sa en elev när hon insåg att hon missuppfattat en uppgift.
Och det är inte utan att även jag kan räkna mig till de kortfattades skara.
Jag har grunnat över varför jag aldrig hinner med vad jag tänkt.
Men så fastnar jag i en liten skrift, av det slag som mitt hus är fullt av.
I dag är det ”Axel Erdmann, konstnären — folkbildningsmannen”.
Min far fick den 1955, med julhälsning från tidningen Studiekamraten och en inbjudan till ”Tidningens sedvanliga lilla julsamkväm.
Så slår det mig att det inte är det minsta underligt att vänner får vänta på mejl, att dammtussarna växer till och läslistorna blir allt längre, när det ständigt dyker upp intressant lektyr i min väg.
Och så några smakprov på Axels konst:
stockholmsmotiv
Från kornhamnstorg, Stockholm, 1906,
Molins fontän i Kungsträdgården
Kastellholmen, 1919-48.
Ack ja, det där känns igen. Jag har nog tänkt och tänkt jag också men så blir det aldrig gjort eller mycket senare.
SvaraRaderaHa det gott hela nya året!
Tack det samma Karin,
RaderaJa, du store tid så mycket jag skulle få gjort, om jag bara realiserade en bråkdel av alla tankar som väller fram.
Margaretha
Så är det ju och det är egentligen rätt trivsamt att kunna slå sig ner och läsa om något man inte ens visste att man inte visste.
SvaraRaderaFin konstnär och ett härligt impressionistiskt ljus i målningen av Molins fontän!
Karin ( den andra),
Visst är det trevligt, även om jag kansli en gnutta stressad av att aldrig hinna ikapp mig själv.
Tur att jag inte vet vad jag inte vet, då skulle jag väl bli ännu mer stressad.
Och tänk om jag skulle kunna få till några akvareller…
Margaretha