De har min beundran

 

 

Foto Dinshah Malegamwala

BOFINKEN

Pennan stannar,

jag lämnar bordet,

uti i trägårn

är glädjen stor;

på djäknetallen

du sitter käckt

och väcker träden.

I muntra kaskader

du ropar ut våren,

kvisten sviktar med varje drill.

    Dinshah Malegamwala

Jag är oerhört imponerad av alla som kan, och vågar, uttrycka sig på ett för dem nytt språk — i synnerhet när de väljer poesin som sin uttrycksform.

Jag har några böcker av sådana invandrade poeter, vänner till mina föräldrar. Tyvärr kan jag inte vända mig till dem längre, för att få veta mer om dessa främmande fåglar, som inte heller de, längre finns i livet.å

Dinshah föddes 1916 i Bombay och kom som nyutbildad ingenjör till ASEA i Västerås 1916. Han hade lovat sin mamma att inte gifta sig med en svensk flicka — kanske var det därför som han lämnade Sverige efter fem år. På fem år hade han inte bara lärt sig svenska, utan också lärt sig att fotografera. Och det så bra att han kunde använda sina foton till att illustrera sina dikter.

Minns att det här var på den tiden man använde exponeringsmätare och ofta tillbringade mer tid i mörkrummet än åt själva fotograferandet.

För många år sedan — när Wikipedia var i sin linda — sökte jag, och fann, lite information om  Dinshah Malegamwala. Information som jag inte hittar nu, minns jag rätt så framgick det att han var känd som poet i Indien. De uppgifterna hittar jag inte nu, men nu hittar jag en radioessä om Gandhi, och längst ned på den sidan finns en länk till en 12 minuter lång intervju  där Dinshah Malegamwala rapporterar om mordet på Gandhi 1948.

Herbert Connor från Berlin, var nio år äldre än Dinshah, och också han en skrivande tillfällig invandrare. 

Även om honom har jag hittat information på nätet som inte längre finns där — eller gör det det, fast jag inte klarar av att hitta det?

Han hade studerat musik och det tycks som han var aktiv i musiklivet här i Sverige. Han gav ut böcker och var under några år producent vid Sveriges radio, och jag tror mig veta att han var aktiv inom folkrörelsen.

PÅ LIVETS TORG

Det är så många röster som förvilla,

så många säljare, som högljutt skrika

på livets torg och gör ditt hjärta illa.

Men din, din egen röst skall aldrig svika.

Vad? Dröjer du? Kan du ej vara stilla?

Vill du för tidens charlataner fegt ge vika?

Så lär dig lita på ditt gudaöra 

och lyssna till den röst, som enbart du kan höra.