Spelet kan börja

I alla tider har man nog gjort sitt bästa för att sysselsätta barn och stimulera deras kreativitet. När den här gamla flanellografen dyker upp, undrar jag hur dagens datoriserade generation skulle uppfatta gårdagens förnöjelser. Jag vet för lite om dagens elektroniska spel och pedagogiska möjligheter, för att jämföra i går med i dag. 

Men jag minns glädjen över ett nytt ark med pappersdockor, enkla spel man kunde klippa ut ur tidningar och bondgårdar och andra lika lockande saker, på olika förpackningar. Särskilt minns jag en kexförpackning, där kartongen blev till ett hus, i och omkring vilket, man placerade utklippta djur och människor.

 Den här teatern hörde väl inte till favoriterna, även om jag minns att jag plockade med den, den krävde en större publik än jag kunde uppbåda. 

 Inte ens fribiljetter hade någon åtgång. Sagorna minns jag aldrig att vi (jag och kompisen) läste, vi hittade nog på egna berättelser, vilket krävde att vi skapade våra egna figurer, att fästa på flanellografen. (Vet dagens barn vad en flanellograf är?)

Den trycktes 1951, då den kostade 14:50, mycket pengar då (211:50 i dagens penningvärde), jag fick den nog i slutet av 50-talet, förmodligen då inköpt på rea, för det står 4:50, med blyerts i ett hörn på baksidan.