15 mars 1883 - 4 januari 1966
det var målande konstnär hon ville vara, Mollie Fasutman — men det var lättare att prångla ut kåserier och en del barn- och ungdomsböcker. Så skrivandet var det som höll henne, och hennes två barn vid liv. Och skriva kunde hon — och hon drog sig inte för att uttrycka, för sin tid, synnerligen radikala idéer.
Jag har alltid gillat Mollie, ända sedan jag upptäckte henne via hennes flickbok "Renées Dagbok", när jag var tolv eller tretton år — och snart därefter visade mor både på hennes konst och kåserier. När jag för lite sedan fick Lena Kårelands bok "Jordens salt, Mollie Faustman — författare, konstnär, kåsör, kritiker" blev jag naturligtvis jätteglad. En bok väl värd att läsa!
Att vara både kvinna och konstnär var inte lätt på tidigt 1900-tal. Det hjälpte inte att ha en gedigen utbildning (Valand och Matisse bland annat) och att var skicklig. Läs om Albert Engströms elaka och nedlåtande kritik av en utställning hon deltog i.
Mollie har illustrerat sin farmors barnbok "I skogen".
Konstigt nog, trots att jag slukade allt vad biblioteket hade på barn- och ungdomsavdelningen så kan jag inte minnas den boken. Eftersom namnet överensstämmer med mitt (och är rätt stavat) så funderar jag på om mamma kanske hade läst den. Ett ovanligt namn under min uppväxt och ständigt felstavat och förväxlat med liknande. Undrar just om den kan finnas på biblioteket idag.
SvaraRaderaRenée,
RaderaDitt bibliotek hade kanske inte den boken.
I dag har nog de flesta bibliotek rensat ut den från hyllorna. Men du kan säkert beställa den - alltid finns ett exemplar någonstans.
Margaretha
Men! Jag blir alldeles mållös. Det enda jag kommer på att säga när jag läst artikeln som du länkade till är: "Dumma, dumma Albert Engström!!!" Och det är ju kanske inte så moget…
SvaraRaderaVad intressant och kul att läsa om Mollie Faustman som var en uppskattad barnboksförfattare i mitt barndomshem. Tyvärr såg jag aldrig till ungdomsböckerna. Det hade varit nyttig läsning för mig.
Karin,
RaderaKanske inte så förvånande, det var gott om stöddiga karlar (även?) då. Det som får mig att tugga fradga är den nedlåtande tonen.
Det är inte för sent att läsa hennes böcker - knalla iväg till bibban, och be dem beställa eller hämta från magasinet.
Margaretha
Jag läste Renées dagbok en sommar när jag var fjorton år och tyckte mycket om den. Funderar på att leta fram den igen och läsa om den. Roligt att bli påmind.
SvaraRaderaMaggan,
RaderaJag har inte heller läst den på många år - men jag tror det är en bok som håller.
Margaretha