finns det sådana? I så fall tror jag min slurk har en given plats där (inklusive dammet).
Jag är rädd för att trogna läsare börjar inse att jag bor i ett förråd av gamla bra-att-ha pryttlar — och somliga som inte är fullt så bra-att-ha.
För ögonblicket försöker jag slänga och i någon mån sortera, bland burkar och flaskor i fars verkstad. Den här flaskan stack upp ur en kartong, och jag flyttas femtio år tillbaka i tiden — då när det fanns färghandlar (det var i alla fall vad de kallades i dagligt tal), butiker där ett doftkon-glomerat av kemikalier, färg, vaxduk och diverse okända artiklar lockade in ungar som bara stod och sniffade i dörröppningen.
EINAR B. SVENSSON
Färger - Tapeter - Vaxduk - Parfym - Sjukvård
Katarina Bangata 48 (Hörnet av Södermannagatan) T. 43 22 23, 40 60 40
Södermannagatan 58 (Vid Ringvägen) T. 40 20 00
STOCKHOLM
TERPENTIN, SVENSK
För något år sedan skrev jag ett långt inlägg om "mina" kvarter på Söder, och räknar upp de affärer jag minns. Då kom jag inte ihåg att ägaren till färghandlarna hette Einar Svensson, men när jag hittade flaskan trillade många minnen över mig, färghandlare Svensson var nämligen, precis som vi, engagerad i nykterhetsrörelsen och det hände att vi hälsade på hos varandra.
Två färghandlar på samma gata, med bara ett par kvarters avstånd — hur är det möjligt att det bar sig? Jag häpnar varje gång jag tänker på hur tätt det var mellan butiker av samma slag.
Min farfar var målarmäster. Behöver jag säga mer? Ja, det skulle väl vara det att han t ex aldrig skulle köpa nya penslar för dom han hade var hans skötebarn. Han talade om kokt linolja, zinkvitt och brytfärger.....ja, ungefär så går minnena.
SvaraRaderaRenée,
RaderaJa, det var andra tider. Man satte en ära i att vårda sina redskap. Men färgerna och lösningsmedlen var ingen hälsokost - ännu mindre än i dag.
Margaretha
Ahh, jag känner doften! Vi åkte med egen tom glasflaska till färghandlar´n på kyrkovallen och köpte en liter, dilutin, terpentin eller kristallolja. Kristallolja finns det kvar av, även lite dilutin - vad nu de två vätskorna egentligen ÄR vet jag inte. Finns inte att köpa idag vad jag vet, jag sparar mina på samma sätt som du gör :-)
SvaraRaderaViola,
RaderaDet var speciella dofter - fast jag har för mig att dilutin inte luktade så gott. Jag tappade en skinnmössa, en gång, i en bunke med dilutin - den blev sig aldrig lik.
Kommer i håg att vi hade en plåtdunk som vi fick fylld med fotogen i lanthandeln på sommarön.
Margaretha
Jag frågade efter dilutin i en färgaffär häromåret. Turligt nog frågade jag en äldre expedit som fick något fjärrskådande i blicken. "Kära barn", sade han (jag gissar att han var max fem år äldre än jag) "det var längesedan någon frågade efter dilutin. Men lacknafta har vi."
SvaraRaderaEftersom jag är uppväxt i ytbehandlingsavdelningen av en snickarverkstad (fernissa, linolja, terpentin, thinner, dilutin...) känner jag lukten ända hit!
Vad slags verkstad hade din far?
Karin,
RaderaDet är nog en hel del av de gamla doftande produkterna som inte finns längre.
Jag gjorde mitt eget lack (sigill) en gång i tiden, och hade problem att få tag på vad jag behövde.
Margaretha
Karin,
RaderaGlömde svara på din fråga.
Fars verkstad, var inte hans yrke - utan ett ställe (i själva verket två ställen) där han hade sina redskap (och bra-att-ha-saker). Han var ingenjör, men inget som krävde en "händig" insats, var honom främmande.
Margaretha
Vi hade två bokhandlar som låg snett över gatan mot varandra. Det var Anderssons bokhandel och Nermans bokhandel. Anderssons var större, men Nermans var trevligare. Man var stamgäst hos en av dem, man gick aldrig till båda. Man fick ju köpa läroböckerna själv på den tiden jag gick i skolan.
SvaraRaderaJag var också stamgäst i färghandeln där jag fick köpa färg, penslar och papper på krita. Räkningen skickades till min snälla pappa som var körkompis med ägaren. Lite rabatt fick han väl...
Ingrid
Ingrid,
RaderaKrita på krita!
Ja, det är trevligt med affärer som har kunniga expediter - vilket område det än rör sig om.
Margaretha
Dilutin hade en verkligt förförisk doft, det tyckte en med mig jämnårig yngling i alla fall, så där i 5 årsåldern. Han mådde inte så bra efter en rejäl slurk och bad sin mamma att de skulle gå till dr Tipp och berätta att han druckit prippelin. Doktorn hette Pripp.
SvaraRaderaOlgakatt,
RaderaJag hoppas att det botade den lille gossen från att dricka allt som luktar gott.
Var det möjligtvis en läkare som förespråkade en annan sort dryck?
Margaretha