onsdag 11 november 2026

Å

 Inser plötsligt att bokstaven Å genererar många trevliga minnen 


Avbildningarna utförda efter frukter, skördade vid Åkerö i Södermanland 1897

Ur ”Svenska fruktsorter” med illustrationer av Henriette Sjöberg.



Minns höstarna när jag och kompisen Britt-Marie klängde runt i grannens äppelträd, där fanns många Åkerö träd så många att jag föråt mig på dem och inte ville se ett åkerö äpple på många år.


Pelle Molins berättelser i ”Ådalens poesi” har jag skrivit om tidigare. Berättelse som i en blink för mig tillbaka till barndomen och den trevliga nattningsrutinen.




Något minne av Årstafrun,Märta Helena Reenstierna,, har jag av naturliga skäl inte, hon levde från 1753 till 1841. Ändå ramlar minnena över mig eftersom jag hade en klasskamrat som bodde Årsta gård — fast det hade jag ingen aning om då när jag ibland var där.

Den 11 november 1801 skrev hon i sin dagbok:

I dag läste jag slut på en bok, innehållande berättelse om Engelska nationens seder och lynne, hvilken otroligt behagade mig.


Götgatan i regnväder 


Konstnären Per-Axel (Pelle) Åberg levde mellan 1909 och 1964

Utanför affären


Nu gäller det att komma med inlägg som pekar på det positiva här i livet — det är klimakteriehäxan som uppmanar oss att visa på detta livets goda.

17 kommentarer:


  1. Pelle Molin har jag läst, vuxit upp vid och simmat i Aura å med lerigt botten...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hannele,
      Ja, både små sjöar och åar kan ha leriga bottnar och grumligt vatten. Själv vande jag mig vid den lilla sjön med brunt vatten, som min mor ansåg bar skulden till mina sommarinfektioner.
      Margaretha

      Radera
  2. Åååååå, vi hade flera åkeröträd när jag växte upp, så goda! Mamma gjorde världens godaste äppelkakor så här års, och jag är nästan säker på att det goda äppelmoset mamma gjorde också var gjorda av åkeräpplena.
    Nu har jag laddat ner Ådalens poesi och sitter och läser i Årstafrun dagbok, som är jätteintressant.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror jag skrev in din adress istället för min. Förlåt!

      Radera
    2. Siv,
      Då är du sysselsatt ett bra tag framöver! Kanske med regelbundna fikapauser med äppelkaka.
      Skriver fel saker på fel plats gör jag dagligen. Kanske du, som jag, tänker på något annat än det du håller på med.
      Margaretha

      Radera
  3. Åkerö har jag inte sett på länge. Årstafruns dagbok är fantastisk

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mrs Calloway,
      Nu när du säger det inser jag också att det var länge sedan jag mötte ett åkeröäpple. Möter förmodligen inte handelns krav på hur ett äpple ska vara.
      Årstafruns dagbok räcker länge — och det är inte en bok som man måste läsa i ett svep.
      Margaretha

      Radera
  4. Roliga minnen!
    Åkerö smakade jag första gången hos svärföräldrarna, blir jättegoda i pajer,
    Årstafrun har jag läst i omgångar, och har mycket kvar, hoppas det räcker länge.
    Tänker på dig.
    Debbie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Debbie det var minnen som piggade upp mig och fick mig att försjunka i vad som varit.
      Har en känsla av att åkeröäpplen är både bra matäpplen och goda att äta direkt från trädet.
      Margaretha

      Radera
  5. Vilken fin tavla Utanför affären är! Pelle Åberg är ny för mig.
    Roligt att lösa om alla dina fina minnen!
    Maja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Maja,
      Pelle Å är en rätt ny bekantskap i mitt liv — många av hans målningar sätter igång en kavalkad av minnen.
      Margaretha

      Radera

  6. Du är den borne folkbildaren. Nu är Reenstierna och Pelle mer än bara namn för mig Den andra Pelle hasa jag aldrig hört talas om, men åkeröäpplen gillar jag, det blir gott mos av dem.
    Jöran

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jöran,
      Det låter höra sig! Jag är aldrig så lycklig som när jag lyckas prångla ut sånt som jag tycker är värdefulla kunskaper.
      Margaretha

      Radera
  7. Å, Åkerö, snyggaste äpplet! Fortfarande får jag ett och annat åkerö-äpple på farmors gamla träd och jag låter dem ligga framme så länge som möjligt, som prydnad. Den där mildröda nästan rosa färgen, som tonar över i gult – så vackert!

    Och jag lär mig också, som Årstafrun, en del om "Engelska nationens seder och lynne" eftersom Facebook av någon anledning anser att jag behöver bibringas lite vett och etikett. Nästan dagligen dyker det upp en gentleman i mitt flöde som berättar hur man ska bete sig. (Rör INTE om i tekoppen med en cirkelrörelse utan för skeden fram och tillbaka i koppen!)

    SvaraRadera
  8. Karin,
    Ja, de vackra åkeröäpplena är vackrare än många andra äpplen. Kanske kan de inspirera till en akvarell?
    Jag tog nyligen fram mors gamla träask med pastelkritor, men har blivit rädd för det tomma pappret.
    Så kul att ha en engelsk gentleman i sitt flöde, som kan ge värdefulla tips!
    Mina tre gentlewomen har lämnat jordelivet. Att hälsa på dem var alltid lärorikt och uppfriskande. När de skickade runt kakfatet sa Evelyn: ”nu när vi är i Sverige så får man ta flera sorter samtidigt”. Jag försökte i mitt stilla sinne räkna ut hur många gånger jag brutit mot etiketten…
    Margaretha 


    SvaraRadera
    Svar
    1. Men testa! Pastellfärger är lite mer medgörliga är akvarell. Det går bra att måla på alla möjliga slags underlag, papper, kartong, gärna färgad, kraftigare papperskassar. Det går bra att ändra om, måla över ... Jag har just testat just med min mors gamla träask! Många små stumpar och avbrutna akvarellkritor och jag kom fram till att det bästa är att riva dem mot ett grovt sandpapper och sedan föra på färgpulvret med fingret, med en pensel eller vad som helst som man kan föra på färgerna med. Om man använder akvarellpapper går det till och med att spola av överflödspulver i stället för att använda starkluktande fixeringsvätska. Go for it!

      Radera
  9. Har haft stort nöje av Lars Widdings skrivande om Årstafrun. Hennes gård ligger på andra sidan viken, ser den nästan hemifrån. Och i Ådalen har jag t o m bott ett år! Lägg till att Åkerö förr var mitt favoritäpple, men jag tycker inte längre att det smakar som förr.

    SvaraRadera