Grattis Franz!

Franz Lehár   

30 april 1870 - 24 oktober 1948 

1361

dagar kvar

i

från 1950

1362

dagar kvar

i

1363

dagar kvar

i

Det är inte klokt

så klok jag är!

Sittande kvinna med katt, 1886

Bruno Liljefors 

och jag kan slå vad om att de flesta av er som läser det här, är lika kloka.

Man har nämligen kommit fram till att desto mer vi talar med våra husdjur, krukväxter och föremål i största allmänhet — ju intelligentare är vi.

Frågan är, om att tala med sig själv, räknas in i det kloka beteendet — jag hoppas det, för nu när jag lever kattlös får jag nöja mig med krukväxter bilen och mig själv, som samtalspartner.

Läs mer:

Cuteness and Disgust: The Humanizing and Dehumanizing Effects of Emotion

ANTHROPOMORPHISM, People who talk to pets, plants, and cars are actually totally normal, according to science

1364

dagar kvar

i

Söta minnen

för att inte säga sliskiga. 

En barndomsvän och jag har nyligen återknutit kontakten — det är säkert 30 år sedan vi senast sågs. Om vi fortfarande har något mer än minnen gemensamt vet jag inte — men av sådana har vi desto fler. Hon skrev nyligen om den goda fudgen hon fick av oss — och jag som inte tänkt på fudge på flera decennier, fick lust att koka en sats och skicka  till henne.  Det blev en veritabel tidsresa. Att koka fudge tar sin tid, och eftersom man måste röra i grytan hela tiden ges ett utmärkt tillfälle till att tänka. Tankar som skickade iväg mig på tidsresor, mor och jag kokade ofta fudge till gottegrisar i bekantskapskretsen — så morgons huslighet fick mig att minnas vänner jag inte tänkt på, på många år. Och roliga minnen av improviserade kalas när fudgen aldrig stelnade (vi åt den med sked) eller när den blev grynig och torr (den slank ned ändå). Det var den självklara förningen, på utflykter, klassresor och enklare tillställningar, så jag kan utan överdrift säga att vi, på den tiden, kokade kilovis av denna fuskkonfekt. 

Hos Wikipedia kan man läsa:

An American-style fudge (containing chocolate) was found in a letter written by Emelyn Battersby Hartridge, a student at Vassar College in Poughkeepsie, New York. She wrote that her schoolmate's cousin made fudge in Baltimore, Maryland, in 1889 and sold it for 40 cents a pound. Hartridge obtained the fudge recipe and, in 1890, made 30 lb (14 kg) of fudge for the Vassar College Senior Auction. This Vassar fudge recipe became quite popular at the school for years to come.

Word of this popular confectionery spread to other women's colleges. For example, Wellesley College and Smith College have their own versions of a fudge recipe dating from the late 19th or early 20th century.

Fudge-making evolved a variety of flavors and additives as it grew beyond its popularity at college

Och fudge har fortsatt att vara populärt nattgodis på universitet och andra internatskolor. Den som läser böcker som utspelar sig i skolmiljö, kan knappast ha undgått att läsa om dessa fudgeorgier.

The fudge party

Harrison Fisher

Så populärt godis fanns naturligtvis med i skolspex och skoltidningar. Följande verser skrevs på Vassar 1893:

What is it that we love the best,
Of all the candies east or west,
Although to make them is a pest?
  Fudges.

What perches us upon a chair
To stir a sauce-pan held in air,
Which, tipping, pours upon our hair —
  Fudges.

What needs more stirring than oat-mush,
And more still when we’re in a rush,
But what’s e’en sweeter than a “crush”?
  Fudges.

What subtle odor doth recall,
To artless minds that “long-owed call,”
On the sweet maiden up the hall?
  Fudges.

Den något kryptiska andra versen förklaras så här: 
 “It never tastes so delicious, however, as when made at college, over a spluttering gas lamp, in the seclusion of your own apartments.” The thought of long-skirted maidens balancing on chairs to heat pans over a gas mantle above their heads would make a modern safety-conscious teacher blench.

