vår midsommarkaktus blommar alltid så här års
trevlig helg, god jul, glad påsk, ha en bra dag, trevlig midsommar...
För det mesta låter jag den här sortens irritationsmoment rinna av mig — men så finns det dagar när bagateller får mig att krevera. Den sjätte juni var en sådan dag. Det fanns inte ett radioprogram där man inte talade om vad det var för en dag, knappast en blogg som inte kände sig tvungen att påpeka det — för att inte tala om tidningsartiklar som försökte att få oss att bli mer norska eller amerikanska, och FIRA! Jag har nog ondgjort mig över dagen ifråga tidigare, så det låter jag vara (just nu i alla fall). Men så kommer ett intressant fenomen in i bilden — ett antal personer vill göra midsommar till nationaldag, istället för den något obskyra dag som valts ut åt oss. Dessa personer påstår att alla svenskar äter sill och potäter den da’n, förutom allt annat som hör till. Och jag kommer genast att tänka på Kajsa vars stora släkt träffas på en släktgård (där de för övrigt träffas så ofta de bara kan — inte bara på midsommar) — tre personer (olika varje år) har i uppdrag att organisera ett program med internationellt tema. Det är föredrag, lekar och tävlingar, och ofta har man gäster från den delen av världen det rör sig om. Maten är enkel, naturligtvis från landet eller världsdelen i fråga och varje år samlar man in pengar till ett projekt med anknytning till årets tema.
En annan kvinna, åker alltid norrut under midsommar, tillbringar helgen ensam i hyrd stuga, njuter av midnattsolen, läser och tänker mycket men äter minimalt.
Jag tror faktiskt att vi människor är ”olikare” än vad många vill göra gällande — kanske är det därför som svenskarna ännu inte lyckats uppbåda någon nationell yra på svenska flaggans dag.
Och så kommer jag tillbaka till det jag började med — det tanklösa ha-det-bra-fraserna. Minst fyra gånger om dagen drabbas jag av folk som utan att tänka häver ur sig, en för årstiden lämplig uppmaning att ha det bra. Sedan i fredags har alltså två personer, fyra gånger om dagen önskat mig en trevlig midsommar, vid det här laget är det snudd på 20 trevlig-midsommar-hälsningar. Till det kommer radio och nätet, och jag får tillstå att jag är kolossalt less på hälsningar utan innebörd.
Och är man nykter även på midsommar är man väldigt olik....
SvaraRaderaOlgakatt,
RaderaJa, käre tid, så olika vi är!
Margaretha
som ibland
uppmanas
att inte
dricka mer
Apropå alla dessa "Ha en bra dag" som man bombas med i affärer och överallt så är det ju ett nytt fenomen i Sverige sedan några få år. Jag retar mig ju i USA och även i Storbritannien på alla "intima" tilltal och "how are you today" och fasar för att det ska bli lika töntigt här. Men inflytandet kommer ju hit, tyvärr.
SvaraRaderaGod Jul och Glad Påsk har jag inga problem med, de går ju fort över, i alla fall.
I affärer vill jag hellre höra, som i vår plant -, ägg - och grönsaksbutik: "Tack för idag och välkommen åter!"
F ö vill jag ha tillbaka annandag pingst och skippa 6 juni som helgdag.
Olgakatt,
RaderaVilken trevlig butik, vore det inte så långt dit, skulle jag ögonaböj bli stamkund där!
Ja, alla dessa tomma fraser får mig att bli mer amper än jag redan är. Visserligen går midsommarhälsningarna över snabbt, men när en eller två av tjugo, känns som om de vore uppriktigt menade, härsknar jag i regel till. I synnerhet om de kommer i situationer där det är uppenbart att dagen inte kommer att gå till hävderna som en av de bästa.
Att återerövra pingsten kan vi nog bara drömma om - det är väl trevligare med långhelg än en dag som kan förrycka veckan totalt.
Margaretha
En mig närstående person är lite enstörig på morgonen före frukost och när det slinker ur mig ett rutinmässigt "God morgon!" ser han ut som om jag begått en svårartad integritetskränkning. Verkar som om ni skulle kunna förstå varandra!
SvaraRaderaKarin,
RaderaJo, jag har nog en viss förståelse för personens reaktion. Fast jag kunde nog bli ännu surare på min morgonpigge far som hälsade folk med ett glatt godmiddag, om de kom ner efter klockan åtta.
Margaretha