För lindring

från "The Comort Cubs" hemsida

Min väninna Sue, som nyligen varit ute och flugit, berättar att hon kom att sitta bredvid en ung kvinna som hade en teddybjörn i knäet. 

Sue tyckte att kvinnan såg så fruktansvärt ledsen ut, att hon inledde ett samtal — den gulliga nallen gjorde det enkelt.  Sue sa att hon nästan inte hunnit säga att björnen var gullig, förrän Erin, den unga kvinnan, började gråta, och med tårarna kom hennes historia. Erin hade nyligen förlorat sin nyfödda dotter — en dotter hon aldrig hann hålla i famnen. 

Förutom smärtan av att ha förlorat sitt barn, fick Erin snart en högst påtaglig smärta i armarna. En av volontärerna på sjukhuset berättade att det var rätt vanligt att mödrar som förlorat sina spädbarn fick den sortens smärtor, men att det hjälpte att hålla något av samma tyngd, som ett nyfött barn, i famnen. På så sätt fick hon reda på att det fanns ett företag som tillverkade dessa teyddybjörnar.

Tänk om min kompis Anki hade vetat det. Hon fick ingen som helst hjälp för sin smärta när hon förlorade sin förstfödde, för många år sedan. Första tiden var alla vänliga — hon hade ju förlorat ett barn — men efter en månad, tyckte både vänner och sjukhuspersonal, att hon skulle rycka upp sig.

När Sue berättade det här, mindes jag lite vagt att jag läst om dessa björnar, för rätt många år sedan, så kunskapen är säkert inte helt ny.