Om bärbara behållare med handtag

 Som vanligt skrotade jag runt, plockade undan lite samtidigt som jag packade min ryggsäck — och njöt av att kunna ta det lugnt på morgonen. Men till slut hade jag fått på mig ytterkläderna och svängde upp ryggsäcken för att kränga den på mig. Det var då jag insåg att jag redan hade en ryggsäck på ryggen!

Det var bara att packa om i en väska som jag kunde hänga tvärs över bröstet — så som bara små skolflickor och gamla tanter bär den sortens väskor. Det råder ingen tvekan om till vilken kategori jag hör, när jag väl påpälsad, med en stav i vardera hand, hasar iväg norrut.

Promenaden är kort, men jag hann fundera över om småflickor fortfarande har den sortens axelväskor när de börjar i första klass. En sväng på nätet, när jag återkom till hemmet och datorn, säger mig att det nog finns den sortens skolväskor i dag, men förnuftiga ryggsäckar kanske är vanligare — för att inte tala om att priserna för en skolväska, nog är minst det dubbla i dag, mot när jag började skolan (också när jag tar hänsyn till inflationen).

Jag letade fram ett foto på mig som trulig sexåring — men väskan syns inte, bara remmen tvärs över bröstet, däremot syns det att jag håller i mors handväska och en bag och mitt hopprep (mor behövde ju ha händerna fria när hon skulle fotografera mig). Och jag kommer att tänka på att det vi då i Stockholm kallade bag, kallade mina kusiner i Gästrikland för trunk. Vad man än kallar den sortens väska så är de nog i det närmaste helt utrotade i dag.

väs`ka subst. ~n väskor 
ORDLED: väsk-an
• bärbar behållare med handtag och förslutningsmöjlighet för transport av föremål (vanl. personliga tillhörigheter) {→bag, kasse 1, koffert}: väskhandtag; väsktjuv; axelväska; cykelväska; damväska; handväska; läderväska; resväska; toalettväska; hon fick bära den tunga ~n från hotellet; hon letade i ~n efter en penna; väskorna stod färdigpackade
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. väska; av lågty. weske 'kappsäck'; urspr. sammansatt av våd och säck