این نیز بگذر

Youth and suitors

Bilden har inte ett dugg med inläggets text att göra,

annat än att jag fann den när jag läste om sufism.

Det här med fasta uttryck är spännande — ibland tänker man inte ens på att det är ett sådant, och att det kan ha ett intressant ursprung.

Hur många gånger har jag inte hört vänner säga "this too shall pass" — och det händer väl att även jag säger det, även om jag kanske tänker det oftare än jag säger det högt.

Men så läser jag en hundra år gammal serie med böcker för tonårsflickor och, som jag skrivit förr, häpnar över den klassiska allmänbildningen som uppenbarligen är självklar för den tidens författare.  Citat och anspelningar duggar tätt — jag är lite osäker på om det var författarens avsikt att bilda sina läsare, eller om tonåringar slängde sig med citat av Platon och Shakespeare. Ofta nämns inte ens ursprunget, och det känns som det faktiskt var så samtalen flöt. Tänker jag efter så är det väl så jag införlivat mycket av mina kunskaper, de vuxna i min närhet alluderade på händelser eller litteratur, och det blev så småningom en naturlig del även av mitt tanke- och uttryckssätt.

Remember the old king who offered half of his kingdom to whoever would give him a saying that would always banish fear and care? And the one that he chose was this, "This too shall pass away".

Så säger mamman i "Jean of Greenacre", och det slår mig att jag aldrig funderat över varifrån uttrycken kommer. Med Wikipedia i knäet är det ingen konst att reda ut. Det vill säga inte ens Wikipedia vet exakt vilken poet som sa, eller kanske skrev, det först. För man vet att det var en sufisk poet, kanske Sanai 1080-1131/4, eller möjligtvis Attar of Nishapur 1145 – c. 1221, och därefter har det förekommit i många kända böcker och tal, som i ett Lincoln höll innan han blev president eller i Jane Austens "Pride and Prejudice". 

Läs hela artikeln, som berättar så mycket mer!