För en målmedveten målgrupp?

eller rättare sagt, finns det en sådan — eller är det ett kommersiellt påfund?

Eftersom jag inte ägt, och använt, målarböcker, sedan jag var si så där fem år, kan jag inte yttra mig om nyttan-glädjen-tristessen med målarböcker avsedda för vuxna. Men det är intressant att läsa de diametralt olika uppfattningar som finns om denna modefluga.

Somliga påstår att det är ännu ett bevis på att dagens vuxna, vägrar att inse att de är vuxna, medan andra anser att det är avkopplande och stimulerar kreativiteten. 

Eftersom jag minns hur trista jag tyckte barndomens målarböcker var, har jag lite svårt att förstå nöjet, jo en sort tyckte jag var kul — en liten stund — och det var de där som man bara använde en våt pensel till. Det var överraskningen som var så kul, att jag aldrig visste i förväg vilken färg något skulle få. 

Däremot tyckte jag att det var kul att färglägga svart-vita illustrationer i mina böcker, i alla fall kortare stunder, ibland.  

Så det är vad jag rekommenderar, när färgläggarandan faller på, för jag har just upptäckt att de där målarböckerna för vuxna, som får vinstdrivande företag att gnugga händerna, är inte direkt billiga. Förresten  vimlar ju nätet av bilder, som man kan skriva ut och färglägga, om man inte har modet att ta ett papper — vilket som helst, papperspåse, omslagspapper eller skrivpapper — leta upp en ask kritor och utan tanke på att åstadkomma något "fint" börja  telefonklottra.