Här på bloggarna har vi, flera gånger, nuddat vid det här att ta vara på allt, som går att ta vara på — och lite till. Varför köpa nytt, när man kan använda något som redan finns i huset. Som den här kassaboken, när far i huset, som hade en tobaksaffär, behövde en ny kassabok, tog husets döttrar över den fullskriva boken. En var brodös, en annan väverska den tredje lärare, och alla var de konstförfarna i alla sortes textila arbeten. I den begagnade kassaboken klistrade de in urklipp från olika tidningar, mest vävnotor, men även en hel del annat.
Det här är första sidan, visst var den tidens (1916-1917)kassaböcker stiliga, 2:50 kostade den, vilket motsvarar 71:66 i dagens penningvärde. Med tanke på att dagskassan inte alltid uppgick till det beloppet, var det nog helt naturligt att använda boken två gånger.
Tyvärr är klippen inte daterade, men min gissning är att de flesta är från 30- och 40-talet, men säkert är några äldre. Både tonen och språket skiljer sig väsentligt från dagens, i frågespalterna hittar man frågor undertecknade med, "Enkel hantverkarhustru med små inkomster", "Mindre bemedlad" och "Okunnig men vävintresserad". Att döma av frågorna var många osäkra på hur de skulle inreda sina hem, de beskriver i detalj vad de har och undrar vilka färger de ska ha på tapeter och textilier. Svaren är ofta detaljerade och utan utrymme för eget tyckande.
Lade du märke till svaret på fråga 1 "rätt grovt garn, som 30/2 eller 24/2"!
Ibland är svaren en aning godmodigt mästrande:
Någon som börjat planera sin julklappsfabrikation? Om inte kommer ett tips här:
Personligen har jag lite svårt att tänka mig nya hellinnenäsdukar vid en förkylning — men efter ett antal bykar är de säkert mjuka och sköna för en öm näsa.
Vävnotan till det här klännningstyget säger att du ska ha bomullsgarn 100/2 och en 224 rörs sked (2-2, står visserligen inte, men om du inte vill ha en silduk, är det nog att rekommendera).
Och slutligen ett av mina favoritsvar:
Hm, "gamla antika", uppenbarligen ett gammalt oskick som frodas än i dag, för jag stöter ofta på "gammal medeltidskyrka" och gammalt 1800-tals hus".
Vilken spännande läsning – rena tidsmaskinen! Jag reagerade som du på det där med hellinnenäsdukar: kan inte vara särskilt skönt. Men efter riktigt många tvättar, kanske, och om man inte stärker dem. Men varför i allsin dar inte använda bomull i stället!
SvaraRaderaKarin,
RaderaJag tröttnar aldrig på att titta både på bilder och läsa i boken!
Även om jag en gång i tiden, var känd för att väva de märkligaste nyttovävar, så tror jag att min gräns går vid näsdukar. 37 trådar per centimeter blir naturligtvis ett tunt tyg, som vi nu för tiden inte är vana vid - och kanske inte så kärvt som man först tänker sig. Och med tanke på att näsdukarna ska fållas, och kanske märkas, så är det mycket arbete innan man kan snyta sig. Eller vifta farväl.
Margaretha
Med tanke på linnehanddukar till nyllet är det skönaste jag vet så tror jag att tunna hellinnenäsdukar skulle vara behagliga också. Men inte bara framställningen utan även skötseln vore alltför arbetsam.
SvaraRaderaMen jag sällar mig med stolthet till den lilla flickan i sin hängselkjol!
F ö är vävtermerna mest grekiska för mig, okunniga människa....
Olgakatt,
RaderaJa, du är en aning större nu, än på hängselkjolbilden.
Jag gillar också linnehanddukar - så torr blir man inte av frottéhanddukar.
Sydde en gång en skjorta av ett lakan som farmor både vävt och odlat linet till. Mjukare plagg fick man leta efter, och jag var så ledsen när skjortan var utsliten och bortom räddning.
Margaretha