Hattenkratten

HATTENKRATTEN hat3en~krat2en l. 40~10, sbst. oböjl.

Etymologi

[av okänt urspr.]

(i sht förr) kok. ett slags bakvärk som kokas i flottyr o. därefter rullas i stötta skorpor o. socker; risoll; förr äv. om bakvärk som veks dubbelt omkring en fyllning av frukt l. sylt o. tillreddes i skirt smör. Warg (1765). 

Hur många som före mig har fascinerats av märkliga ord och benämningar, vet jag inte, men säkert är de många. Att Gunnar Ekelöf fastnade för hattenkratten, vet jag med säkerhet, för det har han skrivit om i sin bok "Blandade kort", om än i förbifarten:

För hennes [Cajsa Wargs] kök är ändå huvudsakligen vardag och ganska tung sådan: hon vet sätt att förbättra härsknat fläsk och hon lagaar gud vet hur många sorters buding (pudding) och allehanda obsoleta rätter ur en längesedan faddnad matordning:"Hatten Kratten", "Gul Bubbert i Stop" m.m.

Själv hittade jag, till min stora förtjusning, ordet hos SAOB, och kastade mig över "Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimber".

Hatten-Kratten.

Rör 8 st. ägg med godt hwetemjöl, wärm et qwarter söt mjölk, och lägg deruti litet fint stötta cardemummor, 8 skedblad stött såcker och litet Canel. När mjölken är något mera än sommarljum, så slås hon, litet efter hand, til äggen, jemte 8 skedblad skirat smör. Detta arbetes wäl tilhopa, med så mycket godt hwetemjöl, at det blifwer som en lös hwetedeg: Då lägges dertil et skedblad god färsk gäst, som är tjock, och när den är wäl blandad med degen, så övertäckes han, och ställes at gjäsa: När nu degen kommit i god gjäsning, lägges han på bordet och kaflas så tunn ut, som wanligit är til en torta. Skär då kakor deraf, så stora som et litet The-saltser. Lägg derpå hwad fyllning som behagas, antingen stufwade Äpplen, Bruneller eller annat sylt, allenast fyllningen ej är mycket tunn eller hafwer för mycken wätska. När då fyllningen är lagd derpå, så wikes hwar kaka dubbel och tages omkring med bakelse-spårran, så at de blifwa litet krusade omkring, och dermed fastna wäl tilsammans. Derefter skola de stå uti et warmt rum på bordet til dess de komma i god gjäsning, då bakas de uti skirat smör.

NB. I dessa Kakor bör ej läggas för mycken fyllning, ej heller bör fyllningen wara aldeles kall då den lägges uti, på det degen må behålla sin gjäsning.

Exakt hur ett litet "the-saltser ser ut, eller hur stort det är, vet jag inte, men jag slår upp saltser och misstänker att det kan röra sig om ett tefat, se sista paragrafen.

SALTSER

Etymologi

[fsv. salser, saltser, (mindre) fat l. skål, sv. dial. saltser, saltsir, salser, saltkar; jfr nor. dial. saltsære, saltkar; av mlt. salsēr, salzēr, salsīr, salzīr; jfr t. salsier, i ä. t. äv. salzierchen, eng. saucer, fr. saucière, it. salsiera, span. salsera; av senlat. salsarium, till lat. salsus (se SALSA); formerna på salt- bero på anslutning till SALT, sbst.]

(mindre) skål l. fat hörande till bordsservis; särsk. om sådan skål osv. för inläggningar (t. ex. gurka, rödbetor) l. sylt l. sallad l. för ättika l. ”doppa” l. för kryddor o. d.; saladiär. (1538).​ 

b) [jfr motsv. anv. i eng.] (†) tefat, kaffefat. Sahlstedt (1773). Inom 6 minuter syntes alla, hvar och en med sin (kaffe-)kopp och rykande saltser i handen, sitta med nedhukande hufvuden. Bellman​ (1782). ​  jfr: Saltser .. sades fordom för Thefat. Weste​  (c. 1815).

Men jag funderar fortfarande på vem som kom upp med ordet hattenkratter, och vad som ledde dit!