skottdagen

 

Quiet life on the leap day

Paul Klee

Ja, ett stillsamt liv är precis vad jag njuter av denna skottdag, medan jag låter tankarna ströva som de vill — snarare än som jag vill. För när jag slog mig ner i min sköna blå fåtölj, var min avsikt att mentalt inventera mitt skottårsförråd. 

Nu har jag ingen vidare pli på mina tankar, de strosar runt i loj maklighet (som Tegnér skrev någonstans) — rätt som det är upptäcker jag att jag vandrar i Schweiz, bara för att i nästa minut vara på min sommarö.

Med en viss möda föser jag ihop tankarna, för det finns faktiskt en hel del skrivet om skottår, inga litterära mästerverk, för att vara rolig är en svår konst. Och rolig är precis vad en del karlar försöker vara — på damernas bekostnad. Som Albert Engström i sin novell ”Skottår”:

”Det fördömda gamla missbruket att ge damerna rätten  till initiativ i vissa afseenden under skottåren har jag  äfven i år haft obehag af.”

Skottdagen har flyttats runt och ibland har en extra dag skjutits in, och några gånger helt hoppats över — det är lätt att bli förvirrad när man läser om skottdagen.

Men också roligt att läsa om avsomnade traditioner. Som skottårsbal, ofta en maskeradbal — aldrig har jag fått en inbjudan till en sådan tillställning.

Och aldrig har någon skickat ett skottårskort, för det har funnits skottårsbrevkort, att skicka till sina vänner. 

Dessutom finns (fanns?) det skottårsråg:

”under skottår skördad råg (förr ansedd ss. sämre än annan råg). 

”Skottårs rågen .. hålles före wara oduglig.”

Skottårsdamen.

Hvart fjerde år har hon, rätt att gilja, 

Får oblyg vara, just som en karl;

Hvart fjerde år har hon egen vilja 

Att göra frågor och äska svar.

Ja så är lagen, fast ej den aktas 

Uti vår laglösa slappa tid.

Om tösen icke af mamma vaktas 

Hon ränner ofta till gossen blid.

Det år hon icke har rätt att fria 

Hon «blygsamt kryper i bladet in».

Om det skall kosta min pung en tia 

Jag tar en gosse som skall bli min.

Ja, så hon sjunger ibland i buren,

Ej längre friare vänta kan;

Nog fjerde året för mig är turen,

Men jag i år vill ha mig en man.

Dock sådant borde väl icke hända,

Till slut hon friar hvart enda år; 

Då ungersvennen till mö skall lända 

I förväg flickan till honom går.

Så skaldade August Olsson, något som inte renderade honom ett nobelpris— men, jag läser hos Litteraturbanken: ”han

intar en självklar plats på pekoralets parnass, men det har blivit allt svårare att få syn på honom där, trångt som det har blivit. Nuförtiden är det lätt att kväka ur sig några dumheter på sociala medier, men att August Olsson över huvud taget kunde åstadkomma några böcker, även om de är tunna, är imponerande.”

Detta är bara ett axplock av av skottdagen inspirerat till, mycket mer, och mycket värre, hittar du på nätet

Tre noveller som handlar om skottår:

”Skottår” av Albert Engström

”The Genial Idiot Discusses Leap Year” av John Kendrick Bangs

”Leap Year Advice” av O. Henry