Yellow One Second Noise
Graham Dean
Ett nytt gammalt ord — för en ordsamlare är det något att fira. I synnerhet om ordet inte har en självklar betydelse. Först undrade jag om det möjligtvis var ett kraftuttryck, men nej, så här säger SAOB:
östsv. dial. krambambuli, buller av ngt som faller, oljud; av t. krambambuli,
Men det kan också vara en kryddad alkoholhaltig dryck.
När jag letar efter exempel så är det uppenbart att drycken är mycket mer populär än bullret — och några exempel senare än från andra halvan av 1900-talet hittar jag inte.
Men jag hittar en tillfällighetsdikt av Fredrik Cygnaeus, som han skrev på 1830-talet. Det är en himla massa verser — möjligtvis skrivna under inflytande av krambambuli.
Eftersom jag är barnsligt förtjust i de gamla berättande dikterna, ofta roliga men utan några som helst litterära anspråk:
”KRAMBAMBULI”
Ren svanor, gäss och tranor sträfva
Mot södern: sommaren är all;
För snufva de och hosta bäfva,
Då här bestås dem blott en kall:
De tro sin helsa ej stå bi,
Om de ej få krambambuli etc.
Vi veta, hvad vår frid tillhörer
Dock bättre än de allihop;
Och ingen på en fena rörer
Att följa deras sorgerop,
Fastän vi höra deras skri:
Krambambuli, krambambuli.
Till Sippola vi styrde, bröder,
Och följde då en bättre röst;
Der vår och vinter drufvan blöder,
Och punsch om sommar och om höst. Förordnar doktorn, kunna vi
Få ock ett glas krambumbuli.
Krambambuli på tegen regnat,
Och derför skörden blifvit god;
Krambambuli har skördarn fägnat,
Och derför är han vid gladt mod;
Som modersmjölk kan barnet di,
Om det så vill, krambambuli.
Krambambuli skall fylla bägarn,
Som odlaren i dag har fått:
Den då skall mera fägna egarn,
Än om af guld den sku’ bestått.
Snart kvarje kärr förvandlas i
Det renaste krambambuli.
Krambambuli skall brandförsäkra
Det nya husets grund och tak,
Och fast vi sjelfva ej stå säkra,
Nog står den boningen dock rak,
Så länge som än finns deri
En droppe godt krambambuli.
En sak man endast då kan önska,
Som vore någon önskan värd,
Att åkrarne ej måtte grönska
Och att ej gäster eller värd
Den bittra stunden månde si,
Då torkat har krambambuli.
Så länge det oss ännu smakar,
Slår pulsen sina friska slag.
Och när sin lia döden skakar
Inför vår syn en vacker dag,
Då kunna vi ju hälla i
Åt busen starkt krambambuli.
Tar han en klunk af ädla varan,
Så somnar bjessen ett, tu, tre,
Och då är det förbi med faran
För tusen år åtminstone;
Vår tid då nytja flitigt vi
Att svirra med krambambuli, etc.
Varför ett så härligt ord har försvunnit ur svenskan är svårt att förstå, när engelskans motsvarighet hullabaloo, har överlevt ända sedan 1762 — inte bara överlevt, utan är omhuldat av många.
Nu försöker jag lära mig detta nya underbara ord. Jag blandar om bokstäverna men försöker komma ihåg hur det ska vara.
SvaraRaderaDebbie
Debbie,
RaderaDet tog mig ett par morgonpromenader innan jag fått ordning på bokstäverna.
Margaretha
Krambambuli på dej! Vilket underbart ord och så fullständigt onomatopoetiskt, i alla fall i betydelsen buller när något ramlar!
SvaraRaderaKarin,
SvaraRaderaSynd bara att man nog inte har så stor användning for ordet — i alla fall inte om man vill bli förstådd.
Ja, ett ord som tar plats, låter mycket och inte försynt tassar omkring i skuggan.
Margaretha