”DÅ HAR JAG KOMMIT FEL”

sa rösten i telefon, kvart i sex i morse. Sällan, gosse lilla, tänkte jag, du har slagit fel nummer — men det var ingen idé att säga något ity tölpen hade redan lagt på luren. (Lagt på? Vad säger man nu för tiden? Tryckt av?).
Älsklingen tyckte inte att det var någon idé att ligga kvar, när han blivit väckt, och han försökte högljutt övertyga mig om att vi skulle börja dagen. Inte går det att somna om med en älskling som ligger på magen (min mage) och som har båda tassarna runt min hals. Jag ger mig efter en stund, och avundas älsklingen som inte bara går från djupsömn till klarvaken på nolltid, han har varenda muskel och led under kontroll när han rusar före mig, tvärvänder och rusar tillbaka, för att skynda på sin stela människa som sömndrucken vacklar fram, och undrar vad som hänt med den förr i världen så lydiga kroppen.