Att jag inte har prydnadssaker i bokhyllorna beror mer på att jag redan har svårt för att hitta plats till mina böcker, än att jag inte gillar prydnatsprylar — dessutom tycker jag att böcker pryder sin plats i hyllorna, mer än något annat. Men ett undantag har jag.
Den här ugglan som mor fick i present av en klass hon hade på 50-talet, återfann jag för en tid sedan, och kunde inte motstå den. Men jag hittar inte sockeln, med en glödlampa, som den var monterad på. Minns från min barndom hur ögonen glödde på den, där den stod i en bokhylla.
Mor har berättat att hon först inte visste hur hon skulle tacka för den (inte heller hon var så mycket för pynt), men hon fann sig snabbt, tackade och frågade hur de hade kommit på idén att köpa en så bra present. Det blev tyst en stund, så upphov en av gossarna sin stämma och sa’ ”den glor precis likadant som fröken”.
Det hör till saken att mor hade starka glasögon, som förstorade hennes ögon rejält, och när hon talade allvar med någon stökig unge, spände hon ögon i denne.
Owl - Albrecht Dürer
Upptäcker att det finns gott om ugglor både i konsten och litteraturen — och att de ofta har betraktats som ett dåligt omen. Läser också att i motsats till många andra fåglar, är de omöjliga att tämja — om det är att vara klok som en uggla, eller ej, funderar jag över nu.
Men jag undrar över hur man kan få en del ugglor till att medverka i filmer.
Är du sugen på att läsa om ugglor kan du börja med ”Owls in the Family” av Farley Mowat(Han som skrev "Never Cry Wolf" . En läsvärd, om än kontroversiell bok, som jag gärna rekommenderar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar