52

dagar kvar

i

53

dagar kvar

i

54

dagar kvar

i

55

dagar kvar

i

56

dagar kvar

i

57

dagar kvar

i

58

dagar kvar

i

59

dagar kvar

i

60

dagar kvar

i

61

dagar kvar

i

Vad allt är inte solen skyldig till?

 k

Men då middagen kom och vinet, uti en paviljong i trädgården, der vårljumma fläktar hoppade fram och åter genom fönstren förbi kaprifoliihäckarne, och flugorna surrade öfver solskensrutorna på golfvet, då kände han en oemotståndlig håg att underrätta sig sjelf, att han var i Arkadien,  

   ur "Fyra Giftermål. Taflor i Terburgs manér", 1842 av Johan Vilhelm Snellman

Knitting for the Soldiers   

William Wallace Gilchrist

Min promenadkompis och jag konstaterar att "man blir så glad när solen skiner"! Och jag undrar i mitt stilla sinne hur många som försökt uttrycka sin solglädje i mer eller mindre dålig text (mest dålig, tycks det mig).

I skydd av solens tecken hittar man allt från J. A. Hultmans solskenssånger och Spel-Olles gånglåt till rena pekoralen.

Dagen randas. O hvad solskensglitter  

I den unga flickans ystra skratt,  

O hvad frågor, o hvad fogelqvitter,  

O hvad joller, hvilka blyga spratt!  

Söderns brud i lifvets blomstermånad  

Ej som nordens hemligt vemod bär,  

Hennes lycka ej så rik på trånad,  

Hennes sällhet ej så sorgsen är,  

Hennes känsloverld i moll ej klingar,  

Hennes Psyke eger purpurvingar. 

     ur  Nya dikter av Carl David af Wirsén 

Men när solen skiner har jag överseende med det mesta — i synnerhet med yviga versrader — kanske för att jag själv inte kan åstadkomma annat än haltande julklappsrim.  Men jag vet så väl hur det känns när skira blomster, vårskyar, flygfän och lekfulla vindar fyller hela kroppen med en hänförelse som jag inte kan få utlopp för.

Och ordet solskensrutor, är det inte ett härligt ord, undrar om det var ett ord som rann till i herr Snellmans hjärna, när han såg sådana rutor på golv och vägg.  Johan Vilhelm Snellman är en tämligen ny bekantskap för mig, och jag tror han är mer intressant än jag först fick för mig.

Själv lider jag inte så mycket av mörkret så här års, men dagar som i dag inser jag ändå att kanske saknat solen, och minns en dag i mina tonår. Jag längtade hem och tyckte det mesta var pest, familjen jag bodde hos lyckades gräla med varandra om det mesta, från vem som var skyldig vem 1 cent, till hur nära tekoppen kunde stå bordskanten, utan att falla ned. 

Och då en gräslig dag, kommer jag in på mitt lilla rum och ser hur solrutorna klättrar på väggarna — och jag fylls av en enorm glädje och ro.

 Se, nu tittar lilla solen in igen! 

Av mitt fulla hjärta vill jag hälsa den, 

 med min solskenssång, gång på gång, 

 ingen blir så god och glad som jag när solen skiner. 

 Se, nu tittar lilla solen in igen! 

 Se, så vackert! Vi skall ta den om igen! 

 Se, nu tittar lilla solen in igen! 

 släpp in den uti hjärtekammaren. 

 då blir det solsken ute, solsken inne, 

 solsken uti vart sinn.

                    Åke Wassing

62

dagar kvar

i

Linslöss

 

Tea Time Pierre 

Francois Bouchard

Visst är det irriterande när man fotograferat en grupp människor, och fått några riktig bra bilder — bilder som kunde ha varit bra, om det inte nästan alltid finns en människa som förstör bilden genom att smila upp sig och titta rakt in i kameran‽

Problemet är inte lika stort när det gäller enstaka människor, för visar någon sig vara en linslus, så tar jag ingen bild.

Men varför somliga konstnärer envisas med att måla smilfinkar som tittar oss betraktare rakt in i nyllet, är mer än jag kan förstå. Det finns gott om sådana målningar på nätet, flickor som häller upp te medan de envist glor på oss. Av alla sysselsättningar man kan ägna sig åt, så är väl den att servera te, den som minst lämpar sig för att inte koncentrera sig på vad man gör!

Är en stickning inte alltför komplicerad, kan man ju se sig omkring i rummet, och tappar man en maska så är det väl inte hela världen. En annan vanlig företeelse på konstsidorna, är att man sätter märkliga titlar — ibland helt bortåt skogen. Tjejen här nedan sticker ju inte, men det var kanske för svårt att stava till "crochet".

A young girl knitting

Théophile-Louis Deyrolle

Jag läser att ordet linslus har funnits sedan 1948 — de engelska varianterna, "camera hog" och "lens louse", finns på nätet, men inga uppgifter om hur länge man använt dem. Camera hog har jag hört, men aldrig lens louse.

Tea time   

François Brunery

 

63

dagar kvar

i

64

dagar kvar

i

 

65

dagar kvar 

i

Gråvädersdag

 

November Eve, Chichester 

Reginald Aspinwall

 NOVEMBER  

Kråkor och en klase lingon. 

Hjulspår över de vattensjuka fälten. 

Den tomma rymden gäspar, 

döljer inte sin leda med handflatan.

                  Werner Aspenström

66

dagar kvar 

i

Myriameter

  

Sen! där nere mellan Mars och Venus återstå ännu några obebodda myriameter av mitt territorium. Där vill jag skapa  en ny värld:av Intet skall hon bliva till och till Intet skall hon en gång åter varda. Varelserna som där leva skola tro sig vara gudar som vi, och vår glädje skall vara att se huru de ävlas och yvas. Dårskapens värld skall hon nämnas! Vad säger min broder Lucifer, som med mig delar dessa domäner söder om vintergatan?

ur Strindbergs "Inferno"

 Measuring the land using rope, from the 

Tomb Chapel of Menna, New Kingdom (wall painting) 

 Egyptian 18th Dynasty

ett ord jag varken sett eller hört tidigare — fast jag har en känsla av att jag borde ha gjort det, precis som jag väl borde känna till myriagram.

Med tanke på att jag ibland använder ordet myriad, så borde jag ju ha kunnat gissa vad det betyder. Ibland är det enklare att slå upp, än att försöka lista ut något på egen hand — tankelättja!

 

 Prefixet myria betyder 10 000. Det kommer ursprungligen från det grekiska ordet myriad.  Prefixet används numera mycket sällan, men det används till exempel i ordet myriameter (10 km), myrialiter (10 000 liter), myriagram (10 kg) och i det latinska namnet för mångfoting (myriapoda).

67

dagar kvar 

i

Att sätta en lök

 är ett för mig nytt uttryck — enligt SAOB var det ett uttryck på 1700-talet, som betydde niga.  

The Curtsey, 125

William-Adolphe Bouguereau

Det märks när jag letar bilder på nigande småflickor att våra småflickors knixande inte är så vanligt i andra länder. Tyskans "knicksen", motsvarar visserligen vårt niga, medan engelskans "curtsey" mer för tankarna till en hovnignig, eller den sortens nigning som man lär sig i dansskolan. 

Nu har jag kommit på villovägar — igen. Min avsikt vara att skriva om några intressanta böcker, samtidigt som jag besvarade mejl och förberedde årets adventskalender. Jag rekommenderar verkligen inte den sortens fnattande mellan olika sysslor! I alla fall inte om du är lika lättledd som jag, för jag hittar alltid något intressant på vägen. Något som kräver en omväg, och så håller det på i det oändliga. Nu lyckades jag hejda mig när jag kom till löken, om vilken står att läsa i Clayton's Quaker Cook-Book, av H. J. Clayton:

Onions.

There is no more healthy vegetable or article of diet in general use than onions. Taken regularly, they greatly promote the health of the lungs and digestive organs. Used in a cooked—either fried, roasted or boiled—or in a raw state, their virtues are marked and beneficial. They are among the most popular of old-time remedies for colds, having the advantage of always being readily procured, and it is said that affections of the lungs and liver have been largely benefited, and even cured, by a free use of this palatable esculent. They are also resorted to as a sedative and remedy for sleeplessness.

  Die Zwiebeln, 1881

Pierre Auguste Renoir

 Att lägga lök på laxen, känner vi väl alla till, men att det kan betyda att man klandrar eller till och med förtalar någon är nytt för mig:   "Hennes dagelige Öfning är, at .. Kuxa genom Fönstren och läggia Löök på alla", skriver  Albert Schroderus 1638. Vidare säger SAOB:  (starkt vard., skämts. l. nedsättande) om mansperson: osympatisk l. opålitlig ”figur”; ”gynnare”; ”filur”. Lewenhaupt FärdMinn. 192 (cit. fr. 1864). Landsm. XVIII. 8: 26(1900; studentuttryck fr. Uppsala).

