tisdag 31 maj 2016

Mina omhuldade neuroser

Picnic on the Beach (Picnic after Sailin) 1913 
August Macke

Läste för en tid sedan en artikel som uppmanade läsarna att vara personliga och att bjuda på sig själva. Varför framgick inte, men jag har insett, både när jag lyssnar på radio och läser diverse skrifter, att ju trasigare inre, desto flera sjukdomar och dödsfall i den närmaste kretsen, som man kan prestera, desto fler tycka-synd-om-poäng får man. Nu har jag inte så mycket att komma med i den vägen, men jag tänkte att mina båda neuroser kanske kunde resultera i några igenkännande leenden.
Min picknickneuros, får mig att packa tre gånger så mycket mat som jag kan förtära. Jag vet det så innerligt väl, ändå står jag där och brer mackor som om det gällde att utfordra ett kompani utsvultna beväringar. För säkerhets skull, tänk om bilen går sönder, eller vi träffar på trevligt folk, som vi vill bjuda in till vår måltid — ingendera har hitintills inträffat. 
 Bokneurosen är en variant på den nyss nämnda neurosen — bara allvarligare. Jag ägnade praktisk taget hela gårdagen åt att välja ut, och ladda ner böcker, så att jag ska ha något att läsa när jag sitter ute i naturen helt avkopplad från världen och tekniken.  Jag vågar inte ens räkna hur många böcker jag petat in — och än är jag inte färdig. Där finns allt från bilderböcker, till handböcker, lyrik läskiga romaner och god litteratur. Det finns inte ens skuggan av en chans att jag kan läsa dem alla, men tänk om jag blir sittande där ute, längre än planerat, eller somliga av böckerna inte är så bra som jag trodde, eller — ja, jag vet faktiskt inte vad mer som skulle kunna hända, jag vet bara att jag inte tänker riskerar att bli utan läsvirke.
P. S.
Naturligtvis tar jag med mig "riktiga böcker" också.

måndag 30 maj 2016

Det funkar!


Min kompis berättar att hennes tonårige son lärt henne att lägga en träslev över grytan, för att det inte ska koka över. Var han lärt sig detta är mer än hon vet — sonens kulinariska färdigheter sträcker sig inte bortom att koka pasta, men det är kanske då detta knep behövs.
Nu har jag provat — och det funkar!

söndag 29 maj 2016

Jag gör som Dean


Four to one
“I’m sorry,” said Mary, “it’s rainy to-day;
When I want it pleasant it’s always the way;
It rains, rains, rains!”
“To-day I can finish my book,” said Dean;
“It’s the jolliest one I ever have seen;
For it rains, rains, rains!”
“It will fill up the swimming-hole, p’r’aps,” said Ted.
“I can dive like a frog if it’s over my head;
Glad it rains, rains, rains!”
“To-day,” said Herr Steuber, “my plants I’ll set out;
I feared they would die because of the drought.
Ha! it rains, rains, rains!”
“The weather’ll be cooler, and Aunt Polly Haynes
May get over her fever,” said Lou, “if it rains—
If it rains, rains, rains!”
“I am so glad since such good can be done,”
Said Mary, her face bright as yesterday’s sun,
“That it rains, rains, rains!”

 Adelbert Farrington Caldwell




lördag 28 maj 2016

Koppla av

för i dag är det stressfria dagen — det är det alltid den 28 maj.
Afternoon Idle 1882
Walter Launt Palmer
En sväng ut på nätet, säger mig att dagen inte är så allmänt känd, och att de flesta som skriver om den har ett pekuniärt intresse av att få oss att ta'et piano. Antingen genom att sälja föredrag eller få oss att gå på någon kurs där vi lär oss att varva ned.  På ett ställe uppmanas vi:  "att ta sig minst fem minuter i stillhet någon gång under dagen för att känna på de positiva effekterna av att ta en paus ibland". Nog förefaller det illavarslande, om det skulle vara så att fem minuters stillhet, är det enda vi unnar oss en dag som denna — det borde väl vara ett absolut minimum även under de stressigaste av stressiga dagar.
Jag har skrivit om stress flera gånger tidigare — bland annat om själva ordet som vi inte började använda förrän på 50-talet. Dessförinnan jäktade, flängde, snodde eller snärjde vi. Eller som i Frukostklubbens signaturmelodi: "Innan vi går ut till dagens jobb och spring och skubb sjunger vi en liten sång i våran Frukostklubb". (Den finns tyvärr inte som ljudfil på nätet, men det engelska originalet från "Singing in the Rain", lär finnas  någonstans).
jäk`ta verb ~de ~t 
ORDLED: jäkt-ar
SUBST.: jäktande; jäkt
• utföra (viss) verksamhet med onormalt högt tempo på grund av (känsla av) tidspress {→flänga 1sno 2stressa 1}: hon måste ~ till dagis med barnen varje morgonhan fick ~ för att hinna bli klar före klockan 12
BET.NYANS: få att känna tidspress: ~ mig inte nu!
KONSTR.: ~ (ngn), ~ (ADVL)
HIST.: sedan 1798
1snärj subst. ~et 
ORDLED: snärj-et
• jäkt: som ensamstående trebarnsmor har hon ett ~
HIST.: sedan 1916; till 1snärja
fläng subst. ~et 
ORDLED: fläng-et
• (i vissa uttr.) nervös (men effektiv) brådska {→jäkt1spring}: i flygande ~
HIST.: sedan 1754; till flänga

