Laura och Rosa

Laura

1848-1908

 Det tog mig en stund att komma in i Rosa Fitinghoffs bok "Minneneas kavalkad" från 1948. Inte för att den är ointressant, utan därför att den är en aning rörig. Det är en biografi över Rosas mor Laura Fitinghoff, men handlar lika mycket om fadern Conrad Fitinghoff, och henne själv. Hon talar omväxlande om sig själv i första och tredje person, vilket tog en stund innan jag förstod. Men när jag väl kom över den initiala förvirringen, sträckläste jag boken. Förutom att Lauras öde griper mig — så fångas jag av stockholmsskildringarna. Rosas moster var en av de 50000 personerna som 1885 upplevde Kristina Nilssons konsert vid Grand Hotell, och nästa dag besökte sin syster och berättade om fasorna. 

Dessutom  vimlar det av kändisar i den Fitinghoffska familjen, Artur Hazelius, Matilda och Anna Roos, Per Hasselberg, Ellen Key, Henrik Ibsen, Gurli Linder och Gustav Anckarcrona, för att bara nämna några få.

Plötsligt slår det mig varför jag tyckte att boken var rörig — den är andlös, i sin strävan att få med allt som hände. För det händer osannolikt mycket eftersom Conrad Fitinghoff, som var 44 år äldre än sin hustru, var en idealist som tycks ha saknat varje uns av ekonomiskt sinne. Familjen flyttade från slott till herrgård till lägenheter i Stockholm, med inneboenden, och det tycks alltid ha varit Laura som fick dra det tyngsta lasset.

Där förekommer långa fjällvandringar, kloka gubbar och oknytt — jag blev helt betagen. Många av kvinnorna som omnämns, var både självständiga och tycks ha varit utrustade med humor.

Här berättar Rosa om en släkting :

När Letty, den äldre dottern, fyllde fyrtio år ställde hon till med lysningsfest i sin ungmölya. Nu, sade hon, har jag skänkt bort så många broderade pallar och kuddar och andra lysningspresenter, så nu kan det vara min tur att få, och någon karl behöver det inte vara med i spelet.

Hon lär ha fått en ansenlig mängd "lysningspresenter", och av Löfvanders en hel kaffe- och teuppsättning av silver.

Rosa

1872-1949