Ett väl begagnat förkläde
Ett förkläde som jag inte är säker på varifrån det kommer. Förmodligen från min mors mostrar, husliga, arbetsamma kvinnor, som aldrig skulle ha kommit på tanken att pensionera ett plagg, bara för att det hade fått sig en reva.
Det här förklädet ser nästan ut som en kjol, eftersom det knäpps bak. Tyget var ursprungligen rutigt, men de mörka trådarna har blivit sköra och försvunnit efter ett antal tvättar. Något som är rätt vanligt om garnet blivit utsatt för starka kemikalier vid färgningen. Jag har berättat om att det hänt mina köksgardiner. Det har hänt en ikatfärgad favoritklänning också. När man färgar med indigo så att det nästan ser svart ut frestar det på garnet — så den här klänningen får rätt som det är tvärgående revor. Jag har lappat den men vågar inte använda klänningen annat än hemma.
Det här förklädet är lappat med originaltyget, vilket innebär att lapparna fortfarande är rutiga medan resten av förklädet ser nästan vitt ut.
Så vackert lappat. Ingen skam att gå med ett sånt förkläde. Man blir glad och lugn. Såg idag vid en spårvagnshållplats i Melbourne, en gammal kvinna sitta och nysta upp garnet från en tröja hon repade upp. Här, där alla verkar välbeställda och köper dyra märkeskläder (som inte behöver ha någon större kvalité för det). Det känns bra.
SvaraRaderaFOX-Karin,
RaderaDet ska nog till en gammal kvinna, för att ta vara på det gamla som fortfarande går att använda. Man kan ju hoppas att hon fört kunskapen vidare.
Jag har lagat och lappat mycket i mina da'r - jag tycker faktiskt att det är roligt, även om det var ett tag se'n nu. För tillfället växer högarna med allt som jag tänker laga.
Det låter som om ni har det skönt och intressant, där "nere under".
Margaretha