Då och nu,

 eller nu och då.

Tilton

Jag gillar datorer — men jag är inte villig att dumpa de gamla hederliga uppslagsverken, kartböcker, böcker i största allmänhet, och den trevliga snigelposten. Tyvärr försvinner en del av alla dessa saker, i synnerhet breven, nästan omärkligt.  

Jag tänkte på det i går, när jag snavade över en barnbok hos Gutenberg, som jag läste för några år sedan, ”Clematis” av Bertha B. Cobb och Ernest Cobb. Den utspelar sig delvis i Tilton, N.H. (3567 själar 2010), så fram kom den stora kartboken — och jo, platsen finns. Då först kom jag på att det den lilla staden kanske har en hemsida. Det hade den, men inte särskilt upplysande — det var då jag kom att tänka på hur det var innan minsta lilla ort visade upp sig på nätet. Ville jag då veta mer om en plats fick jag skriva till ortens handelskammare. Lite mer tidsödande än dagens surfande — men så roligt det var när det efter en dryg vecka damp ned ett tjockt kuvert i brevlådan. Ofta var det så många brochyrer och kartor att det fyllde hela köksbordet — och hela familjen blev sysselsatta i flera da’r, med att läsa allt (och ofta mycket bättre information än vad nätet har att komma med).