Man behöver inte alltid resa för att träffa intressanta människor. Elena kom till Sverige 1973, med två små söner, hon hade flytt från Chile, och hade ingen aning om vad det blivit av hennes man. Det tog flera veckor innan budskapet nådde henne, att också hennes man lyckat ta sig till Sverige. Under dessa fasansfulla veckor umgicks vi dagligen.
När hon skulle flytta till den flyktingförläggning där hennes man fanns, ville hon ge mig något — men hon hade inte fått många ägodelar med sig, så hon hällde ut det hon packat i sin korg, på golvet, och gav mig korgen. Redan då höll handtagen på att lossna, och korgen bar spår av flitig användning.
Nu, utan handtag och med ännu fler skavanker, tjänstgör den som tvättkorg, och varje gång jag ser korgen undrar jag hur det gick för Elena och hennes familj.
Åh, men precis en sådan korg har ju jag också! Från Chile och med läderhandtagen kvar. Och en affisch som jag fick i present av en snäll bokhandlare http://www.karinenglund.com/artiklar-och-annat/en-el-campo-chile/
SvaraRaderaKarin.
RaderaSydamerikansk kurbitsmålning. Jättefin!
Så lustigt (funny peculiar, not haha) att vi har likadana korgar. Fast min hade inte läderhandtag, det var bastkorvar(?) lindat med samma material som korgen.
Margaretha