I "Kris" skriver Karin Boye:

”Visserligen är det sant – klonk”, sa hon, ”att man inte blir vacker av att försöka göra sin kamning vacker, klonk. (Klonk betecknar sväljljud, förstår du väl.) Men, klonk, om man skulle dra åt håret alldeles, så skulle det ju bli rent anskrämligt fult – på somliga”, lade hon visligen  till, för rektorn har just den frisyren, den åtdragna. (Malin Forst, som sa detta, har inte tillstymmelse till sammetsband, tvärtom from lök i  nacken, mittbena och gardiner över öronen och är för resten så flärdfritt klädd, att mer kan man inte begära av den sedligaste lärarinna!)” 

Och här avser hon med lök, en knut i nacken.

Till och med i dikter kan man peta in en lök, som här i Karin Eks dikt "Mitt hem".

Sen finns ett annat land bredvid

med ärtor, kål och grönt,

den raraste potatis ock,

som mors besvär belönt;

och persilja och litet dill

och äfven litet lök,

så lagom just på alla vis

för grytan i vårt kök.

68

dagar kvar 

i

Grattis Ola!

Morgonuppbrott

Rundt kring mig sofver en villastad

med fällda rullgardiner.

Bak järnstaket, bland gröna blad

af hvita hus det skiner.

Alléen sträcker sig

tom och död.

I morgonrodnaden

gyllenröd

långt borta i staden med köldgul glöd

en rad af rutor skiner.

Och som jag går och alléen tar slut,

stiger solen upp bland skyar

af morgontöcken. Jag vandrar ut

i sädesfält och byar: –

glimmande dagg

på ax och strå,

hängande lärkor

högt i det blå,

och spelande in i minsta vrå

ett morgondoft som förnyar.

Och nejden vaknar. Portar slås opp

i byn, som bland almar och pilar

med skorstensrök och i daggstarkt dropp

i morgonstillheten hvilar.

Ett hufvud skymtar

i köksdörrn re’n.

Träskor klappra

mot gårdsbrons sten.

En kraxande råkflock från näste och gren

ut öfver bygden ilar.

Bland täppans förkrympta plommonträd,

potatisen och kålen,

till hälften gömda i vångens säd,

den mossgröna hufvudsvålen

en stuga höjer.

Dess vägg är bräckt

och bukig, på gafveln

med långhalm täckt;

dess enda sneda fönster spräckt,

med bunkade klutar i hålen.

 

På stugans trappsten en flicka står

bland hönsens och dufvornas skara –

i blaggarnskjortel hvit och blå

och med fötterna bruna och bara.

Ett barnaanlet,

en barnakropp, –

en nästan bristande

kvinnoknopp, –

två ögon som sol på morgondropp,

tindrande ljusblått klara

De tindra som himlen bak månlyst sky

ur pannhårets strålglänsta imma;

i ramen af solbrynt anletshy

de fulla af lifsljus glimma.

Rank och ung,

på tröskelen

hon står som den

lefvande morgonen

med sol som är uppe, med dagg som än

ligger tät och med solglänst dimma.

Och liksom då dagningen nattdunklets damm 

sopar med kvastar rappa 

och taflan träder i dagen fram 

som ett minne, man hunnit tappa, – 

så gammal och dock 

på samma gång

så ny, likt klangen 

utaf en sång, 

som fordom man gnolat på dagen lång, – 

hon står där på stugans trappa.

                               Ola Hansson

Ola Hansson 

12 november 1860 - 26 september 1925

I dag påminde SAOB mig om att det är Ola Hanssons födelsedag. Jag kan inte låta bli att undra hur hans liv skulle ha tett sig om hans första böcker fått ett bättre mottagande. Hans första diktsamling "Notturno" ansågs chockerande eftersom formen och språket var nytt för läsarna. När han några år senare gav ut sitt första prosaverk "Sensitiva amorosa" fortsatte den hårda kritiken eftersom boken ansågs omoralisk. Så småningom fick den oförstående kritiken honom att lämna Sverige, och han kom att tillbringa större delen av sitt återstående liv utomlands. Ett svårt liv tycks det mig, med alkoholism och psykoser.

Nu mer än hundra år senare, kan jag inte finna något stötande i hans verk — tvärtom, jag njuter av hans språk och hans vackra beskrivningar av det skånska landskapet.