Man skulle ju kunna frestas att tro att man stressat i mer än 60 år i engelsktalande länder, men även om ordet funnits tidigare, så var det först på 50-talet som man började använda det i den betydelse jag här talar.
stress (v.) Look up stress at Dictionary.com
c. 1300, "to subject (someone) to force or compulsion," from Middle French estrecier, from Vulgar Latin *strictiare, from Latin stringere "draw tight," which also is the source of stress (n.). The figurative meaning "put emphasis on" is first recorded 1896, from notion of laying pressure on something by relying on it. Related: Stressedstressing.
stress (n.) Look up stress at Dictionary.com
c. 1300, "hardship, adversity, force, pressure," in part a shortening of Middle English distress (n.); in part from Old French estrece "narrowness, oppression," from Vulgar Latin *strictia, from Latin strictus "tight, compressed, drawn together," past participle of stringere "draw tight" (see strain (v.)). Meaning "physical strain on a material object" is from mid-15c. As an abstract force in mechanics from 1855. The purely psychological sense is attested from 1955.
stressor (n.) Look up stressor at Dictionary.com
1950, agent noun in Latin form from stress (v.).

Måndag gör jag ingenting
Måndag gör jag ingenting, ingenting.
Tisdag ser jag mig omkring, mig omkring,
mig omkring.
Onsdag går jag ut och vankar.
Torsdag sitter jag i tankar.
Fredag gör jag vad jag vill.
Lördag stundar helgen till.

Stress och dess orsaker

fredag 27 maj 2016

Skärp dig Beda!

 Urban, Vilhelmina och Beda 
 de tre skola sommaren leda.

Tea in the garden, 1915
Richard E. Miller 
Jag vill kunna ta min bok och tekanna, och slå mig ned i trädgården, och njuta av tillvaron. Men ska man tro på Beda, är det inte stor idé att lägga undan långkalsongerna, och vi får finna oss i att dricka te vid brasan.

torsdag 26 maj 2016

Grattis Mary!

Lady Mary Wortley Montagu
maj 1689 - 21 augusti 1762

Har du läst lady Marys brev? Inte jag heller, det vill säga, jag har nyss börjat göra det  och blev naturligtvis nyfiken på vad man vet om denna fascinerande kvinna. 
Mary döptes den 26 maj, varför man är tämligen säker på att hon föddes några dagar dessförinnan. Hennes familj som var välbeställd, tillhörde aristokratin och ägde ett flertal egendomar. 
Redan som treåring förlorade hon sin mor och fostrades av sin farmor, vilken dog sex år senare, då fadern tog över. Liksom en del andra begåvade flickor på den tiden, tycktes hon ha haft fri tillgång till faderns bibliotek och skötte sina studier till stor del på egen hand. På så sätt lärde hon sig latin, och när hon var femton år hade hon fyllt sina anteckningsböcker både med poem och prosastycken.
Drygt 20 år gammal hade hon två friare, själ valde hon Edward Wortley Montagu, vilket fadern motsatte sig — han beordrade henne att gifta sig med Clotworthy Skeffington. De unga tu tog saken i egna händer, och i augusti 1712 gifte sig Mary och Edward utan faderns välsignelse.
De första åren av deras äktenskap, tillbringade de i London, där lady Mary blev mycket uppskattad både för sin skönhet och begåvning.
1716 utsågs Edward till ambassadör i Istanbul, två år senare var paret tillbaka i England. Mary skrev under dessa två år brev hem, vilka senare kom att publiceras som "Letters from Turkey". Viktiga brev, eftersom Mary lärde känna kvinnorna i Turkiet, och fick insikter i deras dagliga liv, som hitintills varit okända, eftersom bara män skrivit om sina resor i Österlandet.
Hon skriver bland annat om hur man i Turkiet vaccinerade* människor mot smittkoppor. Hon själv hade haft kopporna, vilket lämnat sina spår, och hennes bror hade dött i sjukdomen, så naturligtvis intresserade denna nymodighet henne, och hon lät vaccinera sin då femårige son. I England var intresset dock svalt.

