tisdag 6 februari 2024

Jorden runt

Journey over all universe in a map, without the expense and fatigue of traveling, without suffering the inconveniences of heat, cold, hunger, and thirst.
                                                                                       Miguel de Cervantes

Varje tisdag uppmanar Ugglanoboken oss att rannsaka våra läsminnen, och föreslå tre böcker på ett givet ämne — den här gången gäller det att komma på tre böcker från olika världsdelar.

Det känns bra att tvingas leta upp böcker som jag inte hittar till så ofta.




Jag börjar med en charmig barndomsskildring ”Totto-chan, The Little Girl at the Window” av  Tetsuko Kuroyanagi. 

En bok som jag nog aldrig hade hittat till om inte en japansk väninna hade skickat den till mig.

Författaren som föddes 1933 är en välkänd skådespelerska, gick i en progressiv skola. Boken gav mig en ny syn på Japan.


Här hittar du några utdrag ur boken.

 



”The evening meal at the Woollman Home always seemed to Miss Daggett, the matron, something more than the mere partaking of food. Down the middle of a large, cheerful room stretched anlong, snowy table at which old-fashioned women sat in old-fashioned chairs, and addressed themselves to tea, jam and buttered toast with the varying appetites to be found in an assembly whose ages ran from seventy-four to eighty-eight. ”

   Utdrag från ”The Ladies’ Chain” av Alan Sullivan


Nu har jag hamnat i Kanada, på ett hem för äldre damer, när jag läser den här novellen.




”I knew nothing whatever of Australia when I rashly consented to marry a young man who had irrevocably bound himself to go and live there, and, moreover, to go within three months of the day on which the wild idea occurred to me. During the seven weeks or thereabouts of a bewildering engagement, the while I got together my modest trousseau, we hunted for information in local libraries, and from more or less instructed friends.”

   Utdrag från ”Thirty Years in Australia” av Ada Cambridge


 

 Sist en snabb förflyttning till Australien. Ada Cambridge skrev många romaner, och jag stod likt Jean Buridans åsna i valet och kvalet mellan någon av romanerna och två biografier. (Du hittar flera av hennes böcker hos Gutenberg.)

Men eftersom jag liksom Ada inte kan så värst mycket om Australien, valde jag biografin ”Thirty Years in Australia”.

16 kommentarer:

  1. Vilken charmig bok det verkar vara om Totto-chan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Ja, den är verkligen charmig — mycket läsvärd. Blev sugen på att lösa om den, nu när den gjorde sig påmind.
      Margaretha

      Radera
  2. Svar
    1. Hannele,
      Ja, det är gott om man har en till hands, annars får man nöja sig med en mental fåtölj.
      Margaretha

      Radera
  3. Nu har jag beställt Totto-chan, det blir en perfekt födelsedagspresent till Amy.
    Jag har läst några böcker av Alan Sullivan, men inte den här.
    Ada Cambridges biografier har hamnat i filen läsförslag.
    Keep warm!
    Debbie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Debbie,
      Amy blir säkert förtjust.
      Margaretha

      Radera
  4. Intressanta böcker. Tack för tips!

    SvaraRadera
  5. Det är alltid spännande att se vad du har plockat fram till trion och naturligtvis är det helt okända böcker för mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mösstanten,
      För mig känns det väsentligt att peka på bortglömda böcker. Att komma dragandes med sånt som de flesta känner till, eller varenda tidskrift skriver om känns som en överloppsgärning.
      Margaretha

      Radera
  6. Det är alltid lika roligt att hitta en ny bokblogg. Hittade hit från Lattjo Lajban, så nu ska jag fortsätta att läsa dina gamla inlägg.
    Johanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välkommen till bastmattan Johanna,
      och känn dig som hemma!
      Vad kriterierna för en bokblogg är vet jag inte, nöjer mig med att kalla den för en blogg vilket ger mig en större frihet att skriva om vad som faller mig in.
      Margaretha

      Radera
  7. Tack för intressanta tips.

    SvaraRadera

  8. Tänker alltid att jag ska kommentera, men det blir inte av men jag tänker på dig och hoppas du har det bra.
    Kommer inte ens ihåg hur man gör när man kommenterar förr länkades man automatiskt men inte nu. Suck.
    Pia

    SvaraRadera

  9. Pia,
    Det där med att läsa bloggar — och i synnerhet att kommentera, tar både tid och energi, så ha inte dåligt samvete för det!
    Periodvis funkar det — i bästa fall.
    Att länka fick du ju till, och just i går när blogger var extra strulig. Jag fick vänta i flera timmar innan jag kunde besvara kommentarerna.
    Margaretha

    SvaraRadera