när det inte är så mycket bevänt med mina händer är jag så tacksam över assistenten som min mamma köpte på 60-talet. Eftersom jag bakar allt matbröd själv får den stå framme.

4. Den köksprylen använder jag så sällan att jag borde göra mig av med den:

En äggkokare och en riskokare är två presenter jag gott klarar mig utan.

5. Det är viktigt för trivseln i mitt kök:

Krukväxterna och en fönsterbänk där vänner gärna kryper upp medan jag brygger teet (mycket mer bjuder jag inte på längre)

6. Den prylen gör mitt kök speciellt: 

Är inte säker på att mitt kök är så speciellt, men alla som besöker mig första gången kommenterar storleken (5 x 5 meter).

 

Det våras

 En gökotta

Vid doften ut af “mocka“ skrifva 

Jag vill en “bit“ på detta blad, 

Och må den som ett minne blifva

Utaf en morgon, ljus och glad, 

Då i naturens friska sköte 

Tre “glada gökar“ stämde möte. 

Från fästet solen sina strålar 

I floder öfver jorden göt, 

Och fåglar sina sånger sjöngo 

I skogens täcka, svala sköt.

Så ock vid doften ut af “mocka“ 

Man hörde göken fjärran ”skrocka”.

”Så härligt” och “så roligt“ ljuder 

Det ofta ifrån munnar tre, 

Och “Benjamin“ på elden sjuder 

För att dem präktigt kaffe ge, 

Och Pytt från stenen på dem tittar

Till sockret vägen se’n han hittar. 

Ja, han lät sockret väl sig smaka, 

När obeaktad där han gick. 

Ej för naturens friska skönhet 

Den rackar’n hade någon blick. 

Han var en arg materialist, 

Som tyckte färden var så trist. 

När så de komma att uppfriska. 

Sig med en liten kaffetår, 

Så — hur fatalt! det socker fattas,

Och därför ”stygga Pytte” rår.

(Tag ej på gökottor med Edet

En illa fostrad hund, jag beder.)

Kort är all jordisk fröjd, så denna.

De skiljas snart i morgonstund

Och solen sina strålar kastar

Så varm och ljuf på fält och lund, 

Och så var ”ottan” blott ett minne,

Som stundom glädja skall vårt sinne.

                       John Morén

Den gode John var ingen stor lyriker, men i sitt lilla häfte ”På försök. Visor och kupletter” (1897), kan man läsa hans vardagspoesi — 14 verser, som jag till min stora förvåning uppskattar. 

The Picnic 

Averil Mary Burleigh

Redan för några dagar sedan hörde jag göken, så jag kände inget behov av att gå upp i ottan för att gå på gökjakt, med termos och bredda mackor, denna gråkalla torsdagsmorgon. 
Det fick bli den vanliga morgonpromenaden, med de långkalsingarna som jag nyss tvättat och lagt undan.
Trots kylan så går det att hitta en hel del vårktecken, ett av dem hör man ofta innan man ser dem — motorcyklarna. 

Somliga kommer körande i stora klungor, andra kommer i ensamt majestät.

Motorcycle  1996 
Federico Cortese

Men jag föredrar de gula solarna som finns i de fuktiga dikena. De knallgula kabbelekorna lyckas alltid pigga upp mig.

M

Några tussilago har jag inte sett till, men den oansenliga nagelörten hör till de allra tidigaste vårtecknen

Vanligtvis blommar Rödlönnarna en vecka innan vår svenska skogslönn inser att det är dags att slå ut. I år är det tvärtom.

Jag får väl inte glömma att rapportera ett av de allra första vårtecknen, de flitiga myrorna som bygger ut sin bostad varje vår.

Så är det alla sammanbitna gossar i lycra, som inte ser ut att njuta av våren det allra minsta.
Huruvida de här damerna njöt, kan jag inte yttra mig om — men nog såg det ut som en folkfest.

Women's race of velocipedists at the Bois de Boulogne near Paris. Engraving in “” Le Petit Parisien”” on 25/06/1893.

Det är vår och stora lysande sälgar stå fram ur dunklet, det är ljust av vitsippor under ekarnes bara sköna kronor.
                         Vilhelm Ekelund

Vänskap

Till vän man valt     skall vän man vara,

      hans och hans hedersväns,

men sin oväns vän      aldrig man

        välje att vän med vara.

                  Hàvàmal

Women Friends 

Gustav Klimt

 Lyssnar med ett halvt, om ens det, öra på radion medan jag plockar undan i köket. Någon talar om vänskap, jag tror att det är med anledning av att det är någon slags vänskapsdag i dag.

En sång som jag inte tänkt på, på åratal kommer för mig ”Three Kids in a Sandbox”.

Hittar ett par olika versioner av den på nätet, men får en känsla av att den är totalt bortglömd.

Länk till sången — hoppas jag.

Det finns hur många verser och citat om vänskap — de flesta sentimentala — som helst. Funderar på vad det är som gör att ärliga tankar, i synnerhet de amerikanska, så lätt tippar över  — om inte till pekoral, så åtminstone till något lätt sliskigt.

Men boken ”The gift of friendship”, är inte det minsta sliskig, det är en essäsamling där välkända tänkare och författare har skrivit om vänskap. Bara en kvinna har fått äran att komma till tals bland dussinet gubbar — en i dag tämligen okänd bysantinsk prinsessa som levde mellan 750’och 801.

En annan intressant bok om vänskap är den brevroman som Jane Austen skrev mellan sitt elfte och artonde år: ”Love and Freindship [sic]”, med genomgående originalstavning.

Freundinnenzeit 

Karin Greife

Övergiv icke en gammal vän, ty du vet icke om du så mycket vinner uppå en ny.

             Syrak 9:14

Did you know?

What's the difference between friends and acquaintances?

People often distinguish between an acquaintance and a friend, holding that the former should be used primarily to refer to someone with whom one is not especially close. Many of the earliest uses of acquaintance were in fact in reference to a person with whom one was very close, but the word is now generally reserved for those who are known only slightly.

Acquaintance is often found paired with nodding. Although nodding acquaintance sounds like it describes a person who is known just enough to nod at, it tends to be used instead to refer to a thing or field with which one has a small amount of knowledge or familiarity (and this is the meaning that the phrase has had since its introduction to the language in the early 19th century).

   från Merriam-Webster