lördag 19 oktober 2024

Veckans meningsutbyte

 


While we read a novel, we are insane—bonkers. We believe in the existence of people who aren't there, we hear their voices... Sanity returns (in most cases) when the book is closed.” 

 Ursula K. Le Guin


Study of a Countryman Reading 

William Henry Hunt


Skriv-Robert uppmanar oss att dela med oss av en mening, som drabbat oss under veckan.


För en tid sedan beslöt jag mig för att läsa George Eliots (Mary Anne Evans) ”Middlemarch” — visserligen hade jag läst den, men jag mindes inte mycket av den, och jag började undra om jag verkligen läst ut boken. Så häromdagen hade jag ett ärende till bokhyllan och blev påmind om att jag faktiskt har boken på svenska: ”Ur landsortslifvet”, den första översättningen från 1888 av Axel Gabriel Engberg. En mycket trogen översättning, men inte lättläst. Här kommer bokens första mening — en mening som inte står meningen av Engström, som Klimakteriehäxans valt i dag, långt efter, i märklig konstruktion.

(För att inte tala om mina egna mastodontmeningar).


Vill du jämföra med originalet, hittar du den hos Litteraturbanken.

Det skulle också vara intressant att jämföra de olika svenska översättningar.


Miss Brooke hade det slags skönhet, som tyckes blott vinna relief af en torftig drägt. Hennes händer och handleder voro så fint formade, att hon kunde begagna ärmar, ej mindre stillösa än de, i hvilka den heliga jungfrun uppenbarade sig för italienska målare; och hennes profil så väl som hennes växt och hållning tycktes vinna dess mera värdighet genom det enkla i hennes klädsel, hvilket i förening med dess landtliga  snitt kom hennes företeelse att medföra intrycket av ett i någon tidningsuppsats för dagen inryckt vackert ställe ur bibeln eller någon af våra äldre skalder.

7 kommentarer:

  1. Man måste väl ändå konstatera att det där sättet att skriva är det ganska skönt att vi har blivit av med! Fast lite kul att se är det samtidigt ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den där Middlemarch förresten - varför dyker den upp ideligen nu?? Är det nåt man "måste" läsa?

      Radera
    2. Klimakteriehäxan,
      Visst är det skönt att slippa snärja om sig i en ordsörja när man behöver uttrycka sig skriftligt. Men precis som du fascineras jag av språket.

      Jag har också grunnat över det här med Middlemarch — kanske är det för att den senaste översättningen har kommit ut nyligen. Det är väl med litteratur som med allt annat, det går mode i det; man läser det alla andra läser — i synnerhet om man tror att man kan imponera med sina läsvanor.
      Margaretha

      Radera
  2. Roligt att hitta dig här, och blev inte ett dugg förvånad över att hitta dig med näsan i Middlemarch. Men nog är meningen lite väl komplicerad?
    Hittade dig tack vare Thomasine.
    Gunnela

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gunnela,
      Och jätteroligt och oväntat att hitta dig här! (Att tjejer byter efternamn är ett oskick!)
      Meningen är inte så lite komplicerad — kräver tid och tålamod.
      Margaretha
      som inte visste att
      Thomasine höll reda
      på mig eftersom jag
      inte vet var hon finns
      =0

      Radera
  3. Ja, Middlemarch dyker upp lite varstans. Nyöversättningen gör sitt till, liksom att den för ett ett par år sedan utsågs till "den bästa roman som skrivits på engelska". Men kanske också för att den på sätt och vis är så vänlig. Visst är den kritisk och genomskådande, men ändå tolerant och förstående. Och med många kloka iakttagelser som den här: If youth is the season of hope, it is often so only in the sense that our elders are hopeful about us; for no age is so apt as youth to think its emotions, partings, and resolves are the last of their kind. Each crisis seems final, simply because it is new.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Det vete 17, varför alla människor plötsligen vill berätta att de läser Middlemarch — kanske för att Virginia W. har uttalat sig positivt om den. Och/eller för att verka intellektuell. Nu när jag börjat om på den är jag inte säker på att jag kommer att läsa ut den eftersom det tar så ohyggligt mycket tid, tid som jag hellre använder till att läsa någon av alla andra böcker jag ännu inte hunnit till.
      Till exempel hennes ”The Essays of "George Eliot"
      https://www.gutenberg.org/cache/epub/28289/pg28289-images.html
      Visst är Mrs. Dollop ett underbart namn — synd att hon bara är en bifigur, står inte ens med i listan med ”Characters”.
      Blev tvungen (ett inre tvång) att kolla substantivet — det har funnits med sedan ungefär 1812. Origin unknown står det, kan Mrs. Dollop ha gett upphov till substantivet?
      Margaretha


      Radera