69

dagar kvar 

i

Mycket kan sägas om mig

 — men inte att jag är husaktig!

 

En quinno skall wara husacktigh och fliteligh ackta sina heemsÿtzlor.    

                                             Laurentius Menius Petri, 1559

Men visst är det ett bra ord‽ Jag har länge sökt efter en bra motsvarighet till engelskans "house-proud" (ett ord som funnits i engelskan sedan 1822), och häromdagen upptäckte jag den här svenska varianten. En lite väl sen upptäckt kan man tycka eftersom ordet tydligen inte använts sedan i mitten av 1800-talet.

1960s Smiling Woman About To Put Fresh 

Linens Towels Laundry Into Linen Closet

Jo, har har relativt god ordning i mina linneskåp, men skulle aldrig komma på tanken att visa upp dem, varken för vänner eller världen.

Hotpoint 1951 1950s USA fridges housewives 

housewife appliances refridgerators refrigerators

Och hitintills har jag aldrig ställt mig att drömma vid kylen och frysen, iförd dansklänning — finns det dansklänning nu för tiden, och kallas de verkligen för dansklänningar?

Och inte ser innehållet i mina skåp som på bilden!

United States c. 1950. A woman wearing an apron in the kitchen 

of a model home making a sandwich with Wonder Bread.

Tänk så pinsamt att både använda Wonder Bread och ha sådana gardiner! 

 Finns förresten Wonder Bread* fortfarande? Nån gång i unga år sydde jag faktiskt en regnkappa av plastpåsarna som detta "underbröd" kom i.

Tänker dammsuga i morgon om jag bara hittar en lämplig klänning och högklackade skor. Resårskärp går kanske bra, det vet jag att jag har — någonstans.

*Jo, "Wonder Bread" finns fortfarande, och man kan läsa om dess rätt långa historia. Kom just på att jag skrivit lite om det tidigare.

70

dagar kvar 

i

71

dagar kvar 

i

72

dagar kvar 

i

I skuggan av en radio

 — och ett val.

Den senaste veckan har jag suttit som klistrad vid radion. Det blir inte så mycket annat gjort då — disken är ju snabbt avklarad, och så värst många andra sysslor som inte kräver hjärnans närvaro kunde jag inte komma på sedan jag gjort en ny sats med müsli. Stickningen föll på att jag inte kunde räkna ut hur många maskor jag skulle lägga upp, utan att först stänga av radion. Efter en dag eller två lyckades jag räkna ut det och kunde påbörja en ny stickning. Att läsa och skriva var ju uteslutet. 

Men en boklig aktivitet man kan ägna sig åt är att titta på vackra bilder — något som jag för övrigt ofta ägnar mig åt när jag är för trött för att göra något annat. Nu kom jag att tänka på Winston Churchills bok: "Painting as a Pastime" från 1948. Där skriver han:

'What shall I do with all my books?' was the question; and the answer, 'Read them,' sobered the questioner. But if you cannot read them, at any rate handle them and, as it were, fondle them. Peer into them. Let them fall open where they will. Read on from the first sentence that arrests the eye. Then turn to another. Make a voyage of discovery, taking soundings of uncharted seas. Set them back on their shelves with your own hands. Arrange them on your own plan, so that if you do not know what is in them, you at least know where they are. If they cannot be your friends, let them at any rate be your acquaintances. If they cannot enter the circle of your life, do not deny them at least a nod of recognition.  

It is a mistake to read too many good books when quite young. A man once told me that he had read all the books that mattered. Cross-questioned, he appeared to have read a great many, but they seemed to have made only a slight impression. How many had he understood? How many had entered into his mental composition? How many had been hammered on the anvils of his mind, and afterwards ranged in an armoury of bright weapons ready to hand?  

It is a great pity to read a book too soon in life. The first impression is the one that counts; and if it is a slight one, it may be all that can be hoped for. A later and second perusal may recoil from a surface already hardened by premature contact. Young people should be careful in their reading, as old people in eating their food. They should not eat too much. They should chew  it well.  

utsikt från Chartwell

För tillfället nöjer jag mig med att titta på andras målningar, när jag inte försöker få igång tankeverksamheten — och när dimman lättat, både ute och i min skalle skulle nog en promenad var hälsosam.

vem som tagit den här bilden har jag inte lyckats lista ut.

