Var finns farten?

Jag vill städsla farten!

Plockar åt mig ett recepthäfte när jag handlar på konsum, ett häfte som så gott som uteslutande handlar om hur man ska kunna trycka i sig så mycket onyttigheter som möjligt när man tittat på melodifestivalen, som tydligen äger rum i dagarna. 
Den som inte står ut mig mig när humöret är både på avigan och bak och fram, ska sluta läsa nu.
Redan på första sidan deklarerar någon att det är ”smått och vrålgott” och att ”halva nöjet med melodifestivalen är alla kommentarer från tv-soffan. Ta chansen och bjud många för här hittar du busenkel plockmat som lagas av bara farten”.
Som sagt, jag vill gärna ha tag på farten, för att slippa tänka på matlagning var eviga dag skulle vara trevligt. Men då vill det till att farten kan laga annat än plockmat — för plockmat betraktar jag med samma vämjelse som smörgåsbord. 
Varför är jag så vrång undrar kanske någon — ja men, titta själv. Man förstör jordnötter med att kleta ned dem med sockerlösning, blandar goda pistagenötter med marshmallows (ni vet väl vad gelatin innehåller?), man ”dippar loss” och gör jordgubbsslush. Varför inte äta gubbarna som de är eller åtminstone kalla det jordgubbsslask.
”Pizzakit” har jag aldrig hört talas om tidigare, men kommer genast att tänka på ett antal andra”kit” till exempel rengöringskit.
Mina ögon tåras och den spastiska otiten blommar när jag ser ordet ”favvofisk”, vad ända in i glödhetaste är det för fel på ordet favorit? 
Några sidor längre fram vill de att vi ska ”dippa och doppa (kronärtskockor) i parmesansmör” vad är skillnaden mellan att dippa och doppa?
Har jag då inget gott att säga om detta häfte. Jo, skockor är gott, men det behöver jag knappast ett recept till. Så finns där ett recept på falafel, som jag kansker provar någon gång — för jag har ännu aldrig lyckats laga goda falafel.