Mary förälskade sig i Francesco Algarotti, under dennes vistelse i England. När han lämnat landet uppehöll de kontakten via brev, och 1739 sade sig Mary behöva tillbringa vintern i södra Frankrike för sin hälsas skull. I verkligheten reste hon till Francesco i Venedig. Förhållandet tog slut 1741, men Mary stannade kvar utomlands, och återvände inte till England förrän 1761, ett år före sin död.
Lewis Melville har skrivit en biografi om Mary: "Lady Mary Wortley Montague".

*rättare sagt en föregångare till vaccinet, Edward Jenner förfinade senare metoden.

ur ett av breven:
TO THE LADY X——.
Vienna, Oct. 1. O. S. 1716.
YOU desire me, madam, to send you some accounts of the customs here, and at the same time a description of Vienna. I am always willing to obey your commands; but you must, upon this occasion, take the will for the deed. If I should undertake to tell you all the particulars, in which the manners here differ from ours, I must write a whole quire of the dullest stuff that ever was read, or printed without being read. Their dress agrees with the French or English in no one article, but wearing petticoats. They have many fashions peculiar to themselves; they think it indecent for a widow ever to wear green or rose colour, but all the other gayest colours at her own discretion. The assemblies here are the only regular diversion, the operas being always at court, and commonly on some particular occasion. Madam Rabutin has the assembly constantly every night at her house; and the other ladies, whenever they have a mind to display the magnificence of their apartments, or oblige a friend by complimenting them on the day of their saint, they declare, that on such a day the assembly shall be at their house in honour of the feast of the count or countess—such a one. These days are called days of Gala, and all the friends or relations of the lady, whose saint it is, are obliged to appear in their best clothes, and all their jewels. The mistress of the house takes no particular notice of any body, nor returns any body's visit; and, whoever pleases, may go, without the formality of being presented. The company are entertained with ice in several forms, winter and summer; afterwards they divide into several parties of ombre, piquet, or conversation, all games of hazard being forbid.

I SAW t'other day the Gala for Count Altheim, the emperor's favourite, and never in my life saw so many fine clothes ill-fancied. They embroider the richest gold stuffs; and provided they can make their clothes expensive enough, that is all the taste they shew in them. On other days, the general dress is a scarf, and what you please under it.

onsdag 25 maj 2016

Jag gillar gult


men är medveten om att långt ifrån alla gör det. En kompis som hälsade på mig, tittade med illa dold avsmak på en väv och sa att den skulle var jättefin i rosa. 
Sedan Lotta gått, satt jag och funderade över det här med färger, tycke och smak — vad är det som gör att man gillar somliga färger, mer än andra? Samma mekanism som får oss att tycka om viss musik, men inte annan?
Det här är något jag funderat över i större delen av mitt liv, jag minns en gång, när jag var sex år, och mor och jag var på väg till skolan allt under det vi diskuterade färger — bland annat känslan av att se en färg man tycker om. Verkligen inte enkelt att klä i ord.
Jag minns också hur mor och jag klev in i en affär på Skånegatan — den sortens affär som inte finns längre, där fanns leksaker, enklare husgeråd, och förmodligen en del pappersvaror. På en krok utanför dörren hängde ett knippe hopprep, och där stod jag och valde vilket rep jag skulle ha. Det blev ett rött hopprep, med fina blå handtag — och det var handtagen som fick mig att välja det. När mor betalade, sänkte affärsinnehavaren rösten och fällde en kommentar om att barn gillade rött. Det fick mig att se rött  av två anledningar, först och främst, därför att jag inte valt hopprepet därför att det var rött, men i lika hög grad, därför att hon talat om mig, som om jag inte var närvarande.
Men jag har fortfarande inte kommit närmare svaret på frågan — vad får oss att gilla vissa färger?

