Med en årstid i boktiteln

Intet är som väntans tider,

vårflodsveckor, knoppningstider,

ingen maj en dager sprider

som den klarnande april.

  ur ”Intet är som väntans tider”

 Den här veckan uppmanar Ugglan oss att presentera tre böcker med en årstid i titeln. Genast kom jag att tänka på Elizabeth von Arnims klassiker ”Enchanted April”, från 1922 — men se’n var det tvärstopp.

Men titlar rann snabbt till när jag kom på den ljusa idéen att botanisera i mina ägandes hyllor. Vad mer är, det stimulerade min tankeförmåga så till den milda grad att jag haft svårt att välja bland alla intressanta titlar — trots att jag valde bort vaga syftningar på vår, sommar och vinter.

Vårmånaderna har mycket på sitt samvete när det kommer till poesi, av skiftande kvalitet. Det är inte bara Karlfeldt som skaldar om ”den klarnande april” — förfäras inte, jag nöjer mig med att presentera en diktsamling.

Men jag börjar med ”Enchanting April”, Gutenbergs exemplar saknar illustrationer, mitt exemplar, som jag visar här, är en Folio Society utgåva med illustrationer av Debra McFarlane.

”It began in a Woman's Club in London on a February afternoon—an uncomfortable club, and a miserable afternoon—when Mrs. Wilkins, who had come down from Hampstead to shop and had lunched at her club, took up The Times from the table in the smoking-room, and running her listless eye down the Agony Column saw this:

To Those Who Appreciate Wistaria and Sunshine. Small mediaeval Italian Castle on the shores of the Mediterranean to be Let furnished for the month of April. Necessary servants remain. Z, Box 1000, The Times.”

Så inleds boken, Mrs Wilkins läser annonsen men bryr sig inte om den — allt hon äger är 90 pund, så hon insåg genast att ett medeltida slott vid Medelhavet inte var något för henne. Men tillslut kommer hon ändå att tillbringa en ljuvlig månad i detta slott, tillsammans med två kvinnor som hon hittat via en annons.

Det finns rätt många junititlar, men de är alla romantiska historier, och inga böcker jag vill rekommendera — ett par av dem har jag inte ens orkat läsa ut.

Tror inte heller Trotzky intresserar så värst många, så honom lämnar jag därhän.

Istället börjar jag bläddra i Lars Englunds diktsamling ”Snö i juni” — det blir en glad överraskning för jag upptäcker att många av dikterna läste jag, om och om igen, i min ungdom.

Säg du till livet —

Ur diktsamlingen ”Lågmält”, 1941

Lägg bort titlarna med tillvaron. Säg du!

Varför leva som en främling här i detta hem

bland mjukt vanliga ring —

lönnarna i parken,

rummets vita skymning, och vatten att svalka pannan.

Varför orda stort om Liv och Död?

Säg du.

Min tredje bok har jag inte läst sedan i tidiga tonåren, och har bara vaga minnen av den. Det är Jan Fridegårds första roman ”En natt i juli”

En kriminalhistoria kallas den av kritikerna, en bok som räknas till den första i det som kom att betecknas som statarskolan.

En strejkbrytare mördas under en lantarbetarstrejk — men jag minns inte vem mördaren var. Det är nog dags att läsa om boken