En av de yngre tjejerna som arbetar på vårt apotekt, klä’r sig som man ska klä’ sig — det vill säga, jag tror att det är så man ska klä’ sig när man är omkring trettio år (som jag gissar att hon är).
Senast jag såg henne bar hon jeans, med mer hål än helt tyg, på både ben och rumpa. Och plötsligt minns jag Gunilla, som satt i receptionen på min fars arbetsplats. Hon var kanske i tjugoårsåldern då, på 60-talet, och klädde sig alltid prydligt — men när hon en dag kom i långbyxor, tyckte de mer mogna damerna på kontoret att det var skandalöst! (Vad de tänkter om min klädsel kan jag bara ana).
Det måste ha varit ungefär vid samma tid som min mor skaffade en byxdress, som hon bar i skolan. Det tog inte lång tid innan de andra kvinnliga lärarna anammade det praktiska modet.
Jag, som knappast kan beskyllas för att vara ett modeorakel, trodde att byxdresser hörde en förgången tid till. Det är tur att Wikipedia finns, och ta’ mig ur den villfarelsen! Där kan man läsa:
Byxdress
En byxdress är en sorts kvinnlig klädsel. Termen används idag i två olika betydelser: Det kan syfta på en relativt formell klädsel bestående av matchande långbyxor, topp samt damkavaj eller kofta, men även på en modemässig klädsel bestående av en slags overall med ibland axelbar överdel. Termen har framförallt tidigare även använts om lekkläder för små barn.
Den modemässiga byxdressen har blivit populär bland yngre kvinnor sedan omkring 2005. Den har fått betydande uppmärksamhet vid modevisningar och i modebloggar. Den engelska benämningen på detta plagg är romper suit eller jumpsuit.
När termen byxdress eller endast dress syftar på en flerdelad klädsel kan den användas i mer formell kontorsmiljö; den kan anses något mindre formell än dräkt. Byxdress är även ett alternativ till klänning vid en bjudning där klädkoden kavaj angivits; den är dock olämplig vid klädkoden mörk kostym.
Ibland tror man att man är från hedenhös. Tänk att man har varit med om alla dessa fördomar om byxor. När vi flickor hade skolkök, hushållslära tror jag att det hette, fick vi under inga omständigheter ha långbyxor på oss. Pojkar fick överhuvudtaget inte komma in i de domänerna, inte ens med kjol på sig.
SvaraRaderaKarin
Karin,
RaderaSkolkök har jag aldrig haft, fast jag vet att jämnåriga killar hade det - och använde lektionerna till att ställa till så mycket oreda som möjligt. Men långbyxförbud har jag inte upplevt.
M
Jag skaffade väl mig min första byxdress någon gång på 80-talet tror jag så den har hängt med mycket längre än vad som står i Wikipedia. Ett mycket bra och användbart plagg.
SvaraRadera1946 fick jag mina första långbyxor och sen dess har jag mest varit klädd i sådana.
Ingrid som dock aldrig haft byxor med hål i där de inte ska vara.
Ingrid,
RaderaJag trivs bra i kjol, och har nog använt kjol mer än långbyxor i mitt liv - men visst finns det tillfällen då byxor är praktiskt.
M
Ett påbud på 1960 -talet att de kvinnliga kandidaterna inte fick ha långbyxor vid tjänstgöring på njurkliniken i Lund resulterade i att ALLA flickorna kom i långbyxor. Prydliga sådana. Jeans, varken med eller utan revor var det ingen som ville ha. Man hade läkarrock utanpå privata kläder på den tiden. Vilket vissa stofiler tydligen saknar numera. Själv har jag sedan framlevt ett liv i skrynkliga, synnerligen missklädsamma men hygieniska op-kläder på jobbet som gjort att jag gillat roliga och snygga kläder privat.
SvaraRaderaOlgakatt,
RaderaEn utmaning som inte gick att motstå!
Jag har ibland undrat hur människor i serviceyrken, med uniform, står ut med missklädsamma kläder. Precis som det finns körer som har hiskelig mundringar - skulle inte gå med i en dylik.
M
“en byxdress är en sorts kvinnlig klädsel”, jag älskar den formuleringen!
SvaraRaderapå 60-talet kunde man bli avskedad här (just nu här) om man kom med långbyxor till jobbet. det kanske man fortfarande kan, i alla fall finns det arbetsplatser där man SKA ha kjol.
döttrarna hade aldrig trasiga jeans, men lappade.
jag kommer hem i slutet av september.
Debbie,
RaderaDen där sortens vaga beskrivningar man tar till när man inte vet hur man ska uttrycka sig.
Och skägg, också en anledning till att avskeda män! Hur det är med skäggiga damen vet jag inte.
Det var väl först på 90-talet som kvinnor fick bära långbyxor i senaten?
Lappade byxor (och andra kläder, och hemtextilier) har jag alltid haft - minns ett par svarta manchesterjeans som jag lappade med en röd gris på ena knäet. För att inte tala om mina strumpor, som jag nog bloggat om.
Du har nog haft mer sommar än vi - huruvida det varit behagligt är en annan femma.
M
Har du kvar dina blommiga lekbyxor, som du var så fin i?
SvaraRaderaI flickskolan fick vi inte ha långbyxor annat än på idrottsdar. Tog igen det när jag slutade där. på 80-talet hade jag såna där påsiga byxor som nu kallas rompers.
kram från Mette
Mette,
RaderaMina snickarbyxor i kretong - jo då, de finns någonstans. om jag går i dem är en annan sak, jag sydde dem när jag var som allra magrast.
Pumphosen? Det hade jag också, i början på 80-talet. Inte vackra, men bekväma!
M