tisdag 24 maj 2016

The Two Davises and the Rug — novellutmaningen

4. Läs en novell som är utgiven 2015 —  "The Two Davises and the Rug"från novellsamlingen "Can't and Won't" av Lydia Davis
en kylig morgon

Lydia Davis är en ny bekantskap för mig — en mycket positiv bekantskap — jag får lägga band på mig för att inte läsa hela boken i en sittning. Hon har en mycket personlig stil, och räknas i dag som en av de stora amerikanska novellisterna.
Många av hennes noveller är extremt korta (flash fiction), medan andra är av mer "normallängd".
"The Two Davises and the Rug" handlar om en person som tänker sälja en matta, och en presumtiv köpare. Båda personerna är lika vankelmodiga, och kan inte bestämma sig för om de ska sälja, respektive köpa, mattan. Hur det går får man aldrig reda på, 

måndag 23 maj 2016

Grattis Margaret

Sarah Margaret Fuller Ossola
23 maj - 19 juli 1850
En spännande kvinna, tack vare en framsynt far fick hon redan i hemmet en omfattande undervisning, som senare följdes av mer formella studier. Redan i trettioårsåldern betraktades hon som den mest belästa personen i New England, det var också vid den tiden hon startade diskussionsgrupper, som hon kallade konversationer. Vid den här tiden var det inte vanligt att kvinnor fick tillträde till högre studier, så dessa grupper riktade sig till kvinnor, som ville studera och diskutera.
Margaret var en aktiv kvinnosakskvinna, i synnerhet engagerade hon sig för att kvinnor skulle få möjligheter att studera, och att kunna komma ut på arbetsmarknaden.
Under en vistelse i Italien träffade hon Giovanni Ossola, med vilken hon fick en son. Sommars 1850 lämnade familjen Italien för att segla till U.S.A., men de kom aldrig fram, skeppet förliste och hela familjen omkom.
Gutenberg har en del av Margarets böcker, bland annat "Woman in the Nineteenth Century and Kindred Papers Relating to the Sphere, Condition and Duties, of Woman", en intressant bok, som jag bitvis finner rätt tråkig.

söndag 22 maj 2016

Blue Aloe — novellutmaningen

5. Läs en novell som utspelar sig i Afrika — Blue Aloe , 1919, av Cynthia Stockley.

Between the farm and the far hills arose a curious line of shroudy blue, seeming to hover round the estate, mystically encircling it, and cutting it off from the rest of the desert. This was the century-old hedge of blue aloes which gave the farm its name. Planted in a huge ring of many miles' circumference, the great spiked cacti, with leaves thick and flat as hide shields, and pointed as steel spears, made a barrier against cattle, ostriches, and human beings that was impassable except by the appointed gaps. No doubt it had a beauty all its own, but beneath its fantastic, isolated blooms and leaves of Madonna blue, the gnarled roots sheltered a hundred varieties of poisonous reptiles and insects. That is why, in Africa, no one likes blue aloes—they always harbour death.
 Så har jag till slut hittat en novell som utspelar sig i Afrika — det dåvarande Rhodesia. Ännu en bok av en bortglömd kvinna, en kvinna som man inte vet så värst mycket om. Somliga källor säger att hon var förr i England, andra att hon var född i Sydafrika. Man vet att hon var gift två gånger, bodde under många år i Afrika och avslutade sitt liv för egen hand, när hon var i sjuttioårsåldern. 
Man misstänker att en av anledningarna till att hennes böcker har fallit i glömska, är att de, trots att de utspelar sig i Afrika, skildrar ett helt vitt Afrika. I den här boken är det en farm, Blue Aloe, dit en ung kvinna, Christine, kommit som guvernant för familjens tre barn. 
Jag lär mig nya ord, som kraal och veld  och att Karoo är ett område i Sydafrika, som både Tomas Hardy och Rudyard Kipling har skrivit om.
Det är en rätt lång berättelse, som innehåller både spänning, ränker och mord — men också en gnutta kärlek och ett lyckligt slut.

Tidigare lästa noveller:
Jag började med en introduktion här, innan jag kastade loss.
 
