Vintrig tisdagstrio

The sun that brief 

December day 

Rose cheerless over hills of gray, 

And, darkly circled, gave at noon 

A sadder light than waning moon. 

Slow tracing down the thickening sky 

Its mute and ominous prophecy, 

A portent seeming less than threat, 

It sank from sight before it set.

A chill no coat, however stout,

Of homespun stuff could quite shut out,

A hard, dull bitterness of cold,

That checked, mid-vein, the circling race

Of life-blood in the sharpened face,

The coming of the snow-storm told.

The wind blew east: we heard the roar

Of Ocean on his wintry shore,

And felt the strong pulse throbbing there

Beat with low rhythm our inland air.

     ur Snow-Bound 

Tisdagstrion ägnar sig i dag åt det som är ”isigt, kallt eller vitt”

Jag börjar med en favorit ”Snow-Bound: A Winter Idyl” av John Greenleaf Whittier från 1866. Den plockar jag ofta fram så här års.

Författaren, som var kväkare och engagerad i arbetet för slaveriets avskaffande, tog upp båda dessa ämnen och hjärtefrågor i sina poem.

Här berättar om när hans familj blev insnöad i flera da’r. De gräver en tunnel till ladugården, alla hjälps åt med de dagliga sysslorna — äldre släktingar berättar om händelser från flydda tider, och allt är rart och hemtrevligt vid brasan där man handarbetar, rostar majs, äter nötter, steker äpplen och leker lekar.

Next morn we wakened with the shout

Of merry voices high and clear;

And saw the teamsters drawing near

To break the drifted highways out.

En vinter som är betydligt hårdare skildras i ”The Long Winter”, den sjätte boken, av åtta, i Laura Ingalls Wilder barndomskildring.

Låt mig säga på en gång, att hör du till den stora skaran som bara sett den urusla TV-serien, så har du en läsupplevelse kvar. 

Jag var nog i tioårsåldern när jag läste serien första gången, och jag minns att just den här delen berörde mig starkt. När familjen frös och var hungrig, kände jag Lauras håglöshet, som min egen.

Hela serien finns hos FadedPage.

Garth Williams illustrerade seriens första utgåvor.

Efter en sådan vinter behövs en värmande soppa.

A Maid Hoser Sappa From The Midst Of A Kiettel"

Pehr Hillström

Här råder viss språkförbistring — det är inte lätt att få till svenskan, men jag tolkar det som att ”En piga öser soppa från en kittel”

 I kapitlet ”Food for cold weather”, i

Common-Sense Papers on Cookery

av Gay Payne

Food for cold weather läser jag ”Now, of all winter dishes, perhaps none is so suitable for cold weather as that rather vulgar dish, pea-soup.

Persons who affect to despise pea-soup should remember that it is one of the most variable soups ever made. Poor pea-soup, which really owes almost its whole goodness to the split-peas from which it is made, is indeed poor stuff for epicures, though a very cheap and wholesome form of nourishment for the hungry poor. Good pea-soup is an exceedingly delicious compound, and I will describe how to make it.

  ur ”Food for cold weather” i Arthur Gay Paynes bok ”Common-Sense Papers on Cookery”, 

Så avslutar jag med Claes Anderssons diktsamling ”Det är kallt, det brinner”.

Han var en finlandssvensk författare, översättare, psykiatriker, politiker och jazzpianist.

Jag är på resa genom höstens trakter in

    i vintern.

Det är kallt, det brinner vart jag än

    vänder mig.

Allt är mindre än förr, men större än det  

    kommer att bli.

Jag ser i snön spår av fågelflyttning, ekorre, katt

    och människa.

Jag är således inte ensam.

Molnen vandrar, träden vandrar, mina tankar 

    vandrar.

Vägen blir smalare, nu knappt en stig, aldrig

    skottad.

Jag känner igen mig, precis så här såg det ut 

    innan jag kom hit.