Karin, Om Karlfeldt kan man tala länge - och tycka mycket. Han avsade sig ju faktiskt nobelpriset först, kanske kände han att han inte var värd det. Fast om man jämför med andra snubbar och snubbinor som fått priset, så var han väl inget stort undantag. Gracia Deledda har jag försökt mig på flera gånger, och hitintills inte kommit igenom någon av hennes böcker. Karlfeldt var nog en av de första poeterna jag hittade, nå'n gång i småskolan - att jag fastnade för honom beror nog mer på rytmen än orden (som åttaåring hade jag inget begrepp om vad han avsåg med sin flöjt). Jag är svag för den sortens suggestiva rytm som man hittar hos Christina Rossetti, Ibsen (i Terje Vigen* till exempel) och så Erik Axel förstås. Margaretha
*Ind stod sjøen med skumhvidt sprøjt --- der raste på vraget en strid – ; men moderen løftet sin datter højt på armen, af rædsel hvid. "Anna, mit barn!" hun skreg i sin ve; da bævred den gråsprængte mand; han fattet om skødet, drev roret i læ, og båden var fast som en fugl at se, slig foer den i brått og brand.
Den vår de svage kallar höst - så klart!
SvaraRaderaOlgakatt,
RaderaSå är det nog.
Men jag har alltid undrat hur en vår kan vara stolt.
Margaretha
ostolt men
sömnig
Fast, å andra sidan...
SvaraRaderahttp://www.karinenglund.com/2012/11/hostens-var/
Karin,
RaderaOm Karlfeldt kan man tala länge - och tycka mycket.
Han avsade sig ju faktiskt nobelpriset först, kanske kände han att han inte var värd det. Fast om man jämför med andra snubbar och snubbinor som fått priset, så var han väl inget stort undantag. Gracia Deledda har jag försökt mig på flera gånger, och hitintills inte kommit igenom någon av hennes böcker.
Karlfeldt var nog en av de första poeterna jag hittade, nå'n gång i småskolan - att jag fastnade för honom beror nog mer på rytmen än orden (som åttaåring hade jag inget begrepp om vad han avsåg med sin flöjt).
Jag är svag för den sortens suggestiva rytm som man hittar hos Christina Rossetti, Ibsen (i Terje Vigen* till exempel) och så Erik Axel förstås.
Margaretha
*Ind stod sjøen med skumhvidt sprøjt ---
der raste på vraget en strid – ;
men moderen løftet sin datter højt
på armen, af rædsel hvid.
"Anna, mit barn!" hun skreg i sin ve;
da bævred den gråsprængte mand;
han fattet om skødet, drev roret i læ,
og båden var fast som en fugl at se,
slig foer den i brått og brand.