Adventsläsning

"What kind of beads are those?" asked Hannah.

"Rosary beads, 'course," responded Nellie. "Hannah, you don't know anything."

"I do, too."

"Huh! you didn't even know about the Mother o' God until I told you."

"I reckon I thought God was an orphan," Hannah pleaded in extenuation. "But, what about God's papa?" she demanded with sudden inspiration. "You're so smarty, tell me about that!"

"Oh, God didn't have to have a father," Nellie answered easily. "Everything is free in Heaven; so He didn't have to have a father to work for Him when He was little."

"Then why did He have to have a mama?"

"To tell Him what to do, 'course. You know how 'tis. If you ask your papa anything, don't he always say, 'Go ask your mama'?"

Hannah had noticed this shifting of masculine responsibility more than once. "That's so," she acquiesced. Then a terrible thought struck her. "I don't want to go to Heaven! I don't want to go anywhere unless my papa can go too."

Nellie's nimble Irish wits were ready. "I just said God didn't need any papa. 'Course our papas will go to Heaven, 'cause that's the only place they can quit working. Didn't I hear my papa say one time he hoped he'd get a little rest in Heaven, 'cause he never got any on this earth?"

 

 Reader with a yellow book

Henri Manguin

Jag behövde muntra upp mig efter de senaste två novellerna, som var lite dystra, så jag klickade mig fram till "The Little Mixer", från 1922, av Lillian Nicholson Shearon. 

Den är nog avsedd att vara en barnbok, och novell-lång, men jag är osäker på om budskapet når fram till barn — även om de kanske skulle tycka att den är rolig.

Boken handlar om Hannah, sju år och judinna, hennes vänner Nellie som är katolik, och Virginia som tillhör Kristen vetenskapskyrka (Christian Science). Hannah vill så förfärligt gärna att tomten ska komma till henne med presenter — genom skorstenen, för presenterna hon fått till Chanuca har ju kommit genom dörren, och smäller inte lika högt. 

Barnens teologiska diskussioner är halsbrytande och till slut bestämmer de sig för att döpa Hannah, så att tomten ska komma till henne. Deras samtal påminner mig om andra barns samtal — med samma självklara logik — som jag lyssnat till.

Jag önskar att jag visste något om författaren, men jag kan inte hitta något om henne.

En bok som väckte en del amerikanska minnen till liv. Minnen av mycket intoleranta amerikanare och andra minnen av amerikanska vänner som inte bryr sig om vilken denomination andra människor tillhör. Och det slår mig hur kloka mina morföräldrar var som inte lät döpa min mor som barn, eftersom de ville att hon själv skulle få välja vilken tro hon ville omfatta.