Hemma hos

Shakspeare reading to Queen Elizabeth

Människor tycks i alla tider ha varit nyfikna på hur känt folk har det hemma hos sig. Så länge tidskrifter funnits så har nog hemma-hos-reportage funnits, och påkostade böcker om hur känt folk bor och har bott, kommer ut med jämna mellanrum. (För att inte tala om alla bloggare som visar upp senaste inköpet av en spegel till hallen och fiffiga sätt att få hemmet att se ut som ett veckotidningsrepotage).
Vad som möjligtvis  förändrats under årens lopp, är vilka personer som kvalificerar sig som kändisar. Och naturligtvis har dagens teknik att avbilda och sprida det avbildade förändrat genren.
I "Homes and Haunts of the Most Eminent British Poets, Vol. I (of 2"), från 1847, av William Howitt visas inga interiörer, så det är inte fråga om att visa hur författarna hade det hemma hos sig. Det rör sig mer om korta biografiska redogörelser av några författares liv — några av dem, tämligen bortglömda i dag — med en bild av ett hus eller plats där personen vistats.
Den enda interiören är den ovan av William Shakespeare som läser högt för några vänner. En bild som får mig att undra varför vi inte läser högt för varandra mer än vi gör.
Under några perioder av mitt liv, har jag och mina vänner träffats mer eller mindre regelbundet och läst högt för varandra. Alla hade vi med oss en bok (nästan alltid en favoritbok) och läste ett stycke ur den. Det gav upphov till många roliga diskussioner och medförde att vi hittade böcker vi förmodligen inte skulle ha hittat på egen hand.