”Uti Helsingfors liksom i hvarje annan stad till ställes offentliga baler. Annorstädes kallar man dem klubber eller assembléer, men hufvudstaden måste ju genom något äfven till det yttre skilja sina nöjen ifrån småstadernas och man hittade då på det sköna namnet ”Piquenique” — hvilket med mindre godt uttal låter nästan som pignick.”
Ur Carl Fredrik von Burghausens novell ”Bruno”
Längre ned på sidan framgår det att denna Piquenique hölls i Socitetshuset, vilket nog var ”lika godt; [eftersom] en sådan bal anställdes den 18 December på Hans Kejserliga Majestäts höga namnsdag”.
Mycket bättre picknickväder har vi inte i dag — och i dag är det picknickens dag, något jag nyss hörde på radion, även om jag aldrig lyckats lista ut varifrån alla dessa ”dagar” kommer.
Eftersom jag skrivit om både mina och andras picknickar — och ordet — tidigare, så nöjer jag mig med fler citat här.
Malla Montgomery-Silfverstolpe skriver i sina memoarer:
”Fröken von Kalb återkom till den lilla supén, som bevisade, att den gamla frun gärna skulle traktera om hon hade råd därtill. Gumman var så belåten med sin afton, att hon föreslog, att man hos henne skulle göra en pick-nick-middag, då hvar och en skulle medföra en rätt. För mig var det en af de roligaste kvällar jag haft här.”
Jag gillar hur man såg på picknickar — det kunde vara de enklaste knytkalas utomhus, eller överdådiga tillställningar på Börsen:
”12: e, söndag. Det var picknick på Börsen, vilket är precis samma sak som de gamla assembléerna, nu kallas de emellertid picknick för att man skall kunna utesluta den kungliga familjen och gå dit i uniform liksom damerna utan hovdräkt.”
Geijer berättar hänfört om en musikalisk picknick — men inte ett ord om eventuell förtäring, om man inte anser att man kan förtära musik av Geminiani, Mozart och Händel.
Jag fascineras av hur användbart ordet är — och trots att det inte är ett urgammalt ord förekommer det, inte alltför sällan i skönlitteraturen. Men ordböckernas förklaringar får vi nog ta med en nypa salt — förr där sägs det att det är en måltid i det gröna, och trots att det tycks belagt redan på sent 1700-tal anges 1853 som första belägget.
Vi har inte heller något picknicväder det är jättekallt och regnar.
SvaraRaderaJag hittar inte dina gamla inlägg om picknick. Du kan väl tala om var de finns.
Kram
Pia
RaderaPia,
Visserligen har hg många fina minnen av vinterutflykter, men jag får nog tillstå att dagens svala väder inte bjuder in (ut?) till picknick.
Ska leta rätt på länkar till gamla picknickinlägg när jag sovit middag.
Margaretha
God idé Debbie, med en braspicknick!
Margaretha
Jag har också undrat vem som hittar på alla konstiga dagar. Vi har inte heller något picknick väder i dag, men en picknick framför brasan kanske är något att tänka på.
SvaraRaderaDebbie
Debbie,
RaderaInte min dag i dag — jag lyckades peta in svaret till dig i Pias svar
Margaretha
Blir osäker gällande om en picknick ska intas sittandes direkt på marken, för det känns som att vi inte använder ordet om vi intar ätbart utomhus, sittandes på stolar eller bänkar?
SvaraRaderaÖnskar dig en fin helg!
Jenny,
RaderaKnepigt det där med språket — vi är alla så inkonsekventa. Vissa saker ska vara på ett visst sätt (så har vi alltid gjort i vår familj), och det kan utbryta hätska debatter, på nätet och annorstädes, om rätt benämning på en maträtt (eller andra småsaker). Men vi frågar helt ogenerat ”vart är du” eller påstår att ”man är glada”.
Jag sitter gärna på marken — men gör det inte så ofta eftersom det har blivit svårt att ta sig upp, men man kan ju kalla det fören utflykt om ordet picknick skaver — och det förefaller ju som väldigt många har använt ordet efter eget skön, i ett par hundra år. Jag föreslår att vi likt Humpty Dumpty, helt självsvåldigt bestämmer vad orden ska betyda.
Margaretha