Att afdamma

 

Dusting Shelves

Stanley Spencer

Dust If You Must

by Rose Milligan

Dust if you must, but wouldn't it be better
To paint a picture, or write a letter,
Bake a cake, or plant a seed;
Ponder the difference between want and need?

Dust if you must, but there's not much time,
With rivers to swim, and mountains to climb;
Music to hear, and books to read;
Friends to cherish, and life to lead.

Dust if you must, but the world's out there
With the sun in your eyes, and the wind in your hair;
A flutter of snow, a shower of rain,
This day will not come around again.

Dust if you must, but bear in mind,
Old age will come and it's not kind.
And when you go (and go you must)
You, yourself, will make more dust.

Att afdamma något hör väl inte till min vanligaste sysselsättning — inte ens om jag använder en synonym blir det trevligare. Inte för jag har någon värjklinga att affeja: ”gm fejning rena. Affeja en värjklinga”.

Jag häpnar över alla ord som man kan sätta af (av) framför, jag gillar alla möjligheter som svenskan ger oss att sätta samman ord. Fast det här är väl inte riktigt samma sak — dessutom är väl de flesta av-ord särplockade vid det här laget. Att man sen kan leka med sammansättningarna är en annan femma — vad innebär det att vara avbildad, eller att ha en avsked…

Att läsa är väl ett bättre alternativ till att affeja eller afdamma, jag har nyligen upptäckt att det finns gott om böcker med ”dammiga titlar”, och har nyss börjat läsa ”Dusty answer” av Rosamond Lehmann, så nyss att jag inte kan uttala mig om innehållet, men jag har läst mig till att boken var en ”succès de scandale” när den kom ut 1927.