Inte så gulligt

  som det låter

 

A Grotesque Old Woman, possibly Princess Margaret of Tyrol, c.1525-30

(attr. to Quentin Massys

(c.1466 - 1530)

Fast just nu slår det mig att jag kanske är ensam om att tycks att ordet låter gulligt.

Ett onoslig ord?, och dessutom ett ovanligt ord nuförtiden.

SAOB anger tre olika betydelser av ordet, men de ligger så nära varandra, så egentligen räcker det veta att ordet beskriver en ful och otrevlig person eller sak.

Vore språket logiskt (men det enda logiska språk jag känner till är esperanto), så borde noslig vara motsatsen till onoslig — men ett sådant ord hittar jag inte

”Att tänka sig en onoslig, ohängd drul, som knuffar en dam i ryggen och sedan brister ut i ovett.”

”För andra gången under resan tog hon sin chaufför i granskning med skarpa ögon och bitter ovilja i mungiporna. Högfärdig? Hon skulle hellre vilja säga onoslig. En onoslig pojkvask. Just det.”

Hjalmar Bergman, Anna Branting och Klara Johansson tycks ha använt ordet ända in på 1940-talet, men de var nog undantag.

Anna-Lisa Geijer skrifver 1846 till Malla (Silfverstolpe):

»— — Godaste käraste min vän tag ej illa upp att jag skickar lite frukost — ett par bitar Tjäder just af bröstet, lite pepparkakor som se onosliga ut men ej smaka illa och lite äppelcompote som ser sölig ut nu dagen efter men visst är mycket helsosam! 

Käbbel förekommer väl i de bästa kretsar, men inte alltid offentligt, den 9 juni 1903 finns följande att läsa i Arbetarbladet:

En onoslig småstadbyråkrat.

Som ett prov på arten af den uppmärksamhet hr Lehmans skribblerier väcka på andra håll anföra vi här hvad Soc. D. I går skrifver:

Herr Oscar Lehman, Gefle drätselkammares sekreterare, tyckes vara riktigt en typ för en onoslig småstadsbyråkrat. Nu har han producerat en ny lång skrifvelse till försvar för sitt oförsynta tilltag att vägra en stadsfullmäktig det materiel han behöfde för en motion, därför att han, hr Lehman, inte tyckte om motionen! Men höre den ton han finner lämplig att slå an:

”Jag är viss på, att ingen vill lägga hinder i vägen för ge Danielsson att hos stadsfullmäktige motionera hvad han vill ty den rätten har han ännu så länge (Kurs. af oss) oförskränkt, men man är väl därföre icke skyldig att befrämja tillkomsten af hvad slags motioner som hälst.

Och om man också icke tillhör dem som ni anser vara stadens verkliga ”herrar”, så kan man våga hysa den mening, att det är olämpligt att göra dessa herrars sammanträden till tummelplats för socialistiska debatter.”

Det vore märkligt om inte våra vänner i Gefle skulle kunna lära den uppblåste hr sekreteraren snart att hut går hem!”