73

dagar kvar 

i

74

dagar kvar 

i

Lördagsläsning

 

Det är inte bara hos Gutenberg som jag dammsuger hyllorna, efter nya gamla böcker, på lördagarna. FadedPage fyller också på sina hyllor regelbundet, och kan uppvisa en del fynd. Helt säker på om de jag hittade i dag, kan räknas till fynden, är jag förstås inte. Böcker från barndomens långserieböcker är jag lite tveksam till — men intressanta är de icke desto mindre. 

 Läste du en gång för länge sedan Kitty-böckerna, kanske du tycket det är kul att återuppleva några av mysterierna som denna unga och företagsamma dam löste — hon är förresten inte bara ung och företagsam, hon har trots sina unga år (16 år) egen bil och gott om pengar.

Mildred Wirt Benson

Nancy Drew hette originalet i de amerikanska böckerna som skrevs av ett antal olika författare, under pseudonymen Carolyn Keene. De första 23 böckerna, av totalt 124, skrevs av Mildred Wirt Benson. Idén till böckerna är Edward Stratemeyers, han klottrade ned några stolpar på ett kartotekskort, annonserade efter någon som ville spökskriva åt honom — och Mildred svarade på annonsen, och fick jobbet. Trots att idén till böckerna inte var hennes, så lär hon ha varit den som formade Nancy, och gav henne den karaktären som många tycker är rätt osannolik.

" Nancy is often described as a super girl. In the words of Bobbie Ann Mason, she is "as immaculate and self-possessed as a Miss America on tour. She is as cool as Mata Hari and as sweet as Betty Crocker." Nancy is well-off, attractive, and amazingly talented:

 At sixteen she 'had studied psychology in school, and was familiar with the power of suggestion and association.' Nancy was a fine painter, spoke French, and had frequently run motor boats. She was a skilled driver who at sixteen 'flashed into the garage with a skill born of long practice.' The prodigy was a sure shot, an excellent swimmer, skillful oarsman, expert seamstress, gourmet cook, and a fine bridge player. Nancy brilliantly played tennis and golf, and rode like a cowboy. Nancy danced like Ginger Rogers and could administer first aid like the Mayo brothers."

                                              från Wikpedia

En av Edward Stratemeyers vänner,  Russell Haviland Tandy, gjorde omslaget och illustrerade, de 26 första böckerna i serien. Han var egentligen modetecknare, och klädde ofta Nancy i det senaste modet.

Av alla 174 böckerna läste jag bara några få, och var inte tillräckligt intresserad av dem för att återvända till dem, eller önska mig fler i serien. Det förhöll sig lite annorlunda med Enid Blytons böcker, jag läste gärna hennes internatskoleböcker, men gillade inte de mer spännande serierna, även om jag läste några få av dem, som en av böckerna i Secret Seven serien — de som hette "Hemliga sjuan" på svenska.

Den andra långserieboken boken jag hittade var Go Ahead, Secret Seven, från 1953 av Enid Blyton, som inte var den jag läst tidigare. Liksom Kitty-böckerna gavs böckerna om Hemliga Sjuan ut av Wahlströms förlag i Sverige — böcker i en prisklass som gjorde dem vanliga som presenter kompisar emellan. Tyvärr var en hel del av deras omslag rätt dåliga.

Till de engelska Blyton-böckerna går det inte alltid att spåra vem som stod för illustrationerna, även om det fins flera som gjort ambitiösa försök, och skapat hemsidor om det.

75

dagar kvar 

i

76

dagar kvar 

i

I dag för 148 år sedan

röstade Susan B. Anthony för första gången —  något som kostade henne 100 dollar i böter.

Susan B. Anthony

15 februari 1820 -13 mars 1906

  I distrust those people who know so well what 

God wants them to do because I notice it 

always coincides with their own desires.

Jag har skrivit om Susan flera gånger tidigare, och skulle kunna skriva om henne varje dag, för det finns massor att säga om henne — som är vart att sägas. Men jag överlåter åt de intresserade att själva botanisera bland allt som skrivits om, och av henne, på nätet.

Ett tips är "Index of the Project Gutenberg Works on Women's Suffrage", som är en diger lunta. Det är mer en uppslagsbok, än något att läsa rakt igenom.  Där hittar man information om både kända och okända kvinnor som gjort massor för kvinnors rättigheter!

Och sist, men verkligen inte minst, en läsvärd artikel: Trump’s ‘Very Important’ Pardon Is … Susan B. Anthony?

 Forget conventionalisms; forget what the world 

thinks of you stepping out of your place; think 

your best thoughts, speak your best words, 

work your best works, looking to your own 

conscience for approval.