Jag tycker varken bra eller illa om ordet hen — jag vet att jag inte kommer att använda det själv, men i övrigt tycker jag det är så ointressant att jag väl aldrig trodde att jag skulle blogga om det. Det hörs ju då och då i radion och förekommer i skrift, jag noterar det, men det irriterar mig inte.
I alla fall har det inte gjort det förrän jag i söndags råkade slå på radion, när de sände en gudstjänst. Kanske berodde det på prästens gråtmilda och salvelsefulla röst, att jag reagerade på hans användning av hen. Skinnet knottrade sig, öronen kippade efter andan och jag fick flossa över hela kroppen.
Jag slog tämligen snabbt av radion, efteråt kom jag på att det var dumt. Om man kallar Gud för hen, så skulle jag väldigt gärna vilja veta vad man säger när man kommer till fadern, sonen och den helige anden. Någon som är mer kyrkligt sinnad än jag, kanske kan upplysa mig.
Jag tycker inte om ordet hen. Det vet jag med bestämdhet och jag tänker inte börja använda det heller. Jag förstår faktiskt inte ordets betydelse alls och varför man inte kan använda de redan brukliga orden
SvaraRaderaKarin
Karin,
RaderaTyckte jag om ordet, skulle jag naturligtvis använda det. Det är nog snarare så att jag bestämt mig för att inte hetsa upp mig över ett ynkligt litet pronomen - det räcker med alla andra språkliga grodor jag retar mig på.
Har jag klarat mig så här långt i livet med han och hon, tänker jag inte lära om nu.
Margaretha
Vi tänker lika, jag bara uttrycker det annorlunda. Hetsar inte alls upp mig jag heller
SvaraRaderaKarin
Federn, senen och den helige ende?
SvaraRaderaMira,
RaderaDet ska du absolut skriva till domkapitlet och föreslå. Fast om det är rätt instans vet jag förstås inte.
Margaretha
Vår förälder?
SvaraRaderaOch om hen tycker jag INTE.
Ninna,
RaderaJa, förälder eller vårdnadshavare är nog det korrekta.
Margaretha
Jag använder hen när jag inte vet om det är han eller hon. Praktiskt, helt enkelt. Sen har jag av olika anledningar blivit allt mer på det klara med att det finns en inte obetydligt grupp människor som inte känner sig hemma i någondera könet och då själva vill beteckna sig som hen vilket jag respekterar.
SvaraRaderaFörstår inte ilskan och upphetsningen som ibland demonstreras. Ingen tvingar ju någon att använda ordet. Ibland uppfattar jag dock en homofob underton i upprördheten, hörde någon i radion hävda att gud skapade han och hon, inte hen. Jag menar att vem som än skapat människan så finns det visst det även de som är skapade till hen.
Olgakatt,
RaderaJag har också insett att tredje könet är vanligare än jag trodde.
Länge leve valfriheten!
Margaretha
Hos mig dyker "hen" eller "hens" upp ibland då ett han/henne eller hans/hennes känns klumpigt. Min gissning är att det kommer att vinna mark vartefter. Men finns det en smidig mer konventionell lösning har jag inget emot det. Inget jag tänker starta något världskrig för, alltså.
SvaraRaderaKarin,
RaderaNej, det är verkligen inte värt att bråka om. Det ska bli intressant att se hur vanligt det kommer att bli. Själv har jag, som sagt, aldrig känt något behov av det.
Margaretha