I "Chocolate and Cocoa Recipes and Home Made Candy Recipes", av Miss Parloa finns recept på fudge från både Vassar Fudge och Smith College Fudge:

2 cups of white granulated sugar,

1 cup of cream,

1 tablespoonful of butter,

¼ a cake of Baker's Premium No. 1 Chocolate.

Put in the sugar and cream, and when this becomes hot put in the chocolate, broken up into fine pieces. Stir vigorously and constantly. Put in butter when it begins to boil. Stir until it creams when beaten on a saucer. Then remove and beat until quite cool and pour into buttered tins. When cold cut in diamond-shaped pieces.

Melt one-quarter cup of butter. Mix together in a separate dish one cup of white sugar, one cup of brown sugar, one-quarter cup of molasses and one-half cup of cream. Add this to the butter, and after it has been brought to a boil continue boiling for two and one-half minutes, stirring rapidly. Then add two squares of Baker's Premium No. 1 Chocolate, scraped fine. Boil this five minutes, stirring it first rapidly, and then more slowly towards the end. After it has been taken from the fire, add one and one-half teaspoonfuls of vanilla. Then stir constantly until the mass thickens. Pour into buttered pan and set in a cool place.

fudge (n.1) 

type of confection, 1895, American English, apparently a word first used among students at women's colleges; perhaps a special use from fudge (v.) or its noun derivative, via the notion of "insubstantial" or of something "faked-up" on the spot. The verb was used in school slang, and compare fudge (n.) "a made-up story" (1797).

'He lies,' answered Lord Etherington, 'so far as he pretends I know of such papers. I consider the whole story as froth -- foam, fudge, or whatever is most unsubstantial. ...' [Scott, "St. Ronan's Well," 1823]

fudge (v.) 

"put together clumsily or dishonestly," by 1771 (perhaps from 17c.); perhaps an alteration of fadge "make suit, fit" (1570s), a verb of unknown origin. The verb fudge later had an especial association with sailors and log books. The traditional story of the origin of the interjection fudge "lies! nonsense!" (1766; see fudge (n.2)) traces it to a sailor's retort to anything considered lies or nonsense, from Captain Fudge, "who always brought home his owners a good cargo of lies" [Isaac Disraeli, 1791, citing a pamphlet from 1700]. It seems there really was a late 17c. Captain Fudge, called "Lying Fudge," and perhaps his name reinforced this form of fadge in the sense of "contrive without the necessary materials." The surname is from Fuche, a pet form of the masc. proper name Fulcher, from Germanic and meaning literally "people-army."

fudge (n.2) 

"nonsense, rubbish," (1791), earlier and more usually as a contemptuous interjection, "lies! nonsense!" Probably a natural extension from fudge (v.) "put together clumsily or dishonestly," q.v. But Farmer suggests provincial French fuche, feuche, "an exclamation of contempt from Low German futsch = begone."

Dessutom är Fudge ett efternamn med anor från William Erövrares tid.

1365

dagar kvar

i

John Stoddard

Läsningens lockelse

Girl Reading, 1924

Georges Valmier

What should she do? She couldn't just lie here all day. Was she desperate enough to clean? Even to her jaded eyes, her half of the room looked dreadful. Reluctantly, she got off her bed and  wandered around, pushing stuff hither and yon. Each time she pushed, she found herself closer to her desk, where she'd been reading, The Exiles in Love, just happened to be lying open. I won't look at it until I've straightened up, she told herself, but somehow, she looked at it anyway, and soon she was sinking to her bed, lost in the story, which all too quickly came to an end. Jane closed the book and put it back on her bookshelf. She hated finishing one of her favorite books, because she knew she'd have to wait a few months before she could read it again. It was a rule she'd imposed on herself after reading The Various twice in a week — a disaster, like eating three large slices of chocolate cake at one sitting.
                                 ur The Penderwicks on Gardam Street
                                                                                av Jeanne Birdall

1366

dagar kvar

i

Att sluka böcker

 Minns ni känslan av att gå in i en bok, och att bli förlorad för världen?  Fortfarande kan jag förlora mig för en stund — men inte mer än yttre ljud kan störa mig, fast det som stör mig mest är nog vetskapen om att jag borde göra något annat. Sådana bagateller störde mig aldrig i barndomen — jag kunde ledigt koppla bort vetskapen om ett stökigt rum eller en lärare som höll låda, längst fram i klassrummet.