2. Läs en novell där ett hus spelar en stor roll — "The Old Doll's House" från "More Than Somewhat", 1937, Damon Rudyon
 

17. Läs en novell som utspelar sig på havet  — "De svenska sedlarna"
ur En handfull dun av Sigfrid Siwertz,  från 1922 
 
3. Läs en novell med en siffra i titeln
 "2 B R 0 2 B", av Kurt Vonnegut.
 
6. Läs en novell som har namnet på en stad i titeln
"Katten från Siena och andra fantastiska berättelser" av Helena Nyblom.
 
24. Läs en novell som har samma namn som titeln på novellsamlingen den är med i — THE MAN WITH TWO LEFT FEET, från 1917, av P. G. Wodehouse.

31. Läs en novell som utspelar sig i skogen
Ringdans medan mor väntar, ur Ådalens poesi av Pelle Molin

21. Läs en novell som har ett personnamn i titeln
"Mammy Hesters Quilts", 1889, av Adelaide D. Rollston, ur "A Patchwork of Pieces

16. Läs en novell vars titel börjar på s
"Sand" av W. S. Merwin 

39. Läs en novell av en finländsk författare
Höstkvällståget av Frans Eemil Sillanpää, ur "Mot uppenbarelsen" och andra noveller, (1932) i översättning av Ragnar Ekelund.

"The Winter of the Great Snows", ur "Essays of E. B. White, 1977

11. Läs en novell som är den sista i en novellsamling
"Upptäckten" ur novellsamlingen "På avigsidan", 1918 av Fanny Alving 
  ​  

 
35. Läs en novell av en nobelpristagare 
"The Gifts of Joy", 1971, av Pearl Buck​

36. Läs en novell där ett barn är en av huvudpersonerna
"Den gröna julen" ur novellsamlingen "Den stora glädjen, och andra noveller", 1962, Axel Hambræus 

26. Läs en novell vars titel innehåller ett verb  

 33. Läs en novell vars titel slutar på n​   "Lyckan" av Gertrud Almquist​, ur novellsamlingen "Den sällsamma resan", 1924.
 
10. Läs en novell som handlar om ett djur

25. Läs en novell som utspelar sig i en stad/på en plats som du har besökt
"Dear Baby", 1945, av William Saroyan

"​ The Bride Roses ​" från 1903,​ ur Short Stories, 1902 to 1903, av Lucy Maud Montgomery

7. Läs en novell som har deckartema 
"Jultomtarna demaskeras eller My-mysteriet" av Hans Alfredson, ur novellsamlingen "Mordet på jultomten och andra juldeckare".

23. Läs en novell av en rysk författare "Peasant Women" av Anton Tjechov ur  "The Collected Stories, volume I", i översättning av Ronald Hingley, med illustrationer av Laura Carlin.

15. Läs en novell som är skriven på 1950-talet. Beyond the Doorav Philip K. Dickfrån 1954.

20. Läs en novell med kärlekstema — The Genial Idiot Discusses Leap Year av John Kendrick Bangs, ur The Wit and Humor of America, Volume X (of X), by Various från 1911.

34. Läs en novell som handlar om att resa — A Fellow Traveller, ur novellsamlingen  Leaves in the Wind, av A. G. Gardiner.

22. Läs en novell med något kallt i titelThe Snowfall av Jean Garrigue

19. Läs en novell på danska eller norska — Mogens av Jens Peter Jacobsen

38. Läs en novell av en författare som har samma för-, mellan- eller efternamn som du  De små ryttarna av Margaretha Shemin, 1963.

12. Läs en novell på engelska​ — The Hilton's Holiday av Sarah Orne Jewett.

5. Läs en novell som är skriven på 1950-talet  Fröken av Sara Lidman

27. Läs en novell där böcker spelar en stor roll   On Visiting Bookshops av Christopher Morley


1. Läs en novell av en fransk författare —The Mirror av Catulle Mendes, ur International Short Storys, French, från 1910
 
37. Läs en novell av en författare som du tidigare bara läst roman/er av — The Great Stone Face and Other Tales Of The White Mountains, av Nathaniel Hawthorne

