men inte många av oss blir världsberömda.
Lost in Reverie, 1894
Douglas John Connah
Ser ni vem målningen av det fyraåriga barnet föreställer?
Tänkte låta det bli en påminnelse, om ni liksom jag, vill ha något kravlöst att läsa i hängmattan, att alla Agathas böcker finns att läsa på nätet, liksom 23 av Dorothys böcker.
Jag talar alltså om två kvinnor som jag ofta återvänder till, Agatha Christie (på målningen) och Dorothy Sayers.
Tack! En mysig Agatha-Christie-mordhistoria, en kopp te och scones är kanske precis vad jag behöver just nu :)
SvaraRaderaUngefär så är det för min del också, som för Annika. En mordhistoria och något gott till
SvaraRaderaKarin
Annika och Karin,
SvaraRadera... "she made the beds and at eleven o’clock they sat down to strong tea and biscuits in the kitchen".
Att läsa Christie är som att läsa Pickwickklubben - man blir hungrig av allt deras ätande, även om Dickens meny består mest av kött, som jag ju inte äter.
Men även om jag har dålig karaktär, så kan jag ju inte ge mig till att dricka te och äta scones hela dagarna, hur frestande det än är. Däremot blir jag sittandes (på trappen) med Dame Agatha och inget av det jag tänkt göra blir gjort.
Så välkomna in i min värld av te, scones och mord.
Nästa gång jag dricker te, så tänker jag på er!
Margaretha
i en smärtsamt
ljuvlig och myggig
sommarkväll
fantasifulla kvinnor
SvaraRaderaHannele,
RaderaJa, verkligen - och det är gott att ta del av deras, ibland, vilda fantasier, när man inte orkar tänka själv.
Margaretha
Underbar målning som mer ser ut som hon är extremt uttråkad än "Lost in Reverie". Det finns en replik i en svensk tecknad film (som jag tappat bort upphovsperonen till) som ser ut att stämma på lilla Agathas sinnesstämning. Där utbrister en flicka i sexårsåldern: "Jag mår så trååååkigt!" när hon har långsamt.
SvaraRaderaKarin,
RaderaMin första tanke när jag såg målningen var, spleen.
Och det är väl synonymt med att må tråkigt.
Två själar och en tanke.
Margaretha