Vad som får mig att minnas barndomens försjunkande i allt utom läxböcker, är Jeanne Birdsalls böcker om de fyra systrarna Penderwicks. Nej, de får mig inte att glömma världen, men näst intill, Jag roas och känner mig hemma i böckerna. Kanske beror det på att jag tillhör samma generation som författaren — vi har växt upp med samma läsupplevelser och under samma tid, det känns rätt naturligt att vi tänker i samma banor. Men det är uppenbart att man inte behöver vara så gammal för att uppskatta böckerna — för en tur på nätet visar idel positiva recensioner av hennes böcker, av betydligt yngre personer.

Visst är det lite 50-tal över den här silhuetten 

Fyra böcker om de fyra systrarna Penderwicks, har kommit ut, och en femte avslutande del är planerad.

The Penderwicks: A Summer Tale of Four Sisters, Two Rabbits, and a Very Interesting Boy

The Penderwicks on Gardam Street

The Penderwicks at Point Mouette

Penderwicks in Spring

1367

dagar kvar

i

Sista tulpanbilden (kvinnlig)

Dancing Colors II 

Lisa Audit

I alla fall på ett tag. Det finns fortfarande massor av tulpanbilder målade av manliga konstnärer, men det börjar bli glest mellan de av kvinnliga konstnärer.

Världsbokdagen

Nu uppläste jag skåpet. Jag steg undan med förskräckelse – skåpet var alldeles tomt! En, som icke är bibliothekarius, skall icke förstå min känsla; men hvarje man af mitt yrke förnimmer vid anblicken af en boklös bokhylla eller ett tomt bokskåp samma rysning, samma is i bloden, som vid åsynen af ett lik. Böckerna borta – det är detsamma som: själen borta. 

           ur Samlade verk 18. Amorina (1839) av Carl Jonas Love Almqvist 

The Library of Thorvald Boeck 

Harriet Backer 

Men här skulle väl Jonas Love känna sig väl till mods. Vad gör du för att uppmärksamma denna viktiga dag. (Förutom att göra varje dag till en världsboksdag).

1368

dagar kvar

i

Ron Edmonds

Dagens tulpanbild (kvinnlig)

Tulip Time  

Shirley Novak 

Vårvers

Wikipedias bild

                I.

Goddag, goddag, du stare,

nej är du redan här!

På åkern ligger skare,

och hagens gamla hare

än vinterpälsen bär.

Och inga skällor pingla

i skogens kalla sal,

och inga maskar ringla,

och inga hängen dingla

på björk och asp och al

Här dåsa vi som döda,

och det är klent beställt

med husrum och med föda —

all lönen för din möda

blir bara nöd och svält.

Vänd om, vänd om till söder,

där blommar rikt ditt väl,

där solen ständigt glöder,

och jorden gästfritt föder

en fattig sångarsjäl.

Men kom, å kom tillbaka

till detta karga land,

när isens murar braka,

och valborgseldar spraka

och sticka snön i brand!

Å kom igen, du stare,

i sol i rymder blå,

när åkerns hårda skare

har smält, och hagens hare

fått sommarpälsen på!

II.

Nu är dagens möda slut.

Surr och steg och buller tystna.

Staren ropar oss: kom ut,

        ut och njut och lyssna!

Nu får dagens arbetsfolk

sitta still och bara dra sig,

nu får staren vid sin holk

        lite ledigt ta sig.

