tisdag 5 november 2024

krig

  Den här veckan har Skriv-Robert gett oss i uppdrag att presentera böcker som handlar om krig.


Reading in the Trenches ,
 c1914-c1918


Ordet krig fanns redan i fornsvenskan, så det är inte utan anledning som det skrivits så mycket om krig — och anledningarna ser tyvärr inte ut att minska.


Jag har redan skrivit så mycket om hur krig påverkar oss, att jag ett tag funderade på att bara länka till gamla inlägg för att slippa våndan av att välja bland de oräkneliga krigsskildringar som finns.

I sanningens namn så har jag mest intresserat mig för krigets konsekvenser och läst sådant som varit förlagt till mellankrigstiden och vad som händer när freden är sluten. Som i Margot Benary-Isberts böcker som ofta talar om hur krig på ett eller annat sätt alltid påverkar barn.



Ett barn som i högsta grad påverkades av andra världskriget är William Beech — en försummad pojke från London som evakuerades till landsorten 1939 — i Michelle Magorians prisbelönade bok Goodnight Mister Tom. 

Tom är den äldre medelålders enstöringen i vars hem William blir inhyst.

Det är den sortens bok som är svår att lägga ifrån sig, eftersom man vill veta hur det kommer att gå för William och Mr Tom, och de nya vänner som William får.

Boken finns i handeln och hos Internet Archive.

 


Nyligen hittade jag ”They Still Draw Pictures: A collection of 60 drawings made by Spanish children during the war” hos FadedPage.


Colony 40 Oliva, Valencia.
 Magalena Ruiz, 11 years old. 
A house collapses and the 
wooden understructure is
splintered into an amorphous 
heap of timber. A dead person 
on the small town's street, killed on the way to the “refugio.” A heart-breaking subject and a most remarkable drawing.

Aldous Huxley har skrivit bokens förord, Annars är det inte mycket text, annat än en kort beskrivning under varje bild.

 Manuel Garcia, 12 years old.

 From a hospital cot, Manuel 

recalls his flight from enemy 

planes. Covering his eyes to 

shut out the sight of falling 

bombs, he runs with dogs 

and sheep as frightened as 

himself. Children's Colony 10, Alicante.





”This story of the War, written by a woman, is very timely, coming as it does after so many War novels, which only gave the man's point of view. In this volume we have the intimate story of a young girl during the same period, and in it she realistically describes her adventures and love affairs.”


Så lyder den korta introduktionen till ”WAAC: The Woman's Story of the War” av en anonym författare. (WAAC är en förkortning för ”Women's Army Auxiliary Corps”).

Jag blev fast redan på första sidan — en nittonårig prästdotter berättar om sina fyra år på olika fältsjukhus i Frankrike.


”I was nineteen and had no occupation.  I did nothing because my mother was old-fashioned (even for 1914), and considered it bad form, ”unladylike," for a girl situated as I was to do anything.  At least anything useful.  My job was to marry.  I suppose that had been my mother's "job" at my age.”


Så ett upprop från 1917


We Need Books, 

Donate Money!, 

Max Antlers 




14 kommentarer:

  1. krig finns det alltför mycket av, vi göteborgare äter bakelse istället

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hannele,
      Med tanke på symboliken föredrar jag runebergsbakelser framför Gustav adolf dito.
      Margaretha

      Radera
  2. Originella "tips"! Och eftersom krigen aldrig tar slut lär de bli motiv för många kulturyttringar också i framtiden, från barns teckningar till annan sorts konst ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klimakteriehäxan,
      Ja, det är ett deppigt ämne, och bara tanken på alla dessa människor i alla åldrar, som måste leva med fasansfulla minnen, får mig att vilja titta åt ett annat håll och låtsas som krig inte finns.
      Margaretha

      Radera
  3. Goodnight Mr Tom har väl filmatiserats?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Robert,
      Jo då, det finns väl knappast en populär bok som fantasilösa filmmakare inte ser som potentiell inkomstkälla.
      Margaretha

      Radera
  4. Intressanta tips som vanligt hos dig. Boken med spanska barns bilder berör verkligen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mösstanten,
      Ja, det går bara inte att inte beröras av den här sortens böcker.
      Margaretha

      Radera
  5. Nu har jag också börjat läsa WAAC,
    verkligen intressant. Den får mig att tänka på samtal vi haft om krig och döda vänner.
    Goodnight mister Tom har vi någonstans, men det var länge sedan jag tänkte på den. Vi har nog rätt många av Michelle Magorians böcker, kanske alla, hon är en fantastisk författare.
    Barn och krig, bara tanken får mig att gråta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mette,
      Då är du sysselsatt för ett tag framöver.
      Jag tänker rätt ofta både på våra samtal och de vänner vi förlorade på detta meningslösa vis.
      Jag har inte läst alla Magicians böcker, men de jag läst ger mersmak. Hade vi inte ett så uselt bibliotek skulle jag ta en tur dit för att få tag på de böcker, av henne, som jag inte läst.
      Ja, man kan gråta för mindre.
      Margaretha

      Radera
  6. Jag har också laddat ner WAAC och nu står jag som den berömda åsnan mellan två böcker som jag vet är bra. För nu hittade jag The Worn Doorstep som du skrev om för flera år sedan, som jag sen glömt både titel och författare på, och som jag letar efter.
    Ska operera foten i nästa vecka, så jag kommer att ha mycket tid att läsa.
    Maja

    SvaraRadera
    Svar

    1. Maja,
      Så bra att du har läsvirke till konvalescensen.
      Du hade ju kunna fråga mig vad boken heter.
      Massor med goda tankar inför operationen!
      Margaretha

      Radera
  7. Godnatt Mister Tom har jag läst.

    SvaraRadera
  8. Vilket förfärligt tema!
    Fast att få tips om böcker och författare man aldrig hört talas om är ju bra. Så jag har fått många tips när jag läst några av dina gamla inlägg, och min läslista har blivit ännu längre. Precis som så många andra har jag läst Magorian. Men jag blev påmind om Huxley, och det var ju bra för jag har läst så lite av honom.
    Men nu när allt blev deppigt behövs roliga böcker, så det får du gärna skriva om.
    Johanna

    SvaraRadera