Ett söndagsfynd

Fördelen med glasögon när det snöar är att man kan gråta utan att det märks. När jag gråter kommer det bara lite gråt, underfransarna blir fuktiga men det rinner inte över. Näsan rinner däremot  men det gör ingenting för när det snöar rinner nästan alla näsor jag känner.
                                          ur Emma Gloria och de Levande Varslarna 

Snow In The Countryside

  Kamisaka Sekka 

Vad passar bättre en snöig dag som denna, än att leta upp passande snöläsning. Hos litteraturbanken hittar jag den perfekta boken, som får mig att glömma blötsnön och den totala avsaknaden av vår. "Emma Gloria och de Levande Varslarna" från 2006, av Henrika Andersson börjar en kall snöig söndag i mars.

 En bok som riktar sig till unga läsare — slukaråldern skulle jag säga men jag kan tänka mig att det är fler vuxna än jag, som skulle uppskatta boken. 

Emma Glorias bästa vän Cecilia är osynlig, och hemma i vardagsrummet finns de skrämmande Levande Varslarna — fantasy är kanske ordet som bäst beskriver boken.

Vem är då denna Henrika Andersson, som jag aldrig tidigare hört talas om? En tur på nätet säger mig att hon är en finlandsvensk författare och skådespelare — hos litteraturbanken finns tre av hennes böcker om Emma Gloria, men det är allt, nu skulle jag vilja få tag på någon av hennes noveller.

Hon är dotter till författaren, jazzpianisten, tillika läkaren Claes Andersson, vars poesi jag uppskattar mycket.

På vägen till skolan stannade jag vid ordmuren. Det låg is och knalliga snöskorpor över stenarna och jag hade inte mycket tid att söka fram nya ord. Jag var redan försenad som det var. Jag har redan länge samlat på egna ord. De var egentligen Cecilias och mina gemensamma, för det var ofta hon som skickade dem till mig. Våra egna ord finns inte i böcker och det är bara jag och Cecilia som vet vad de betyder. Området kring stenmuren, marken och bilarna på sträckan fram till nästa gata var det bästa ordhittarområdet.