8. Läs en novell som är skriven på 1800-talet — The Awakening and Selected Short Stories, av Kate Chopin 

fredag 20 maj 2016

Nu är klockaren full och prästen naken

 Som jag talade om i ett tidigare inlägg, fanns det gott om folkliga föreställningar kring vävning och vävredskap, förr i tiden. Ofta var gåtor och uttryck både mustiga och roliga. Varför tygbommen kallades klockaren och varpbommen prästen, har jag glömt — det var länge sedan jag fick det berättas för mig.
Trots att det är fredag, beslöt jag mig för att äntligen klippa ner min ylleväv. Varför det är speciellt illa att klippa ner en väv på en fredag, vet jag inte, men fredagar har ju av tradition dåligt rykte — det är i alla fall inte den trettonde i dag!
Vävens slut motsvarade i den folkliga traditionen döden, och det fanns många regler om hur nedklippningen skulle göras  — och inte göras. Ofta låste man dörren, när det var dags att klippa ner, för man trodde att den personen som råkade komma in medan man klippte ned, skulle dö innan året var slut.
Särskilt illa var det om en gravid kvinna kom in, innan alla snören var lossade, och skeden avlägsnad. Om så inte var fallet skulle förlossningen bli svår och barnet kunde bli lytt — eller få fallandesjuka.
Arbetet skulle avslutas på en dag, redskapen läggas undan och äffsingarna brännas.
Det senaste har jag aldrig gjort, eftersom jag använder mina äffsingar  ändå har jag, såvitt jag vet, aldrig drabbats av trolldom.


 Planerna för nästa väv är på gång.

torsdag 19 maj 2016

"A pair of Silk Stockings" — novellutmaningen

8. Läs en novell som är skriven på 1800-talet — The Awakening and Selected Short Stories, av Kate Chopin 

Little Mrs. Sommers one day found herself the unexpected possessor of fifteen dollars. It seemed to her a very large amount of money, and the way in which it stuffed and bulged her worn old porte-monnaie gave her a feeling of importance such as she had not enjoyed for years.
promenaddräkt 1896
Nu, med sju noveller kvar att läsa, är det allt svårare att hitta berättelser, som passar in. Den här gången föll mitt val på Kate Chopin, som vid 32 års ålder blev änka, med sju barn att försörja. Hon skrev, förutom några romaner, över hundra noveller — så här finns lite att välja på.
"A pair of Silk Stockings" skrev Kate i april 1896, med många barn att dra försorg om, och små inkomster, kan jag tänka mig att hon varit i samma situation som Mrs. Sommers, novellens huvudperson. Då, 1896, var 15 dollar värda 429 dollar, och fru Sommers börjar genast tänka efter vad barnen behöver:
A dollar or two should be added to the price usually paid for Janie's shoes, which would insure their lasting an appreciable time longer than they usually did. She would buy so and so many yards of percale for new shirt waists for the boys and Janie and Mag. She had intended to make the old ones do by skilful patching. Mag should have another gown. She had seen some beautiful patterns, veritable bargains in the shop windows. And still there would be left enough for new stockings—two pairs apiece—and what darning that would save for a while! She would get caps for the boys and sailor-hats for the girls. The vision of her little brood looking fresh and dainty and new for once in their lives excited her and made her restless and wakeful with anticipation.

Men det går inte alltid som man tänkt, när dagen för inköp randas, är hon trött, och utan att hon vet hur det gått till, sitter hon och tittar på silkesstrumpor. Priset är nedsatt från 2 dollar och 50 cent, till 1 dollar och 98 cent — hon köper ett par svarta strumpor. Nu när hon passerat spärren är allt så enkelt, hon köper sig ett par fina skor, tar god tid på sig att välja och prova, för att få ett par skor hon verkligen vill ha.
Härnäst är det dags att köpa handskar:
Now she rested her elbow on the cushion of the glove counter, and a pretty, pleasant young creature, delicate and deft of touch, drew a long-wristed "kid" over Mrs. Sommers's hand. She smoothed it down over the wrist and buttoned it neatly, and both lost themselves for a second or two in admiring contemplation of the little symmetrical gloved hand. But there were other places where money might be spent.
varefter hon köper sig ett par exklusiva tidskrifter, och slår sig ned på en restaurang. En restaurang med bländvita damastdukar, gnistrande glas och kypare som glider runt och betjänar välklädda människor.
She seated herself at a small table alone, and an attentive waiter at once approached to take her order. She did not want a profusion; she craved a nice and tasty bite—a half dozen blue-points, a plump chop with cress, a something sweet—a creme-frappee, for instance; a glass of Rhine wine, and after all a small cup of black coffee.
Denna lyckade dag kröner hon med ett teaterbesök, innan hon tar spårvagnen hem.
Hennes lättsinne smittar av sig, jag går in och hämtar två praliner.