Han har knogat, han har byggt

hela långa dan i ända,

jämt i farten, jämt i flykt,

        klo och vinge spända,

sitter nu framför sin holk

på den luftiga verandan,

gör som annat arbetsfolk,

        vilar och drar andan.

Vidgar strupe torr och trång,

prövar vinge, övar tunga,

börjar så sin aftonsång,

        spelar för de unga.

Sjunger vid sin gamla holk,

medan solen stilla dalar,

känner sig som allas tolk —

        tusen språk han talar.

Tusen stämmor härmar han

för att fyllest livet prisa,

varje luftens låt han kan,

        varje vårens visa.

Trast och lärka, fiol och flöjt,

tupp, som gal, och fink, som kvittrar,

alla härmar han förnöjt,

        och hans öga glittrar.

Och han kråmar sig och slår,

strupen darrar, vingen skälver,

vidgad näbb mot rymden står,

        bröstet högt sig välver.

Dagens trötta arbetsfolk

all sin vardagsmöda glömmer,

stirrar mot den gamla holk,

        lyss och ler och drömmer.

                                K. E. Forsslund. 

Jag upphör aldrig att förundras över allt man kan hitta på nätet. För några år sedan sökte jag efter de här verserna, men då hade de ännu inte kommit upp.

De första verserna lärde jag ut till en andraklass jag hade för för flera evigheter sedan, och sedan dess har den första strofen kommit för mig varje vår när jag siktat de första stararna — men sen har det varit stopp.  Nu återstår det bara för mig att vänta på att någon ska lägga ut "Klöverblomma heter jag" — versen jag läste på min första examen.

1369

dagar kvar

i

Dagens tulpanbild (manlig)

Stilleben med tulpaner

 

Ragnar Ekelund

Sugen på att städa?

Jo, jag känner faktiskt folk som gillar att städa — mest, tror jag, därför att det håller dem sysselsatta. De personerna skulle kanske inte uppskatta de här dojjorna, men jag skulle inte ha något emot ett par. Undrar om de kommer att finnas på marknaden om några år.

Ett av alla klipp jag nyligen fann — vilken tidning det var, framgår inte, men av texten framgår att det måste ha varit från 2008.

1370

dagar kvar

i

Dagens tulpanbild (kvinnlig)

Still Life with Samovar and Tulips, 1914

Zinaida Serebriakova 

Ett genetiskt klipp?

I mitt städprojekt utan slut, hittar jag ännu en låda med tidningsklipp, och inser att detta rivande och klippande måste vara genetiskt. Äldre släktingar gjorde det, mor gjorde det — så varför skulle just jag sluta göra det?

 Ibland undrar jag varför i all världen har jag (eller någon annan) sparat detta, men i dag gjorde jag ett fynd. För fem år sedan bloggade jag om människans skaparlust, och ondgjorde mig över allt jag inte minns. Bloggkollegor, som har bättre reda på sig än jag, kunde då fylla i mina minnesluckor, utom på en punkt nämligen den om namnet på den konstnär som med enkla medel som bland annat vit färg och klädhängare förvandlat en vanlig lägenhet till något utöver det vanliga.

I dag hittade jag några sidor som jag rivit ur en tidning som handlar om Einar Hylander, konstnären vars namn jag glömt.

Den som bor, eller besöker, Stockholm kan besöka lägenheten som Moderna Museet bevarat. Bilderna nedan har jag snott från museets hemsida.

1371

dagar kvar

i

Dagens tulpanbild (manlig)

Still Life (Tulips) 1918

Middleton Manigault 

Katter i konsten

Kazuaki Horitomo Kitamura föddes i Japan men flyttade så småningom till U.S.A. där han livnär sig som tatuerare. Det var när hans fru kom hem med löskekatten Ginnan, som Kazuaki blev förälskade i katter, och började med sina både humoristiska och traditionella kattmålningar.

Kazuaki Horitomo Kitamura