Barnaga

När jag läser Musikantas tankar om barnuppfostran, dyker ett gammalt minne upp.

Kanske var det den sommaren jag fyllde fem, i alla fall inte senare, som vi fick besök av en mor med en dotter i min ålder. Jag minns att jag inte gillade den självsvåldiga ungen, som nödvändigtvis skulle leka med en dockskåpsstor servis i porslin. Jag var livrädd att den skulle gå sönder och försökte ta servisen ifrån gästen. Då ingrep barnets mor, och sa att hennes dotter visst skulle få leka med  min servis. Varvid jag talade om för den ohängda modern att när jag blev stor skulle jag skjuta henne. Något jag förmodligen lärt mig att hota med på barnkrubban — i vår pacifistiska familj var det något ohört (och oerhört)!

Detta upprörde den gästande modern så fruktansvärt, att hon krävde att jag skulle få stryk. Så mor drog in mig i sovrummet, väste "skrik", och klappade i händerna en stund.