Skämt och sömnad

För inte så länge sedan, såg jag en notis om att Butterick's fyllt 100 år (ja, det var i en gammal tidskrift), och minnen, både från butiken och skämtsaker därifrån, ramlade över mig. Affärens skyltning var inte det minsta sofistikerad, det tog en hel evighet att titta på allt som fanns där — så det var nog lite av föräldrars mardröm att bli ståendes på Drottninggatan, medan ätteläggen studerade varenda pryl i detalj.

Det hände att jag fick lov att köpa något, ofta blev det skämtartiklar — som den här.

  Men jag kan aldrig minnas att jag och mina kompisar lyckades lura någon med den. Att lägga den i en familj utan husdjur, eller små barn, var ju dömt att misslyckas. Men en gång fick vi en mamma att flämta till — och det helt oavsiktligt. Jag vet inte vad högen är gjord av för material, men den tål inte värme utan blir mjuk och kladdig varma dagar. En mycket varm dag var jag hemma hos kompisen Anna, och för att kunna handskas med bajshögen, lade vi in den i kylskåpet och glömde sedan bort den.

Jag säger som Svarta Masken "och verkan ej heller uteblev", när Annas mamma öppnade kylskåpet. Hon insåg snabbt vad det var, men Anna och jag tyckte att vi fått full valuta för skämtet.

Jag har alltid trott att Butterick's i Sverige var samma firma som den amerikanska firman som säljer mönster. Men inte förrän nu, när jag började läsa om de två firmorna, insåg jag att bara den svenska har ett genetiv s. 

Fortsatta klickande lärde mig att det en gång i tiden var samma företag. 

Allt började 1863, när Ellen Butterick skulle sy en kolt åt sin son. Visserligen fanns mönster, men inte i alla storlekar, man var själv tvungen att förstora eller minska mönstret så att det kom att passa den plagget var avsedd för. Senare på dagen tog Ellen upp detta med sin man Ebenezer, som var skräddare. Han insåg att det var en god idé och började experimentera med mönster i olika storlekar, som han sedan sålde via postorder. Det visade sig vara ett lyckokast, inom ett år hade företaget växt så att han kunde etablera firman i New York City. Snart hade han affärer över hela U.S.A. och Kanada, och det tog inte lång tid innan han fanns även i Europa. Det var då, 1903, som Butterick's öppnade en mönsteraffär på Drottninggatan i Stockholm.

Firman gick bra ända till första världskriget förändrade marknaden, men svensken Wilhelm Aagesen räddade affären genom att börja sälja skämtartiklar — och sedan dess har firmorna gått skilda vägar.

 Buttrickmönstren har passade mig bra, jag behövde inte ändra något utan kunde bara klippa och sy. Nästan så jag blir sysugen nu när jag börjar bläddra bland mönstren.